Hörde just nu i radion, SR P1, dokumentärteatern Förintelsens ögonvittnen, om malmöborna Cela Rotenberg och Felicja Rosenman från Polen som överlevde förintelselägren. Deras berättelser har bearbetats och läses upp av skådespelare i en stark växelsång, läs mer och hör föreställningen här (30min.)
Det jag plötsligt hajade till av av annan orsak i föreställningen var att höra ordet Solhagen! Just det, Solhagen, det gamla danspalatset vid Klågerupsvägen mitt emot Husieskolan. Numer är dansrotundan riven och tomten delvis bebyggd av villor som ser fina ut, men som det mest verkar vara bekymmer med av felkonstruktioner, byggmästarkonkurser och annat elände man ibland kan läsa om i media. Bekymren verkar aldrig klaras upp utan området fortsätter år efter år som en havererad byggarbetsplats där de som har hus som funkar väl försöker stå ut. Men alltså, när andra världskriget tagit slut och koncentrationslägerfångar befriades och transporterades till bland annat Malmö kom en del av dem att inkvarteras i Solhagen. Rösten i pjäsen säger vilken lättnad, vilken fristad det var att få en madrass här. Solhagen som både himmel och helvete verkar det som.
Har någon i bloggens läsekrets minnen eller har hört berättelser från när Husie mötte krigets offer och vill dela med sig av uppgifterna skulle jag vara hemskt tacksam! Det går bra att göra en kommentar nedan! (2013-01-26)
Kort från Kvarnby 
Även jag söker information om Solhagen under denna period och är väldigt intresserad av att höra om du har fått fram mer information sedan detta inlägg gjordes. Min mormor var en av dem som huserades där. Mvh, Annette Holmberg
Jag har ärligt talat inte letat efter mer information. Men skulle jag göra det skulle jag absolut gå till Malmö Stadsarkiv på Bergsgatan och söka kontakt där med arkivarie Anette Sarnäs. Hon har forskat och skrivit böcker om vad som hände i Malmö under kriget såsom:
Sarnäs, Anette och Sjöberg, Karin (redaktörer): På gränsen mellan krig och fred, Minnesbilder från Malmö 1939-1945, Malmö stadsarkiv, 2015,
I ovan mycket intressanta bokverk (finns att låna på bibloteken eller köpa på Stadsarkivet) kan du på sidan 143 läsa följande: – Judisk lägerfånge berättar om befrielsen och transporten till Malmö: ”…Så blev vi stationerade på Solhagen, danspalatset. När vi kom dit var Lottakåren där i sina vita rockar. Halva salen var täckt av pappersmadrasser, fyllda med halm och papperslakan, örngott och militärfiltar. Det var precis som vi hade kommit upp till himlen med änglar i vita rockar.”
Kanske kan Anette Sarnäs hjälpa dig vidare till mer information om hur det var för dem som kom till Solhagen!
Tack så jättemycket för dessa tips!
Hej.
Min far ( född 1933 ) tillbringade tid där, då hans moster Elsa och hennes man Thure ägde och drev Solhagen. Min far har berättat om judinnor som bara var skinn och ben och det glömmer han aldrig. Det anordnades dans och samkväm i olika former. Min far är fortfarande i livet och han växte upp i Kvarnby. Han och några kompisar tog sig in på Bulltofta flygfält då några flygande fästningar hade fått nödlanda där. Efter hemkomst med några tomhylsor i fickan då blev det dagsedlar utdelade av min farfar Ove. Nästföljande dag blev det återtåg och överlämnande av tjyvgodset.
Tack så hemskt mycket för att du berättar! Jag undrar om inte Malmö Stadsarkiv eller Martin Andersson på Sydsvenskan skulle vara intresserade av att din far berättade mer för dem om dessa hans upplevelser? Finns det foto?
Hej, jag heter Karin Sjöberg och arbetar vanligtvis på Stadsarkivet (men är för tillfälligt tjänstledig), vi skulle, precis som Anna-Mi Wedel säger, vara intresserade av att få veta mer om Solhagen och flyktingmottagandet. Var det så att denne Thure och Elsa ägde Solhagen 1945 och vad hette de i efternamn… finns det bilder osv.