Tillvarons egen äggröra

Påskhälsningar från mitt matsalsbord. Kycklingar i alla former är gulliga och de är goda att äta. Men transportsträckan för den kläckte fram till grytan är varken gullig eller god. Utan bara hemsk. Kan så klart inte låta bli att tänka på det mer än någonsin när vi nu i påsk matas med sagoversioner av hur de befjädrade varelserna har det.

Och så då högtiden i sig. Där den segrande religionen som vanligt tagit upp riter från den som konkurrerats ut och gett gamla ritualer nya betydelser -eftersom det inte gick att helt utrota sederna. Det äts ägg och hurras till det nya framspirande livets ära med en glad snaps och fastas och gråts över den döde guden i en enda röra. Äggröra. F´låt. Precis som vid julaftonsfirande och midsommar, etc.

Under de flesta äldre landsortskyrkor finns en hednisk kultplats och påståenden om tillvarons yttersta mening går ofta att spegla i en motsats…

Ha en skön ledighet hur som helst! Fast visst är det tragiskt att Malmös alla bibliotek är stängda under hela påskhelgen medan affärerna, de heliga shoppingcentrumen, är mer öppna än någonsin. Snacka om högtid och vad vi håller för sant i våra liv!

Lördagspromenad 31 mars 2012

Blåsippan ute i backarna står… och så här tidigt och så här rikligt har populationen på Kvarnbys enda plats för arten aldrig visat sig under de år jag följt den! Se statistik.

Och vitsippor! Har aldrig sett den här klungan tidigare vid bussens första hållplats längst ut på Kvarnbylinjen. Blommar vitsipporna på andra ställen redan nu också? Jag minns Dalby Söderskog i fjol, det var sanslöst fint! Men det var i slutet av april!

Hur hamnade de där?

Idag slog två tussilago ut i en kruka jag haft ståendes ute sedan i fjol då jag hade penseer i den. Hur hamnade de här två gynnarna i den planteringen? Och visst är de först att slå ut i Kvarnby, eller?

Och den här typen som satt på väggen bredvid ytterdörren, varifrån kommer den?

Över huvudet flyger formation efter formation av gäss in över landet, de var nyss på väg åt andra hållet, tycker jag som inte riktigt fattar deras tidtabeller.

Alla dessa kryp och växter och fåglar som verkar veta precis vad de håller på med.

Kräftgång ute och inne

Idag låg det oväntat ett vitt täcke över marken igen och det fortsatte snöa blött. Letandet efter fler vårtecken får ställas på vänt liksom drömmen om att det snart ska bli riktigt varmt ute. Inomhus har amaryllisen vaknat till liv efter att ha varit en lök i dvala sen julen 2010 och slog ut i blom igen häromdagen.

Kräftgång kallas det när tillvaron till synes börjar gå baklänges. Och det stämmer in på mer. När jag var liten trodde jag människan var klokare idag mot igår och att utvecklingen gick framåt. Att vi lämnade irrläror och förtryck för att rättvist och hållbart ta vara på varandra, djur och planet, till exempel. Det räcker att slå på radion och höra på nyheterna för att förstå att så är långt ifrån fallet.

Det obönhörliga ljuset

Nu har vi ljus här i vårt hus, våren är kommen hopp tra la la la. Och solstrålarna aktiverar energicentrum i hjärnan och frejdigt tvättar jag fönster. Vilket jag nästan ångrar. För nu finns det ingen hejd alls på det skarpa vårljuset som tar sig ända in i hemmets alla vrår. Och jag som trodde jag hade en ren bostad måste ta fram dammsugaren och tvättrasan därefter. Men sen får det vara nog, basta! Ut på promenad och njuta, det är det man ska göra!

klågerupsvägen fångad i en säck

Hunden och jag brukar vända vid Södra Sallerup och gå hem till Kvarnby igen. Men idag bara fortsatte vi ner till Kölnans Fritidsby. På vägen passerade vi det snöpliga slutet för Klågerupsvägen: som fångad i en säck.

En underbar promenad, och jag är så tacksam för min fyrbente vän varutan jag aldrig hade idits intressera mig för dessa ständiga vandringar som ger mig så mycket av närvaro, frisk luft, motion, kommunikation och naturupplevelser. Tippen fyllde 14 häromveckan och verkar peppar peppar fortfarande bara pigg på att traska ut hur långt och länge som helst. Det verkar bara vara jag som till slut vill hem och göra kaffe och lyssna på radions roligaste program: På minuten!

Ha en fin helg!

I det mörka

Magnifika jordfärger och formationer en söndag i februari. Som ett inre landskap. Vad vi har att konfronteras med när tillvaron går sönder. När det ofattbara händer. Och det enda man kan göra är att hålla om varandra och gråta.

Det kan vara oerhört smärtsamt och ta lång tid innan det går att möta en annan upplevelse, internalisera mörkret och bära det med sig istället för att vara i det. Kunna se årets första vintergäck som skör bänglar sig upp genom den svarta hårda jorden och säger Liv! Men till slut går det, fast om det är någon mening med nånting, det verkar det finnas liten anledning tro. (19/2 2012)

Startskottet har gått!

Så här såg det ut för en vecka sedan så om några snödroppar kommit upp gick inte att se. Frillingahögen i fonden, en bronsåldershög som likt en försäljare inte ger sig utan ligger där och pockar på uppmärksamhet år efter år, övertygad om att den är gjord av det rätta virket och har något värdefullt att erbjuda, ja, jag vet att den jäveln kommer att överleva mig dessutom!

Men idag demonstrerade snödropparna, på den traditionella första-blomningsplatsen-i-Kvarnby, med all önskvärd tydlighet att livet gjort nystart. Statistisk sett ännu ett mellanår. Annars en regnig lördag i en alltmer absurd tillvaro: Människan håller på att ta kål på planeten genom den konsumtionshysteri som är nödvändig för att människans så kallade civilisation inte ska gå under. Segervisst fortsätter man dessutom slå varandra i huvudet med att det är skillnad på religion och religion, suck. Det som egentligen behövs finns någon annanstans, vilket allt levande på den här planeten utom mänskan verkar veta.

 

Vägar till Kvarnby

Vägar till Kvarnby skrev jag under julen 2011 på beställning av Husiebiblioteket. Biblioteket länkar till min bloggavdelning om det gamla Kvarnby, men det ville kunna låna ut något om Kvarnbys historia på papper också. Tydligen är besökarna på Husiebiblioteket mycket intresserade av vår bygd. Jättekul! Självklart ville jag komma mitt kära stadsdelsbibliotek till mötes i ärendet, en ära!

Och det har blivit en berättelse där jag låter min lilla familjs tid i Kvarnby korsas av spåren efter dem som gått här före oss. Historien är så uppenbar i Kvarnby, bara man vet vad man ska leta efter, eller hur?

Här kan du ladda ner berättelsen som pdf om du vill. Men annars går det nu alltså att låna den på stadsdelsbiblioteket som gjort iordning två ex för det. Hör gärna av dig med synpunkter på det jag skrivit! Och har du själv berättelser och bilder vore det jätteroligt att få ta del av ditt material!

Vägar till Kvarnby, en liten trevlig introduktion till nutid, dåtid och forntid i Kvarnby med omnejd.

Möt Belinda, arkeolog i Husie

“Det som fascinerar mig är att historien och avtrycken från förr finns överallt omkring oss, bara vi kan läsa dess spår.  Det finns något magiskt i sådant som har överlevt tidens tand. Men spår finns inte bara efter forntiden utan även vi idag kommer att lämna efter oss spår till framtidens arkeologer. Vad kommer dessa spår berätta om oss?”

Belinda L. Nilsson funderar i sin gästkrönika här på Kvarnbybloggen om forntid och nutid. Du hittar henne säkert i Gyllins Trädgård också där hon försöker tyda spåren efter både handelsträdgård och från dem som gick här långt före oss. Läs hennes berättelse i Belinda, arkeolog i Husie, på jakt efter forntiden i Gyllins