Proffice svarar på min klagan av deras dysfunktionella jobbsökarwebbplats med att de ska byta system i slutet av det här året. Låter bra.
På arbetsförmedlingen tipsade nya vänliga handläggare, som beklagade gårdagens missförstånd, idag om att ifall man gör till daglig vana att logga in på Mina sidor så hamnar ens CV högst upp när arbetsgivare går in och letar personal och vikarier, etc. Uppmärksamheten från den förra kategorin är säkert störst i början så det var en bra uppmaning.
Att vara arbetssökande är som att ta sig fram i ny terräng. Vilka verktyg och vilken klädsel bör man utrusta sig med? Hur kommunicerar man effektivast? Bör man vaccinera sig?

Fyllde i förra veckan på arbetsförmedlingens hemsida in data om mig själv så att jag kan registrera mig som arbetssökande samt komma med i Vikariepolen. När formuläret är ifyllt har man två veckor på sig att uppsöka en arbetsförmedling för att bli registrerad och få vidimerat intyg på utbildningar och tidigare jobb.
Det gick bra vid besöket idag att både få intygen vidimerade och att bli registrerad för Vikariepolen. Däremot kunde jag inte blir registrerad som arbetssökande. För det senare krävde att jag återvände hem och en gång till fyllde i alla uppgifter om utbildningar, tidigare jobb, färdigheter, önskade jobbområden, etc.
Det var två olika system upplyste den vänliga handläggaren, ett för Vikariepolen och ett för att registreras som arbetssökande. När jag har fyllt i en gång till måste jag ånyo infinna mig  inom två veckor. Och egentligen ska jag då ha med mig mina intyg en gång till, etc.
Jag återvänder således  hem från arbetsförmedlingen och loggar in på deras webbplats för att göra om den omständliga inknappningen. Men möts av beskedet att underlaget redan är ifyllt och betygen är vidimerade, proceduren ska bara göras en gång. Databasen anmodar mig att istället ta mig till Arbetsförmedlingen inom två veckor så att jag kan bli registrerad som arbetssökande också. Jaha, men det var väl bra det, mäster skräddare, då återkommer jag imorgon…

Jag är för fjärde gången i mitt liv arbetssökande och den här gången känns arbetslösheten mer normal; den är ingenting att hymla med, eller må dåligt av, inget märkvärdigt alls heller under nuvarande ekonomiska konjunktur vilket kanske hjälper till att jag knappast uppfattar min ställning som udda. Utan tvärtom. Lika fokuserad på att sköta mina arbetsuppgifter på senaste jobbet, lika fokuserad är jag nu bara på att hitta ett nytt jobb.
Förra positionen visade sig ju inte vara så trygg som det kan låta: tillsvidareanställd. Nuvarande läget är inte omedelbart i sig otryggt heller; att ha mist jobbet kan sägas vara att tappa kontrollen och det frigör en massa energi som kan öppna för nya chanser och möjligheter att ta plats istället. Jag önskar arbetsplatsen som tvingats säga upp två tredjedelar av personalen på två år lika mycket lycka till som mig själv, vi har båda en utmanande tid framför oss.
Det är min andra vecka som uppsagd och jag har sökt en del jobb. Alla vill ha ansökningarna genom webbportaler. Och om det senare kan man säga mycket. Men det kan sammanfattas med ordet Knöligt! Från Arbetsförmedlingens system som andas 97  när det gäller program jag ska berätta att jag är kompetent i till Proffices databas där ansökningar kan skickas in utan att de är färdigifyllda – vilket blir fallet om man följer deras mall – och där det inte går att göra om eller ens se den färdiga ansökningen. Job-Support å sin sida kräver att den sökande anger ifall vederbörande är sambo eller singel. Ursäkta, men vad har det med ett CV att göra?
Etc.