Gunnar skriver en fin kommentar här till höger om löven på asfalten i lördagspromenaden den 11 september. Jag tycker om att titta på fåglar, men inser efter att ha läst Gunnars ord att har jag riktigt sett dem? När man tycker sig ha koll på läget så skalas oväntat ett lager av från löken och man inser att man ingenting har förstått.
Vi tittar på tillvaron utan att ta in alla aspekter -vilket antagligen är en omöjlighet att göra samtidigt om det nu överhuvudtaget går. För vad vet vi om tillvarons alla aspekter egentligen? Men därför är det ju så fantastiskt att plötsligt se det invanda träda fram i ny dager ut från det vanliga skumögda tittandet och häpet kunna säga: “Det hade jag ingen aning om!”.
Jag tror de här två utflykterna kan ge upphov till många sådana reflektioner som jag nämner. Jag hoppas det i alla fall. Och Gunnar: Tack för att du ger mig fåglarna!
Kort från Kvarnby 
När jag såg din rubrik: Skillnaden mellan att se och titta, kom jag osökt att tänka på något jag en gång läst och som gjorde intryck. Det var Sven Fagerbergs Tänd alla dina lampor.
Jag citerar:
…konsten att se…nDen som flyktigt tittar är en främling i tillvaron, rotlös och ständigt på jakt efter underhållning. Den som kan se är hemma överallt.nAtt se är allvarligare än att titta. Ordet se kommer av det fornsvenska sea, som hade biformen sia. En seare, en siare såg djupare än andra. Förmågan att se finns hos den inre människan, lika unik och personlig som vår handstil eller vårt yttre.nI den kinesiska bildskriften finns det två tecken för verbet se. Det ena består av en hand och ett öga.Handen pekar och ögat ser, en observerande blick. Det andra tecknet består av ett öga och två ben. Ögat går fram till det betraktade och upplever närhet.n
Maria