I fjol fanns det tre framträdanden med arabiska artister på Malmöfestivalen och dessa tre konserter var förlagda till en och samma kväll. Jag skrev och klagade till festivalledningen: Malmö är allt hela tiden, vad är det här för trams med en arabisk afton eller hur ni nu har tänkt? Likväl som pop, dansband, jazz etc försiggår integrerat under hela veckan bör ju den här musiken också försiggå på samma sätt. Bra tänk, tyckte festivalledningen och skulle ta det med sig till årets upplaga.

Vad händer? Jo i år fanns NOLL arabiska musikframträanden! Jag skrev och klagade. Fick uppdelat svar på twitter från @malmostad, samlar dem här:  “Vi försöker skapa ett blandat program som ska tilltala alla i Malmö men har inga särskilda delar av världen vi försöker spegla. Vi utgår inte ifrån var musiken är ifrån, utan musiken i sig. Så vi fokuserar inte på några specifika grupper. Det är olyckligt att du känner att vi gör det. Det är inte avsikten. Vi tar med oss din synpunkt inför kommande festivaler. Ha en bra dag!”

Jag skrev kortfattat något om följande som jag tycker: Att man alltid fokuserar på särskilda grupper även när man inte tror det. Genom att inte fokusera på att få med musik från olika delar av världen får man vanligtvis bara med musik från den anglosaxiska delen av världen, etc. Och att den arabiska musiken är en synnerligen vanlig musik i Malmö, “Malmö är alltihop hela tiden, visa det!” Genom att exkludera den arabiska och orientaliska musiken eller fösa ihop den till en särskild kväll görs den till ett uttryck för Den Andre. Det som inte är “vi”. Men jag skulle kunna tänka mig att den spelas i hälften av alla hem i Malmö eller nått sånt. Svaret från Malmö stad är aningslöst och oreflekterat och skrämmer mig, men twitter kan ju begränsa uttrycksförmågan. Jag hoppas tankeförmågan är större och att nästa års festival har “ett blandat program som ska tilltala alla i Malmö”. Det är vi värda! Kram!

Hörde just nu i radion, SR P1, dokumentärteatern Förintelsens ögonvittnen, om malmöborna Cela Rotenberg och Felicja Rosenman från Polen som överlevde förintelselägren. Deras berättelser har bearbetats och läses upp av skådespelare i en stark växelsång, läs mer och hör föreställningen här (30min.)

Det jag plötsligt hajade till av av annan orsak i föreställningen var att höra ordet Solhagen! Just det, Solhagen, det gamla danspalatset vid Klågerupsvägen mitt emot Husieskolan. Numer är dansrotundan riven och tomten delvis bebyggd av villor som ser fina ut, men som det mest verkar vara bekymmer med av felkonstruktioner, byggmästarkonkurser och annat elände man ibland kan läsa om i media. Bekymren verkar aldrig klaras upp utan området fortsätter år efter år som en havererad byggarbetsplats där de som har hus som funkar väl försöker stå ut. Men alltså, när andra världskriget tagit slut och koncentrationslägerfångar befriades och transporterades till bland annat Malmö kom en del av dem att inkvarteras i Solhagen. Rösten i pjäsen säger vilken lättnad, vilken fristad det var att få en madrass här. Solhagen som både himmel och helvete verkar det som.

Har någon i bloggens läsekrets minnen eller har hört berättelser från när Husie mötte krigets offer och vill dela med sig av uppgifterna skulle jag vara hemskt tacksam! Det går bra att göra en kommentar nedan! (2013-01-26)

Yes, igår onsdag fick jag informationsbrevet i lådan och idag anmälde jag mig till: Stad i förändring – den moderna och postmoderna staden, exemplet Malmö. En högskolekurs på halvfart vårterminen 2013. Den tredje kursen jag hoppas kunna gå på Malmö Högskola om vår fantastiska stad. De två jag redan gått har varit synnerligen underhållande och givande promenadkurser i begreppets såväl teoretiska som praktiska bemärkelse: Den europeiska stadens historia 1 – exemplet Malmö som kommer att produceras nästa höst igen och uppföljaren med samma namn, tvåan som i så fall kanske kan bli fallet våren 2014.

Vårens kurs kräver inga förkunskaper av de två ovannämnda historiekurserna för den har sin egen vinkel. Jag hoppas verkligen kursen blir av och det är därför jag bloggar om den: för att sprida det glada budskapet att den kommer att organiseras om vi blir tillräckligt många som nappar på att anmäla oss. Gör det du också! Snälla! 🙂