Dagens morgontidning fäster på en lokalsida min uppmärksamhet på en annons. På bilden står en kvinna bekvämt tillbakalutad mot en bänk med en kaffemugg i handen och ler med hela kroppen. Hon står i ett kök. Annonstexten lyder: “Granitbänkskivor med upp till 40 procent lägre pris”. Jag stirrar på modellen, hon visar tänderna, och i bakgrunden syns sex stålblanka kastruller med handtagen åt samma håll på en hylla ovanför ett knivställ. Plötsligt glider blicken över till annonsen bredvid: “Skrik för livet, skrik du också för en rättvisare värld och för livet! 16.15 övning i kyrkan för alla som vill. 17.00 SKRIK-mässa i Arlövs kyrka”. Över den annonsen står det “Lokala meddelanden, information från ditt närområde.”
Vissa dagar tar det lång tid att läsa tidningen, man blir liksom bara sittandes.
Kort från Kvarnby 
SKRIKMÄSSA…. va????? På 60 – 70 talet gick vi till öppen verkstad och tränade trygget, genom att bli burna på varandras händer och sedan fall och bli mottagen. men skrikmässa……
Granitskiva i köket och rostfria kastuller i “militärdisciplin”, jag får rysningar.
Risken är väl att man tror att man gör sig av med problemet? Man skriker. Så har man gjort sitt för världen och livet.
Kerstin
Skrik mera! Om tillräckligt många skriker tillräckligt envist på samma plats händer det något till slut. Om det slutar bra eller illa vet jag inte. Men ändå, tänk att få se detta i sin livstid! Massorna går ut på gatan och det slutar med något helt annat än förströdda gäspningar. Ett blad vänds faktiskt i historieboken nu mitt för näsan på oss!
Jaaaaa