Jag nåddes för en tid sedan av budet att Bo Olsson avlidit, han gick bort den 30 december i sitt hem i Täby. En gång i tiden hade han sitt hem i Kvarnby: på Bjällbygatan 3 närmare bestämt. Hans pappa, farbror och farfar drev Olssons Karosseri- och Vagnfabrik som än idag finns till som bilverkstad under delvis ändrat namn på Klågerupsvägen i höjd med Bjällbygatan.

Jag startade den här bloggen för några år sedan för att dokumentera hur det ser ut här nu och fundera lite sådär i allmänhet om tillvaron som bloggare gör, det är ett trevligt sätt att uttrycka sig på och få kontakt med andra genom. Tycker jag åtminstone. Och en dag i början av förra året fick jag en kommentar på min blogg av en man som skrev att det var roligt att någon brydde sig om hans gamla barndomsby och här fick jag några bilder från hur det såg ut förr. Jag blev eld och lågor som det heter. Och började genast bombardera Bo Olsson som avsändaren hette med frågor om vad fotografierna visade och om han hade fler bilder och om han visste något om ditten och datten? Jodå, Bo visste mycket och han började gräva fram fler bilder. Och jag började arrangera foto och upplysningar systematiskt i en egen avdelning här på bloggen: Kort från det gamla Kvarnby.

Samtidigt blev jag den 1 mars plötsligt arbetslös, förlaget jag arbetade på som redaktionschef tvingades säga upp en större del av personalstyrkan och det fanns inte många kvar att vara chef för så jag kunde inte säga något om det. Nu gällde det att ladda om! Jag var inte ett dugg inställd på att flytta vilket Arbetsförmedlingen kunde kräva så jag måste få ett nytt jobb innan min arbetsbefriade uppsägningstid tog slut och jag skulle behöva börja stämpla.  Att syssla med det gamla Kvarnby var att göra något vettigt under tiden och må bra vilket man behöver som arbetssökande. Samtidigt sjönk jag djupare ner i att känna mig tillhörig där jag bodde. Och det stressade mig på sätt och vis för om inte Arbetsförmedlingen tvingade mig att flytta så skulle jag vid långvarig arbetslöshet ändå tvingas bryta upp och lämna samhörigheten här och det fick bara inte ske!

Förutom att arbeta med bloggens Kvarnbyhistoriska avdelning, fick jag genom Bos försorg träffa människor som kunde berätta ännu mer om byn förr. Jag kom också i fjol att kommunicera en hel del med Malmös Gatukontor med anledning av planerna för Gyllins trädgård. Jag kände mig riktigt Kvarnby-nördig. Bo Olsson hejade på från sitt utflyttade perspektiv och utan honom hade det här ovan aldrig kommit igång eller blivit till någonting alls. Frågan är om jag annars också fått den där energin som behövdes för att finna en ny utkomst så jag slapp flytta härifrån? I mitten av augusti tog jag i vilket fall första klivet in på  nuvarande arbetsplats. Och jag kan lyckligt bo kvar!

Genom Bo har jag fått insikter och vänskap som rotat mig ännu mer i den här byn vilket jag är fruktansvärt glad för. Jag är också tacksam för att jag fick förvalta Bos foton på min blogg. Lika sorgligt är det att jag var bortrest när han i somras besökte Kvarnby och att jag aldrig mer kan få prata med honom. Han ringde mig en eller ett par gånger i fjol, minns inte för antingen var det ett megalångt samtal eller så  var det två stycken. 🙂 Vi pratade om det gamla Kvarnby, något vi båda var intresserade av: Han för att dela med sig av en svunnen tid, jag för att jag ville lära mig mer om den by jag bor i sedan 20 år tillbaka.

Nu finns minnena om Kvarnby kvar och vi är tydligen många som vill ta del av dem: antal besökande på min blogg har stundtals dubblerats, från 500 i månaden till 1000. Och träffarna gäller i mångt och mycket avdelningen om det gamla Kvarnby.

Hågkomster och bilder från Kvarnby hålls tillgängliga genom digital teknik och så kallat sociala medier, men själv kommer jag alltid att helt analogt och med värme minnas Bo Olsson.