När man handlade i Solidarbutiken på Ellenborgsvägen, hade äppelknyckarbyxor och gick i Hohögsskolan

Rickard Hensfelt har skrivit och skickat foton till Kort från Kvarnby över sin fars föräldrahem och skoltid i Hohög.
Pappans namn var Arne Johansson och han var född 1928. Han bodde med sina föräldrar och syskon i den villa som finns kvar än idag på Ellenborgsvägen, det är hörnhuset mot Gyllengatan med adress Ellenborgsvägen 21.

Mitt över Ellenborgsvägen fanns då även en Solidarbutik, se fotot. Rickard skriver:
“Solidar mat och mjölkaffär var ju en samlingspunkt som nog många äldre minns. Huset är kvar men nu är entrén ersatt av en skorsten. Låg rakt över Ellenborgsvägen från “vårt” hus.

I förgrunden har vi familjens trädgård där vi ser den vuxne pappa Arne med hans frus syskon Olle och Gertrud. 

För att se pappa Arne som barn vid huset finns detta mycket fina och tidstypiska foto, eller hur? Jag tror att de två äldre bröderna därtill har så kallade äppelknyckarbyxor. Rickard Hensfelt berättar: “Bilden på familjen bör vara tagit mellan 1937-1939 och far är näst minst, minsta brodern var Sten (Sten-Inge), den högra var Gustav, min farmor och farfar var Ruth och Bror och systern var Valborg, sedan tillkom en syster till 1940, Berit.”

Arne Johansson gick, precis som min mamma Solbritt Wendel, i Hohögsskolan. Min mor var född 1930 och var hon bodde och hennes skolfoton från Hohögsskolan kan du se här.
Nedan har vi skolfotona för skolbarn i Hohögsskolan som var födda 1928.

Rickard skriver om fotona med början om det högst upp: “(Far) står på den manliga lärarens högra sida, raden längst upp som nia från vänster samt som nr 1 i översta raden från vänster på andra fotot som jag tror är en tidigare årgång.”

Rickard Hensfelt avslutar sitt trevliga bidrag till Kort från Kvarnby med följande: “Far berättade tyvärr inte direkt något om just skolgången men mer om sina år på Ellenborg, där hans favoritsyssla var hästar. Varje gång det var tävlingar på Jägersro var han en av dem som fick leda hästarna dit och hem till Höja gården.”

Det måste ha varit en upplevelse för en liten grabb! Stort tack för vad du visar och berättar om Rickard Hensfelt!

Finns det någon i läsekretsen som känner igen någon släkting på fotona, eller har något annat att berätta från skola, villorna på Ellenborgsvägen och konsumbutiken, till exempel, är ni varmt välkomna att höra av er till undertecknad! Jag kan också förmedla kontakt till Rickard Hensfelt!

Anna-Mi Wendel, amwwendel@gmail.com

Om mina anfäder karolinerryttarna

De hette alla tre Jonas Ståhle -eller var det det de inte gjorde? Nya spår i senaste spaningen, se länk- och de var ryttare i den svenska karolinska armén under 1600- och 1700-talet. Den förste slogs med Karl XI mot dansken i slaget vid Lund 1676, de andra två var med Karl XII i hans fältslag på kontinenten och i Norge. De var mina anfäder och jag bär dem inom mig. Jag försöker nu närmare kartlägga och fastställa deras liv och öden, hitta källorna till tidigare gjord släktforskning och se vad man kan gå vidare på. Jag ger i texten nedan även tips till dig som också är intresserad av ”sånt här”.

Senaste inlägget: Är det Nils Swenson som finns bakom namnet Jon Ståhl?

Läs alla inslag från början i Om mina anfäder karolinerryttarna: uppdaterat 8 augusti 2025

P.S. Den siste av karolinerryttarna ovan fick en son som på 1700-talet blev bagare i Trelleborg istället. Läs om honom och hans familj i Ståhlarna i Trelleborg

Trelleborg, om Ståhlarna som stannade eller återvände till “Trellehullan”

Trelleborg framstår som en reträttplats för de manliga medlemmarna av familjen Ståhle på Petters tid under 1800-talet. Gick det inte bra i Malmö, man hade kanske som broder Jonas varit den utlösande faktorn till landets största bankskandal som sänkte Malmös ekonomi för 30 år framåt, så kunde man bida sin tid i barndomsstaden. Jobba som handelsman i den lite mer diskreta framtoningen eller öppna bageri och baka berömda pomeransskorpor. Kvinnorna födde barn och köpte fastigheter!
Det finns även tragik inom familjen och hur det var ställt med systern Ulrika får vi väl aldrig veta. Hoppas hon hade det någorlunda drägligt, hon slapp åtminstone föda tio barn som alla de andra kvinnorna…
Läs mer om Ståhlarna i Trelleborg!

Det kom ett brev om liv och leverne i Kvarnby förr!

Det kom ett epost från Göran Dahlgren som bor i ett gathus högt uppe på Klågerupsvägen i Husie, Malmö, i nummer 459. Han hade hittat min avdelning texter och foto om gamla Kvarnby och Husie och han skrev så här:
“När min far gått bort hittade jag ett kuvert med min farfars betyg från bl. a Johannes Perssons Handelsträdgård. Min farmor och farfar träffades på den arbetsplatsen och gifte sig i S. Sallerup 1918. Inte omöjligt att de kände Axel och Selma då de verkade i samma område.”

Mer om Johannes Perssons Handelsträdgård

Axel och Selma är de som hade Mårtenssons handelsträdgård och vars barnbarn Birgitta Olsson jag gått på promenad med längs Klågerupsvägen och då fick veta mycket om vilka som bodde här förr.

På promenad med Birgitta

I huset bredvid Göran Dahlgrens, i nummer 457, bodde som sagt Axel och Selma Mårtensson samt barnbarnet Birgitta. De förfogade över övervåningen och halva nedervåningen. Birgitta hade gavelrum åt öster. Till vänster på bottenvåningen bodde Berta Grönvall som kom att bli 103 år gammal. Maken hennes hette Olof och var snickare. I 459 bodde då bland annat Axel Mårtenssons bror Oscar.

Så här ser intyget ut som Göran Dahlgrens farfar fick av sin arbetsgivare och det var väl fint skrivet? Klicka på det så förstoras texten! Jag tycker dessutom det är spännande att handelsträdgården så tidigt odlade tomater!

Brev: Eget brevpapper med tryckt text: Joh:s Persson, Handelsträdgård, Telefon 26, Kvarnby
“Trädgårdselefven Emil Dalgren som varit anställd hos mig sedan den 15 mars 1913 är härmed på egen begäran på grund av fullgörande af sin värnplikt ledig från sin anställning. Han har här delvis på egen hand skött såväl växthus som drifbänkar hufvudsak gurka och tomater samt för öfrigt deltagit i en handelsträdgård förekommande arbete. Han har denna tid med mycket intresse och flit utfört sitt arbete samt alltid visat ett nycktert och höfligt uppförande varför jag honom på det allra besta kan rekommendera.

S Sallerup pr Kvarnby
den 11 April 1914
Joh:s Persson”

Det gick bra för Görans farfar Emil efter militärtjänstgöringen. Göran skickar ett foto på sin farfar med familj och skriver så här:
“Hej, jag har fler betyg från Joh:s Perssons Trädgård för min farfar. Han flyttade ngr gånger men kom tillbaka igen. Sista gången han flyttade var 1948. Han har tydligen varit förman den mesta tiden. (…) Farfar kommer från Kristianstad och farmor från Hyllie. Farfar Emil G f. 1892 , farmor Anna f. 1893 och äldsta sonen Allan på översta raden. Min far Nils f. 1922 , yngsta sonen Yngve som var gift med Maj och bodde i samma område som du (Kvarnby station, min anmärkning). Längst ut näst yngsta sonen Hans. Är inte säker på de andras födelsedata.”

“Dahlgren har visat sig vara en god kultivatör av såväl blommor och snittgrönt”:
Läs fler arbetsintyg för Emil Dahlgren från Johannes Perssons Handelsträdgård.

Vi har ett foto till vilket Birgitta Olsson benäget tillhandahållit. Det visar ett gruppfoto taget utanför Klågerupsvägen 459 och det ska vara från Karolina Perssons (som då bodde i det huset) 80-årsdag. Vi ser från vänster: Axel Mårtensson, Berta Grönvall, Signe Olsson, Sigrid Olsson, Karolina Persson, Frida Olsson, Selma Mårtensson och Olof Grönvall. Sigrid Olsson ska ha arbetat i kyrkan tillsammans med Axel Mårtensson. Signe, Sigrid och Frida Olsson var systrar och döttrar till handelsmannen som hade affär och hem tvärsöver gatan i nummer 454, “TrölsOls” alias Truls Olsson (läs mer om honom och se det huset i vandringen med Birgitta):

Vet du mer om personerna på fotona eller om husen och vilka mer som har bott här? Hör hemskt gärna av dig till mig, Anna-Mi, som sköter den här bloggen. amwwendel@gmail.com

Vill du läsa mer om det gamla Husie och Kvarnby så sök i menyn överst eller klicka på länken nedan: “Husie hisoria”.

En skåning flyttar till Stockholm…

Det går bra att bo här uppe, jag har vant mig vid att folk säger va? när jag pratar med dem eller att de intelligent säger Du kommer från Skåne? Etc.

Men idag blev det lite väl tragikomiskt. Jag skulle fylla på mitt gröna plastkort med nya resebiljetter för SL, Stockholms Lokaltrafik. Man kan även betala med bankkort eller mobilapp när man reser och blippa dessa vid spärrar och betalstationer. Kommunikationerna är dessutom jättebra så allt är toppen inklusive att det går att åka kors och tvärs inom hela regionen med buss, tunnelbana, pendeltåg, etc, under 74 minuter för pensionärsrabatterade 26 kronor. Kan inte vara bättre!

Förutom användarkompetensen möjligen… För idag när jag i mobilappen skulle ladda mitt kort med nya resor så gjorde jag inte det. Utan jag knappade in och betalade för 20 resor, 520 kronor, vilka alla bara gällde de närmaste 74 minuterna… Biljetterna hade alltså inte laddats på kortet utan hamnat direkt i mobilappen.

Jag får panik och kastar mig på att ringa upp SL:s kundtjänst som tack och lov har öppet dygnet runt. Men vad möts jag av? Jo en robotröst som ber mig berätta mitt ärende. “Det blev fel när jag skulle ladda kortet”, säger jag. “Jag förstår inte”, svarar rösten, “kan du upprepa vad du behöver hjälp med?”. Jag känner mig maktlös och säger sammanbitet långsamt “Jag vill prata med en levande människa!”. Då utbrister roboten: “Jag förstår inte vad du säger, jag kopplar dig till en handläggare istället!”.

Yes, skånska är vägen till framgång! Äntligen fick jag prata med en synnerligen effektiv kundtjänstperson som på sekunden skyfflade över resorna till mitt kort! Det sista jag bad henne om var att inte säga något till min son, han tycker redan jag är gaggig och att inte kunna ladda sitt SL-kort på mobilen är säkert ytterligare en inteckning på det! Trevlig helg!

Möjligen kan föräldrarna skapa sig barndomsminnen…

Det är läskigt, skrev en väninna till mig, att man som förälder faktiskt skapar sitt barns barndom. Jag tror hon kände ansvar över följder och minnen inom barnet av tidiga upplevelser. Jag sa att så tänkte jag också fram till min son blev två och ett halvt, sen var jag med om en så omskakande upplevelse att jag bara släppte sådana ambitioner. Man kan inte ge sitt barn mer än kärlek, tid och rum, vad det minns får man släppa. För så här var det:

Jag var en hängiven ensamstående mamma som så klart ville mitt sons bästa. Och en ledig dag betydde det att han och jag skulle till Köpenhamn och se djuren på Zoo där. Jag kom på det under frukosten och här blev det brådis. För att vi skulle hinna med lämplig flygbåt fick vi ta en taxi. Jag hade när jag fick ett barn lämnat ett högt betalt nattjobb för ett mer modest dito på dagen så det där med taxi var undantag. Men här gällde det En Viktig Händelse!

Året var 1989 så någon bro var inte byggd mellan Malmö och vår gamla huvudstad utan det var flygbåtar som gällde. Väl nere i hamnen krånglade jag ombord oss med barnvagn och allt och så skumpade vi iväg över vågorna. Framme tror jag också vi tog taxi för att vinna tid, men så var vi slutligen på Zoo, efter att ha betalat en inträdesavgift av ett slag jag inte riktigt räknat med. Nåväl det här skulle ju bli En Fantastisk Upplevelse och värd sitt pris!

Jag rullade omkring mitt barn runt hela anläggningen och pekade var han kunde titta för att se de märkliga djuren. Vi passerade rastplatsställen danska barnfamiljer fyllt med glyttar och matpaket, jag förstod inte intresset att släpa med sig en massa förnödenheter när det nu fanns gott om matställen på Zoo. Men efter att ha besökt ett och där försett oss med nödvändigt näringsintag så förstod jag exakt -när jag kom till kassan- varför den enkla restaurangen hade så glest med matgäster. Medan jag hjälpte min son att därefter besöka en toalett började jag lite nervöst beräkna vad dagen hittills hade kostat och insåg att det fick bli budgetvariant hem.

Mitt barn satt lugnt i sin vagn medan jag frågade mig fram till rätt busshållplats och linje och sen blev det flygbåt igen. Vi kom nu att sitta med sonen mellan mig och en äldre dam som tittade nyfiket roat på honom och började prata lite med honom. Själv satt jag lite utschasat försjunken i summorna vi kommit upp i, men lystrade girigt när kvinnan efter att ha avhandlat vad gossebarnet hette och dylikt plötsligt frågar:

-Och vad har du gjort idag i Köpenhamn då?

Nu, tänkte jag, nu skulle det visa sig att jag gjort helt rätt, utgifterna var nödvändiga för att kunna skapa detta ovärderliga barndomsminne, jag skulle bara koppla av nu och lyssna på min sons förmodade rörande berättelse om allt som hans ömma moder gett honom tillfälle att få vara med om idag!

Chocken kunde inte blivit större! För på frågan vad han hade gjort idag, svarade barnet, logiskt och sanningsenligt:

-Kissat!

Det var allt han sa. Men så var det ju. Han hade ju mest bara suttit och blivit förevisad djur som uttråkat travade omkring i sina fållor, eller så hade han fått se ut genom fönster på buss och båt. Men gjort något? Ja vad skulle han svara annat!? Maten vi ätit hade ju inte varit något vidare heller så den hade även jag glömt. Förkrossad räknade jag igenom vad hans urinering kostat sammantaget. På vandringen genom Malmö hem till oss började jag dock skratta. Över mig själv och vad jag hade trott på morgonen att utflykten skulle ge av hågkomster. Jag gick inom kvartersaffären och köpte en stor påse havregryn. Vi åkte sen aldrig mer till Köpenhamns zoo, djurparken i Höör var trevligare för ett litet barn och den som hade fått ett barndomsminne för livet var jag. 🙂

Det här kan vara den viktigaste kursen för vår framtid!

Kursen jag här tänker tipsa om handlar inte om miljö och klimat utan om totalförsvar och krisberedskap och den går inte på en lantlig folkhögskola för växtodling utan på Försvarshögskolan i Stockholm. Och den är skrämmande högaktuell och informationsmässigt jättebra, jag vet för jag gick den i höstas.

Nu bor jag i och för sig en halvtimmes lokaltågsresa bort från skolan, men den här kursens rikliga antal av oerhört matnyttiga föreläsningar kan man alla följa i realtid på zoom eller som inspelat när man vill. Kursen, som tar fem veckor, har några obligatoriska seminarier, men dessa är sammanfösta till att pågå under tre dagar varvid den som bor långt ifrån förhoppningsvis kan ordna med ledigt och övernattning för de momenten. Gör det!

Kursen går under namnet Lagstiftning för kris och krig: krisberedskap och totalförsvar och är på 7,5 högskolepoäng, den betecknas som avancerad för man ska ha tagit en del poäng i andra ämnen innan. Sen är det bara att hålla tummarna för att man kommer in, trycket är stort för det här kan vara den viktigaste kursen som ges just nu för journalister och för alla som arbetar på våra myndigheter. För den här kursen lägger grunden till att förstå hur det svenska samhällets krisberedskap är uppbyggd och består av och dito när det gäller landets nya totalförsvar. Tyvärr högaktuellt.

Själv har jag aldrig läst så många lagtexter i hela mitt liv innan, men det gav många aha-upplevelser för mig som väl var katten bland hermelinerna på den här kursen: alla de andra var jurister i stort sett. Men vi hade alla att ta in hur Sveriges nya organisering från den 1 oktober i fjor av just krisberedskap ser ut. Landet är numer indelat i 6 geografiska civilområden, 10 beredskapssektorer och 60 beredskapsmyndigheter som alla har att samverka med varandra vilket är på gott och ont, kan man säga.

Beredskap ska finnas för att kunna ta hand om allt från naturkatastrofer till olika sorters hotbilder, såväl vid fredstida krissituationer som under höjd beredskap. Det senare anger att totalförsvaret aktiverats och ju mer eskalerad en krigsfara blir desto mer träder totalförsvaret in och tar över samhället och bestämmer vilken verksamhet som då ska bedrivas. Vansinnigt intressant!

Det är många nya begrepp som kan röra till det. Jag citerar MSB:s hemsida:
Krisberedskap handlar om förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer.
Civilt försvar handlar om hela samhällets motståndskraft vid krigsfara och krig.
Civil beredskap är ett samlingsnamn för krisberedskap och civilt försvar.
Totalförsvar är verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Under högsta beredskap är totalförsvar all verksamhet som då ska bedrivas. Totalförsvaret består av det militära försvaret och det civila försvaret.

När det gäller beredskap finns nivåerna skärpt, högsta och krigsförklaring, alla ingår i höjd beredskap. Olika lagar frigörs vid olika lägen, etc. Och även här är det ingen annan organisation som ska ta hand om situationen utan det är vårt vanliga samhälle och myndigheter som med hjälp av särskilda lagar och regelverk har att samverka på tillämpligt sätt. På gott och ont.

Om detta handlade kursens seminarier, vi studenter delades in i tre grupper för att hantera ett antal olika tänkta scenarion. Och det var här det blev riktigt otäckt i höstas. För på Försvarshögskolan kunde jag då sitta i en grupp som skulle argumentera för att Sverige skulle införa höjd beredskap, en annan grupp skulle argumentera för att det inte var ett bra val medan en tredje grupp skulle leka regering och fatta beslut om vilket som skulle gälla och varför det. Scenarierna utgjordes av eskalerande rapporter om ett samhälle under sönderfall och tilltagande hotbild, det kunde börja med att elförsörjningen i landet strulade, sedan upptäcktes sabotage mot en viktig hamnanläggning vilket stoppade viss import, tågtrafiken var plötsligt lamslagen och ett grannland attackerades och invaderades av ett annat land vars krigsfartyg började närma sig Gotland… Hur skulle vi hantera detta? Införa höjd beredskap eller inte?

Det var jätteintressanta diskussioner då jag hörde mig själv svänga mig med lagtexter jag månaden innan inte hade haft en aning om att de existerade och jag blev på allvar sur när “regeringen” inte fattade samma beslut som min grupp, och dylikt. Men så kommer jag hem och slår på radion och får höra i stort sett det ha inträffat som vi hade som övningsscenarion… Då fick jag gåshud och insåg att allt jag lärde mig på kursen var på högsta allvar! Så sök kursen, gå den, förbered dig!

Försvarshögskolans kurs Lagstiftning för kris och krig: krisberedskap och totalförsvar.

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ger här en bra introduktion och sammanfattning av Sveriges nya krisberedskap, civilt försvar samt totalförsvar. Vill du ha fler lagtexter så hör av dig! 🙂

Det är i förskingringen man blir lokalpatriot!

Jag har alltid varit skåning så född i Småland som jag är. Men det är skåning som är min identitet vilket väl har sin grund i att det är här jag har bott mest och att alla mina anfäder kommer härifrån.. Det har varit så självklart att jag inte varit medveten om det. Knappt ens reflekterat att jag tyckt Sverige var det norr om Skåne, vårt landskap var liksom sig själv nock och jag menar inte att jag skulle vara dansk. Jag tänkte inte så om mig själv, förr i varje fall. Men nu börjar jag undra…

Jag bor sedan februari 2020 i Åkersberga i Österåkers kommun. Som nyinflyttad fick jag till slut googla för att se i vilket landskap kommunen låg i: Uppland. Jag har under mina nu 2 1/2 år aldrig hört eller läst att någon här sagt typ “vi upplänningar” eller: “här i Uppland”. Landskapet omnämns aldrig. Tydligen får man ta sig till Uppsala för att uppleva en landskapsidentitet. Här i Österåker är man bergabo eller stockholmare. Det är till den sistnämnda stan man syftar på när man i Åkersberga säger man ska till stan, när jag säger så menar jag Åkersberga centrum vilket kan väcka förvåning eftersom jag cyklar (tre mil till Stockholm) för ska jag till Stockholm så säger jag det. Jag tycker Stockholm är en av världens vackraste huvudstäder och det är en fröjd att åka dit och uppleva kulturlivet, men jag är inte imponerad av att de springer i tunnelbanans rulltrappor eller delar upp Sverige i Stockholm och “landsbygden”.

Än värre är det med detta tjat och hyllande av Gustav Vasa och den medföljande historieförsköning som dyker upp här och var i Tjockhult med omnejd. Som på Nordiska Museet där det också var en chock att uppleva hur Skåne liksom inte fanns eller betydde något. Jag skrev här på bloggen Skånes historia saknas i Stockholm…, och sen hittade jag något liknande trist på Gotland gällande Upppåkra, men där tänker de göra om, heja dem, se länk nederst till mina två blogginlägg om detta.

Det var efter det förstnämnda museibesöket som jag köpte mina bordsflaggor. Ett snyggt stativ på marmorplatta och tre åtföljande flaggor: en dansk, en skånsk och en svensk. Har aldrig ägt en flagga tidigare i mitt liv, trodde inte jag var den typen som ägnade mig åt sådant, och bordsflagga?! Men jag insåg jag hade blivit utlandsskåning och som sådan mer skåning än någonsin precis som alla utlandssvenskar blir dito.

Demonstrativt hissar jag inte den svenska flaggan den 6 juni, Gustav Vasa var aldrig min kung och jag beklagar att samma dag även är datum för antagandet av vår moderna författning, 1809 års regeringsform. Att hissa flaggan för att högtidlighålla demokratins intåg i ett land har jag ingenting emot, men den gesten ägnar jag dagen innan åt istället, den femte juni då motsvarande hände i Danmark 1849 genom att Danmarks första grundlag undertecknades då. (Danmark firar också något annat på sin nationaldag: Fars dag.) Och det är väl här någonstans jag tycker att det går lika bra att fira demokratin i Danmark som i Sverige. Och att det kanske är mer dansk än svensk jag är när jag nu bor norr om Skåne i landet Sverige och folk säger “va” när jag pratar, suck.

När hissar jag då den svenska flaggan? Sen jag köpte de här tingestarna sommaren 2021 har det bara blivit en gång och det var på Jussi Björlings födelsedag 5 februari. Men det kan säkert dyka upp fler anledningar. Den danska hissar jag som sagt på Grundlovsdagen, men även på den store Niels Juels födelsedag, 8 maj. Året var 1629 och av bebisen blev en amiral som 1677 utplånade hela den svenska huvudflottan i sjöslaget vid Köge bukt, danskarnas största seger över Sverige. (Heja…)

Den skånska flaggan hissar jag och ställer ett handritat födelsedagskort framför när det är läge att fotografera en sådan komposition och skicka till den som fyller år och som jag nämner på kortet. Det gäller då till mina vänner nere i Skåne. Bara som en kul grej när det nu är 60 mil mellan oss.

Länkar

Skånes historia saknas i Stockholm…

Sätt Uppåkra på kartan och låt fakta tala trots att den är skånsk…

Jussi Björling

Niels Juel

Sveriges nationaldag

Danmarks grundlagsdag

Stadsarkivet vill veta mer om Thure och Elsa!

För nio år sedan, i januari 2013, hörde jag ett radioprogram om när människor som befriats från förintelselägren kommit till Malmö och bland annat inkvarterats på Solhagen i Husie! Jag skrev om detta här på bloggen: Solhagen var en gång paradiset.

Med åren har det trillat in lite kommentarer:

  1. Även jag söker information om Solhagen under denna period och är väldigt intresserad av att höra om du har fått fram mer information sedan detta inlägg gjordes. Min mormor var en av dem som huserades där. Mvh, Annette Holmberg Reply
    • annamiwendel says:August 5, 2018 at 8:02 am Jag har ärligt talat inte letat efter mer information. Men skulle jag göra det skulle jag absolut gå till Malmö Stadsarkiv på Bergsgatan och söka kontakt där med arkivarie Anette Sarnäs. Hon har forskat och skrivit böcker om vad som hände i Malmö under kriget såsom:
      Sarnäs, Anette och Sjöberg, Karin (redaktörer): På gränsen mellan krig och fred, Minnesbilder från Malmö 1939-1945, Malmö stadsarkiv, 2015,
      I ovan mycket intressanta bokverk (finns att låna på bibloteken eller köpa på Stadsarkivet) kan du på sidan 143 läsa följande: – Judisk lägerfånge berättar om befrielsen och transporten till Malmö: ”…Så blev vi stationerade på Solhagen, danspalatset. När vi kom dit var Lottakåren där i sina vita rockar. Halva salen var täckt av pappersmadrasser, fyllda med halm och papperslakan, örngott och militärfiltar. Det var precis som vi hade kommit upp till himlen med änglar i vita rockar.”
      Kanske kan Anette Sarnäs hjälpa dig vidare till mer information om hur det var för dem som kom till Solhagen!
  2. Stefan says:December 13, 2021 at 8:32 pm 
    Hej.
    Min far (född 1933) tillbringade tid där, då hans moster Elsa och hennes man Thure ägde och drev Solhagen. Min far har berättat om judinnor som bara var skinn och ben och det glömmer han aldrig. Det anordnades dans och samkväm i olika former. Min far är fortfarande i livet och han växte upp i Kvarnby. Han och några kompisar tog sig in på Bulltofta flygfält då några flygande fästningar hade fått nödlanda där. Efter hemkomst med några tomhylsor i fickan då blev det dagsedlar utdelade av min farfar Ove. Nästföljande dag blev det återtåg och överlämnande av tjyvgodset. Reply
    • Anna-Mi Wendel says:December 13, 2021 at 8:38 pm Tack så hemskt mycket för att du berättar! Jag undrar om inte Malmö Stadsarkiv eller Martin Andersson på Sydsvenskan skulle vara intresserade av att din far berättade mer för dem om dessa hans upplevelser? Finns det foto? Reply
  3. Karin Sjöberg says:January 28, 2022 at 1:31 pm Hej, jag heter Karin Sjöberg och arbetar vanligtvis på Stadsarkivet (men är för tillfälligt tjänstledig), vi skulle, precis som Anna-Mi Wendel säger, vara intresserade av att få veta mer om Solhagen och flyktingmottagandet. Var det så att denne Thure och Elsa ägde Solhagen 1945 och vad hette de i efternamn… finns det bilder osv. Reply

De två nedersta kommentatorerna måste ju bara få kontakt med varandra! Jag får som bloggföreståndare in kommentatorers epostadresser med deras inlägg så jag tror jag ska sammanföra dem! Spännande! Fortsättning kanske följer!