Jag fick ett trevligt svar från Malmös nye “borgmästare”, kommunfullmäktiges ordförande Kent Andersson, med anledning av att jag skrev om hans framträdande på rådhusets balkong julafton, se inlägget nedan. Kent Andersson har tagit reda på varför seden med att blåsa in julfrid och hålla tal till medborgarna drogs in av de styrande. Det skedde 1834, ett år då Malmö var på väg att slå befolkningsekord:

“Du skrev på din blogg om uppehållet på 1800-talet. Det står i “Malmö stads historia” att traditionen upphörde 1834 på grund av att man nu hade växt och blivit en storstad och den typen av ceremonier hörde småstaden till.
Jag tror att vi då var närmare 9000 innevånare (med den tidens kommungränser, med dagens närmare 15 000). Inte så många, men mer än en fördubbling sedan sekelskiftet.”

Antagligen får Malmö nästa år sin 300 000:e invånare. Så perspektiven är rörande: Självklart kunde en storstad med självaktning inte hålla kvar vid gamla landsortsseder…
Tack och lov att självrespekten under nästa århundrade dock gick ett varv till varvid seden kunde återupptas. För måtte Malmö aldrig bli för stort för att glömma sin historia utan tvärtom!