Det finns tre offerkategorier länkade till den hemförda fången Annika Östberg: mordoffren och deras anhöriga, Annika Östberg och hennes anhöriga samt konsumenter av svensk massmedia.
Så länge Annika Östbergs livstidsstraff var det som gällde omskrevs hon i de svenska dagstidningar, där jag kom att läsa om henne, som ett offer. Hennes enda brott, vad jag minns, var att ha haft dåligt omdöme i valet av pojkvänner. Hon hade varit passiv vid dödsskjutningen av en polis, men fått den amerikanska domstolens strängaste straff. Det var synd om henne. Så såg massmediabilden ut.
Och, givetvis, det är synd om henne av många anledningar. Hennes liv är en tragedi. Men det är i en annan skala synd om svenska massmediakonsumenter också som undantagslöst har blivit manipulerade av vinklad framställning. (Rätta mig dock gärna om jag har fel och det genom åren har funnits en mer faktariktig redogörelse för hennes fall någonstans.)
För när svenska staten i vår bekostar hemtransporten av sagda Annika Östberg som till slut får kaliforniskt godkännnande för flytten så skrivs hennes historia om kapitalt i svenska tidningar. Plötsligt får jag läsa att det fanns fler mord. Och att Annika Östberg varit aktivt behjälplig vid dem. Jämte att hon straffats själv för olika grova förseelser tidigare. Etc.
Svensk massmedia kovänder som på befallning från en inre röst och börjar ifrågasätta regeringen för att den lägger ut drygt en halv miljon eller vad det var på att transportera hem en mördare. Innan hette det att svenska staten sket i att det satt en oskyldigt dömd svenska på livstid i USA.
Det här är inte journalistik, det här är att anpassa faktaredogörelsen på skamligast och lägsta möjliga sätt. Det är att skapa en illusion av att journalistik har begåtts, men det är snarare mordet på även den vi har tagit del av.
Wikipedia har en utmärkt artikel om fallet Annika Östberg med redogörelse för hur svensk massmedia hanterat ärendet.
Kort från Kvarnby 
Att manipulera eller att manipuleras. Hur vet man, hur bedömer man? Både som läsare och journalist. Det som säljer? Moral? Jag ser på nyhetssändningarna här i Mozambique och blir uttråkad av alla dessa propagandauppvisningar när någon politiker besökt någon by och delat ut lite grejer, eller när ett projekt lyckas. Det verkar som om allting är en succé. Hela tiden, samma tjatande om vad bra allting är. Kanske är meningen att ingjuta optimism i läsarna/tittarna, att se hoppfullt på tillvaron. Men alla är inte så “blåögda”, inte ens här. Oj vad jag babblar……
Annika Östberg har inte bott i Sverige sedan hon var 12 år. Hon är inte mer “svensk” än en långtidsinvandrare från Turkiet. Vad har hon egentligen för anknytning till Sverige mer än att hon är född i Stockholm?
Hinseberg är ingen lekplats, och jag tror att hon kommer att ångra sig. Att bygga upp ett nytt kontaktnät inom fängelset är inte lätt. I USA hade hon åtminstonde några vänner och ett “socialt” liv inom murarna.