Förväxla inte religion och utövare!

“Skånepartiets ordförande Carl P Herslow visade upp antimuslimska affischer under ett torgmöte. Nu åtalas han för hets mot folkgrupp. (…) Bilderna visade profeten Mohammed naken med en nioårig hustru.” skriver Sydsvenskan 20 maj 2010.

“Skånepartiet satte i april upp en valaffisch med en mindre affisch som sades föreställa profeten Muhammed tillsammans med sin nioåriga hustru. Båda avbildades nakna. Under stod texten “Han 53 och hon 9. Är det sådana bröllop vi vill se i Skåne?”” skriver Skånska Dagbladet  samma dag.

Den information som går att läsa i Skånskan framkommer inte alls i Sydsvenskans version. I den senare är dels Herslow dömd på förhand genom formuleringen “antimuslimska” affischer, dels tycks hets mot folkgrupp förväxlas med kritik av religioner vilket är tillåtet.
I Sydsvenskans framställning förleds läsaren därmed lätt att tro att det var bilden och vad den påstods föreställa som är det åtalbara; en livsfarlig sammanblandning i våra tider av för mycket hätska angrepp på den svage, men där vi bedriver på tok för lite kritisk granskning av alla religioner och deras plats i samhälle och det offentliga rummet.
Skånska Dagbladets mer objektiva och sakligt korrekta redogörelse ger bättre vid handen vad det är frågan om: Att den åtalade kan ha hetsat mot folkgrupp. Ska bli intressant följa den fortsatta rapporteringen och själva målet i sig.

Tre aspekter på väg


Gyllins övergivna handelsträdgård i Husie i Malmö, en stig genom skir bokskogsgrönska, livet är här och nu, ingenting  pågår utanför.

Samma dag, samma trädgård. Utanförskapet slår ner i gruset och sprätter räta linjer rakt in i vegetationen. Syrenhäcken plåstrar marken med ett läkande broderi.

 

 

 

 

Detta har hänt: Tiden har gått, platsen har stannat. Nu ska trädgården förändras så att kvaliteterna kan bevaras. Ett arboretum för mystik och hemligheter!

Arbetssökning pågår, del 11: Floskelracet

Arbetsgivare gillar, enligt en undersökning, om den som söker jobb beskriver sig själv som strukturerad, självgående, prestigelös, initiativrik och ansvarstagande. Alltså en arbetsgivare som faller för sådana uttryck vill jag knappast jobba hos… Beskrivningarna är ju bara floskler, dvs fina ord utan substansvärde: De säger ingenting utöver det självklara. För vem skulle komma på tanken att skriva motsatsen till ovannämnda begrepp i sin jobbansökan: Hej, jag är en ostrukturerad, osjälvständig, oansvarig, handlingsförlamad och prestigefylld person som gärna vill jobba hos er!
Hur formulerar arbetsgivare sina tjänsteutlysningar? Här ett smakprov. Och när du läser byt ut de eftersökta egenskaperna mot deras motsats och se därmed kanske tydligare hur meningslöst annonserna är formulerade på grund av flosklerna som staplas på hög:
“Du är utåtriktad och tycker om att arbeta med människor, är kreativ och har förmåga att skapa och vårda långsiktiga relationer. “ (säljare)
“Du måste kunna arbeta självständigt och ha god förmåga att planera ditt arbete, hög servicekänsla i dina kontakter med medarbetare och allmänhet, samt lätt för att samarbeta.” (administratör)
“Du skall ha lätt för att skapa och behålla en god kundrelation, vara flexibel samt kunna arbeta i team.” (frisör)
Suck. Okey jag får väl försöka då: Hej, jag är en strukturerad, självständig, ansvarsfull, initiativrik och prestigelös person som vill kräkas. Nej det blev fel, får nog träna lite till!
 

 

Folkdräkt ska sys för hand!

Har sytt en skjorta till min son som dansar folkdans i ett fantastiskt fint lag. Plagget är sytt för hand i lintyg i Torna härads stil. Allt enligt traditionen. Broderiet följer gammal förlaga om initialer för skjortbärare, vederbörandes fars förnamn och så S för son.
För en som sytt mycket kläder på maskin och ändrat i mönsterna och valt tyg efter egen smak är det här något helt annat. Båda fenomenen har sin nytta och charm. Men är det folkdräkt som ska sys ska det vara för hand och enligt häradsmönstret. Annars tycker jag man ska kalla det för något annat.
Att sy för hand i gammal tradition har varit som att gå i anmödrars handspår; och att inte tråckla och förbereda så mycket utan ta det lugnt och låta de gamla enkla sömnadsmetoderna och stygnsorterna lunka sig fram nåltag för nåltag är mycket meditativt och frigörande, lustigt nog, mitt i regelverket.
Nu håller jag på med en väst i vadmal och lin.

Quizen i onsdags 12 maj 2010

Bryan var slipad och bra, som vanligt. Vi var mindre bra och lagandan försämrades av taskig placering i biblioteket. Precis som Spitfire svarade vi Steffie Graf som en av två särskilda tyskfödda tennisspelare förutom Boris Becker, men Bryan hade bara tänkt på att McEnroe var född i Tyskland. Att det finns ett norrsken på södra halvklotet hade jag aldrig tänkt på, tack och lov hade andra i laget gjort det och visste därtill vad det kallas. Jag och en till satsade friskt på att män slapp bära slips under frukosten på nått högfärdshotell utomlands, men det var jeans som då var tillåtet vilket den medlem som gissat det så klart blev störd av att vi andra inte lyssnade på. Som vi alla blir. För sånt händer hela tiden att rätt svar är uppe och vänder, etc. Fast ingen av oss ville tro på att Churchill efter ett toalettbesök motiverat att han inte tvättat händerna med att han inte kissat på dem..
Ja, ja, ja, som spanjorerna säger. Eller mierda!

Och nu finns även Kvarnar i Kvarnby

Den historiska avdelningen på min blogg växer! Och det med hjälp av er, kära besökare! Kolla den senaste sidan Kvarnar i Kvarnby! Jätteroligt! Har du något att berätta om gamla tider i Kvarnby, har bilder, fakta och liknande, så kontakta mig! Möllan på bilden var granne med Anders Ahlgren, svensk OS-medaljör i brottning 1912: Efter nio timmars (!) match tilldömdes båda kontrahenterna silver…
Läs mer under Kvarnar i Kvarnby.

Ännu en hjärnmosbilaga född!

Sydsvenskan har gjort det igen! De lyckas skapa ännu en renodlat antiintellektuell bilaga jämte Söndag som firar orgier i hjärnmosmaterial. Lördag såg dagens ljus idag och passar fint ihop med Söndag: Positiva okritiska reportage från reklambyråvärlden där en vd får säga att de väljer att ha roligt framför att tjäna pengar och att de har så nöjda kunder, etc. Flera inkrökta texter till om affärsbranschen samt den inbakade motordelen där frågesporten tydligen inte var fin nog att få följa med. Ett udda ofärdigt reportage om en viktig medicinsk uppfinning som presenteras som Innovation och där själva affärsidén är vinkeln.
För säkerhets skull redovisas också att lanseringen av Lördag föregåtts av en smygpremiär för ett par hundra minglande näringslivsrepresentanter i torsdags. Det är väl dem bilagan är gjord för i stort sett.

Lördagspromenad 8 maj 2010

I går gav jag upp och tog mössa… Det har varit snudd på nollan tidigt på morgnarna under veckan och bara några plusgrader under dagen jämte regnskurar och ständig blåst. Svinkallt. I maj! Idag utan mössa, kändes psykiskt bättre. Passerade vattenhålet vid cykelstigen mot bokskogen med Prydesholm i fonden. Där bakom i dungen till höger finns en ännu större damm. Hela Kvarnby verkar vattensjukt!
Jag har fått nya bilder av Bo Olsson från hur det såg ut i Kvarnby förr i tiden, du hittar dem under rubriken Fler glimtar från förr  Flygfotot som ingår visar åtminstone två spektakulära byggnader varav en är kvar, men utan sin funktion. Den som numer är borta är den som gav namn åt byn, ser du den?

Att förändra för att kunna bevara

Än har jag inte mött någon här i Kvarnby som uttryckligen vill ha en förändring av Gyllins trädgård till den naturpark Malmö stads gatukontor projekterar. Argumenten emot är att vi vill bevara området som det är, förändring från nuvarande status är onödig. Jag har själv tyckt det också, mycket bestämt.
Men idag har jag haft ett givande samtal med landskapsarkitekterna i fråga och upptäckt att båda parter vill bevara områdets kvaliteter lika mycket, vi ser bara lite olika på dessa värdens manifestationer. Är de två – det fysiska fenomenet respektive upplevelsen av detsamma – oskiljaktiga eller inte? Det vill säga är det stigen och snåret som måste bevaras exakt som de ser ut eller är det upplevelsen av att jag rör mig i en lite mystisk miljö som är det värdefulla?
Vi som menar att bevarandet betyder att dagens fysiska Gyllins trädgård inte får förändras vi riskerar att krama ihjäl de värden vi ser här. För det kan vara så att en fysisk förändring är nödvändig för att kunna bibehålla ett värde, en kvalitet, ett områdes funktion, etc. Det är lätt att sammanblanda fenomenen. Naturen känner heller inte till den antikvariska principen utan rör sig enligt sina lagar också.
Och när omgivningen drastiskt ska förändras för den gamla handelsträdgården behövs antagligen en poängtering av det särpräglade området genom olika nya konstruktioner -annars försvinner antagligen poängen med strövområdet. Det vill säga att som idag bara glida genom det vildvuxna som en oreflekterad utövning av frid och avkoppling, det kommer inte att låta sig göras när de omkringliggande bostadsområdena är befolkade. Ska charmen med Gyllins trädgård och dess närmast totemaktiga funktion överleva måste nog området rent fysiskt stärkas genom en del förändringar.
Just nu är jag väldigt positiv till den varsamma omvandlingen mot naturpark och ser att området kan få en ännu större betydelse och det som “mötesplats”. I Husie tjänar mossen på Valborgsmässoafton, cykelbanan till bokskogen och stadsdelsbiblioteket  som mötesplatser, men Gyllins trädgård skulle kunna bli en kombination av alla tre…

Praktverk på skitpapper

Malmö i skimmer och skugga av Tyke Tykesson och Björn Magnusson Staaf (Architectus verborum, 2009) är ett viktigt bokverk i stort format om Malmö. Det släpptes sent i höstas och är innehållsmässigt sett en underbar bok att lära känna Malmö genom. Arkitekthistorikern respektive museimannen har i ord och bild lyft fram hur staden utvecklats under åren 1945 – 2005. Fokus är så klart Malmös stadsbyggnad och arkitektur, men genom den vinkeln blottläggs genom författarnas klarsyn också: förändringar i synsätt på trafik, offentlig miljö,  fritidsbegrepp, skolpolitik, levnadsstandard, socialisationsprocesser, etc. Bra texter, bilder och fin layout där det enda som saknas är någon form av kartor. Nuförtiden är ju dessutom kartor på papper hårdvaluta så vid nytryck kunde kanske ett sådant komplement vara hanterbart.

Det här är ett standardverk och ett omistligt bidrag till Malmö stads historia. Därför kan man tyvärr bli uppgiven över att papperet inte håller samma klass. I reklamen omtalas Galerie Art Matt som ett papper med reflexfri yta som ger optimal läsbarhet. Jag kan knappast tänka mig ett papper som blänker mer oläsbart än det här. 
Papperet beskrivs vidare som att det “förmedlar känsla och hög kvalitet”. Papperet ger ett smetigt billigt intryck med avfärgningar och är inte tillräckligt ogenomskinligt utan släpper igenom tryckbilderna från baksidan. Att det dessutom skulle lämpa sig för efterbehandling får en att skratta högt efter att se hur lite det har tålt att fungera som laminerat skyddsomslag. Nä, fi donc för riktiga skitpapper och reklam utan täckning! Synd om författarna, men Kristianstad Boktryckeri borde veta bättre, tycker jag?