Jag e-postade Gatukontoret med anledning av min fråga i förra inlägget. Och jag fick svar omedelbums:
“De stora snömassorna samlas på ett antal olika platser runt om i Malmö. Två av de största är Ribersborgsstranden vid hundrastplatsen och Tallriken i Pildammsparken.”
Heja utmärkt kommunservice!
Det skulle vara roligt se slutförvaringshögarna innan de börjar töa bort för de måste vara gigantiska. Någon som har en bild att skicka mig annars?
Idag rensades Råkritegatan i Kvarnby från snö och på bilden syns en av de stora högar som blev resultatet efter röjningen bara av den här lilla gatan. Var gör Gatukontoret av all snö?
Jag fick ett trevligt svar från Malmös nye “borgmästare”, kommunfullmäktiges ordförande Kent Andersson, med anledning av att jag skrev om hans framträdande på rådhusets balkong julafton, se inlägget nedan. Kent Andersson har tagit reda på varför seden med att blåsa in julfrid och hålla tal till medborgarna drogs in av de styrande. Det skedde 1834, ett år då Malmö var på väg att slå befolkningsekord:
“Du skrev på din blogg om uppehållet på 1800-talet. Det står i “Malmö stads historia” att traditionen upphörde 1834 på grund av att man nu hade växt och blivit en storstad och den typen av ceremonier hörde småstaden till.
Jag tror att vi då var närmare 9000 innevånare (med den tidens kommungränser, med dagens närmare 15 000). Inte så många, men mer än en fördubbling sedan sekelskiftet.”
Antagligen får Malmö nästa år sin 300 000:e invånare. Så perspektiven är rörande: Självklart kunde en storstad med självaktning inte hålla kvar vid gamla landsortsseder…
Tack och lov att självrespekten under nästa århundrade dock gick ett varv till varvid seden kunde återupptas. För måtte Malmö aldrig bli för stort för att glömma sin historia utan tvärtom!
Den roligaste Twitterkommentaren just nu är @gustavsvensson: “Malmö 2010, du vet då när fickparkering kallades off pist”.
Den 22 december stod jag drygt en timme i Lund och väntade på en gul buss till Malmö. Dagen innan hade det varit minus 21 grader, men nu var det “bara” minus 10 så jag överlevde att det inte hade kommit en buss efter den vanliga väntetiden 7 minuter. Det kom till slut en buss, jag hade pengar till biljetten och ett hem att åka till. Tänkte mycket på det.
Igår väntade jag 40 minuter i Kvarnby på en grön buss in till stan, de brukar komma en i kvarten annars. Bussen som kom körde inte hela den vanliga sträckan utan jag fick sammanlagt byta tre gånger för att timmen senare kunna anlända dit det vanligtvis tog halva tiden och ett byte för att komma fram till.
Idag var åter två bussturer indragna när jag bestämde mig för en ny tur. Så det var till att åter stå och vänta på att det till slut skulle skramla fram en slutkörd buss och dito chaufför. Snön, halkan, modden och parkerade bilar ställer till det och gör en färd genom Malmö när väl bussen anlänt till allt annat än sig likt. Läget är verkligen off-pist!
Men jag fattar inte: Hur kan snö komma som en överraskning och lamslå tågtrafik och orsaka kaos på gatorna i stora städer i ett land som Sverige?
Malmö rådhus är från 1546 och traditionen att borgmästaren ska stiga ut på balkongen julafton klockan 12 och hålla ett tal som inleds med Kära Malmöbor är medeltida. Dock blev det ett uppehåll under 1800-talet ett tag, men sedan 1920 har traditionen varit igång igen.
Idag var det den nye ordförande i kommunfullmäktige som med den äran tog över stafettpinnen efter pensionerade Kjell-Arne Landgren. Kent Andersson uppehöll sig mycket vid Malmös sportsliga segrar under det gångna året: både damfotbollslaget och killarnas dito blev ju svenska mästare. Givetvis togs även Citytunneln upp och lite om budgeten inför 2011. Ett ambitiöst tal!
Röda Korsets orkester spelade julmusik som brukligt och skaran åhörare var kanske inte över sig stor, men vi är en del som håller på traditionerna. Dock har den juridiska aspekten av “julfridsinblåsningen” från rådhuset på julafton tagits ur bruk; förr i tiden var det dubbelt straff för den som från idag och fram till Trettondagen slogs på krogen, till exempel. Och för att verkligen visa den allvarliga meningen med julfriden så när rådstugumännen och borgmästarna (det kunde förr vara flera åt gången) gick nerför trappan ut ur rådhuset efter talet så skulle alla ovannämnda potentater kyssa varandra inför folket för att visa gott exempel på julens glada budskap. Kanske var det därför traditionen tog slut…
Åh vad det är roligt att få kommentarer till bloggen! Och jag vill särskilt nämna två sådana av dem: Signaturen Ingela som efterlyser var Kvarnby nr. 8 låg och signaturen Maria som skriver om den fina folkdräkten hon syr på – för hand så klart!
Ingela, som släktforskar, undrar var anfäderna hon funnit i husförhörslängden bodde: Kvarnby nr. 8 vart gick den adressen? Jag gissar på Kvarnby by, Ingela! Den som har något att berätta i ärendet kan komma i direktkontakt med Ingela, se hennes kommentar i länken här ovan. Men berätta gärna för oss andra också…
Och med anledning av sömnadskollegan Marias intressanta inlägg, se länken ovan, vill jag passa på att för egen räkning efterlysa gult mollskinnstyg av den gamla kraftiga sorten. Jag behöver tyg av den kvaliteten för att kunna sy ett par mycket speciella byxor…
Detta robusta tyg som tydligen inte längre tillverkas beskrivs så här av Nationalencyklopedien:
mollskinn (eng. moleskin eg. ‘mullvadsskinn’, av mole ‘mullvad’), tung, mycket tät bomullsväv i väftsatäng, framställd av hårdsnott garn och oftast lätt ruggad på rätsidan (för att imitera skinn från mullvad).
Hör av er med fler kommentarer!
Det kom ett epost som jag med tillåtelse publicerar här. Jag ska gå på nedan möte, du också?
“TRÄFF OM AKTIVITETER I GYLLINS NATURPARK!
När: ONSD 17 NOV KL 18.00
Var: STADSHUSET i Malmö, ingång vid huvudentrén mot August Palms plats.
Vi samlas vid entren och sitter sedan på vån 3.
Hur: Vi bjuder på lättare förtäring och en kreativ visionsstund om
framtiden i Gyllins naturpark
Anmäl dig senast 15 nov till:
stina.linder@malmo.se
Vet du någon mer som kan vara intresserad att delta på denna träff så
tipsa gärna vidare.
Med vänlig hälsning/Stina
………………………………….
Stina Linder
Landskapsarkitekt & projektledare
Exploateringsenheten
Gatukontoret, Malmö Stad“
Med anledning av förra inläggets raseri om lösa hundar kan jag inte låta bli att tillfoga att det tydligen inte är tillåtet enligt Malmös hundstadga att ha hundar lösa inom ett jätteområde från Husie mosse, över skjutbanan, backen med tallarna, ängen mot Femtorpsvägen, längs Risebergaån och över åkern fram till cykelbanan som löper från Husie Kyrkoväg och österut mot bokskogen.
Jag trodde det bara var runt själva mossen hundar skulle vara kopplade. Och tyckte det var tradigt att det bara satt en enda förstörd skylt som visade det uppe vid bilparkeringen vid mossen. För de allra flesta hundar kommer nog bakvägen från cykelbanan och längs med åkern och ån fram till mossen. Utan att hundägaren ser en enda skylt. Och nu saknas det ju än mer upplysning och skyltar ifall man inte alls får ha hunden lös mellan cykelbanan -åkern-mossen-Husie Kyrkoväg.
Jag hittade en broschyr häromsistens på Stadshuset med karta över var hundar ska vara kopplade och kunde då ta del av den här utökade informationen. Och den upplysningen var verkligen svår att få tag på, har aldrig sett den vare sig i dagstidningen, stadsdelstidningen, på Malmö stads webbplats eller någon annanstans. Vore jätteroligt om det här slog igenom så en annan vågade sig ut i de här omistliga och vackra kommunala naturområdena igen med min kopplade hanhund som blivit tillräckligt överfallen. Och jag vill kunna välja om jag vill ha en hund komma springande mot mig eller inte. Det är inte jag som ska behöva be hundägare koppla sina hundar det är de som ska fråga mig om det går bra att de släpper sitt djur löst. Men det händer aldrig…
Jag hoppas också att det blir både förbjudet med lösa hundar i Gyllins naturpark och att det kommer rikligt med skyltar och information om det. De här strövområdena måste få tillhöra alla att kunna använda! En särskild grupp får inte ta sig tolkningsföreträde över allmän mark, det beteendet går det att sätta en väldigt ful beteckning på.
Just nu finns det en som skjuter på folk i Malmö. Vederbörande verkar inte heller tycka att stan är till för alla. En otäck tendens som sprider sig i alla möjliga riktningar tydligen.
Gunnar skriver en fin kommentar här till höger om löven på asfalten i lördagspromenaden den 11 september. Jag tycker om att titta på fåglar, men inser efter att ha läst Gunnars ord att har jag riktigt sett dem? När man tycker sig ha koll på läget så skalas oväntat ett lager av från löken och man inser att man ingenting har förstått.
Vi tittar på tillvaron utan att ta in alla aspekter -vilket antagligen är en omöjlighet att göra samtidigt om det nu överhuvudtaget går. För vad vet vi om tillvarons alla aspekter egentligen? Men därför är det ju så fantastiskt att plötsligt se det invanda träda fram i ny dager ut från det vanliga skumögda tittandet och häpet kunna säga: “Det hade jag ingen aning om!”.
Jag tror de här två utflykterna kan ge upphov till många sådana reflektioner som jag nämner. Jag hoppas det i alla fall. Och Gunnar: Tack för att du ger mig fåglarna!
Kvarnby har inte bara varit platsen för flintgruvor, kalkbrott och handelsträdgårdar. Här har även utövats idrott vilket med den äran fortsatt in i våra dagar. Just nu håller två konstgräs-fotbollsplaner att iordningställas vid Bäckagårdsskolan för de regerande klubbarna! För hundra år sedan fanns här en brottningsklubb som tränade i Kvarnbys eget Folkets Hus. En av brottarna hette Anders Ahlgren, se bilden. Och hur det gick till när han blev silvermedaljör i OS i Stockholm 1912 berättar nu för bloggen Ulf R Johansson, malmöjournalist och djupt nersyltad i idrottshistoria.
Under bloggens avdelning Kort från det gamla Kvarnby vars rubriker du ser överst till höger här på sidan har kapitlet om Anders Ahlgren tillfogats. Läs den spännande berättelsen! Kanske kan jag få författaren att även skriva om de två andra OS-vinnarna från Kvarnby! Två kvinnor som vann i simning respektive cykling vid OS i Barcelona respektiva Seul. Vet du som läser mer om de två sistnämnda eller har något att berätta om byns store son Anders Ahlgren så sänd bloggen en kommentar!
Kort från Kvarnby 