Category Archives: Malmö

Lördagspromenad 6 juni 2009

Posted on by
Reply

näckrosorNu blommar näckrosorna i dammen till Södra Sallerups prästgård. Här i östra Malmö samsas åkermark, backlandskap, uråldriga byar, motorvägar och ny bebyggelse i, skulle jag vilja säga: harmoni. Och ett hot mot detta är förhoppningsvis undanröjt genom det beslut stadsdelsfullmäktige tog i förra veckan. Husie stdfm (orkar inte skriva ut, men du fattar) sa nej till Stadsbyggnadskontorets förslag att den mark Kvarnby Golfklubb disponerar kan övergå till att bli tomtmark och bebyggas.

Stadsbyggnadskontoret har tre alternativ till hur stan ska kunna härbärgera en växande befolkningsmängd: förtätning av innerstan och hamnområden, tillväxt i ytterområdena eller en  kombination av de två första där stan växer 1/3 utåt och 2/3 inåt. Förtätning av innerstan skulle utföras genom a) omvandling av småhus och (obs!) koloniområde till flerbostadsområden, b) förtätning genom att vindar görs om till lägenheter och att hus byggs in i till exempel glesare byggnationer i miljonprogrammets områden och c) överdäckning av spårområden och vägområden. Tillväxten utåt skulle i huvudsak ske söderut, men även ett konkret utpekande av golfklubbens område i Kvarnby finns med.

Fi donc, tänkte jag och plitade ihop ett brev till Husie stdsfm där jag undrade hur de ställde sig. Jag skrev, som jag gjort på bloggen tidigare (med bild), att jag själv varken spelade golf eller kunde tänka mig att göra det, men att jag är tacksam för att golfklubben finns där den finns eftersom den håller det kulturhistoriskt värdefulla backlandskapet öppet. Den sistnämnda tjusiga formuleringen har jag snott mer eller mindre rakt av. Från Stadsbyggnadskontoret… Det var inför projekteringen av Yttre Ringvägen som det i den stadsplanen angavs hur viktigt det var att bevara bla, bla, bla. 🙂

Är ni helt historielösa var därför den fråga jag dristade mig att ställa till Bertil Johansson, enhetschef på Stadsbyggnadskontoret, som i likhet med mig inställde sig till stadsdelsfullmäktigemötet den 27 maj. Han gick då igenom Stadsbyggnadskontorets Dialog-pm 2009:1  Hur kan Malmö växa – hållbart? Bertil johanssons svar var att villkoren förändrats och att staden nu behövde utrymme för att växa och i det perspektivet kunde man tänka sig flytta på golfklubben för att bebygga marken.

Det var ett mycket intressant stdfm-möte och det är klart det kändes kanon att mötet beslöt i enlighet med mitt, som det heter, medborgarförslag: att det är viktigt med grönytor inom staden i allmänhet och att den mark ärendet handlar om är en del av ett kulturlandskap som inte bör bebyggas.

Nu gäller det att hålla ställningarna!

Det här var mitt andra stdfm-bevistande sedan jag flyttade till Kvarnby för 18 år sedan och den här gången var jag ensam besökare. Det är skämmigt att inte bättre ta tillvara på att vi lever i en demokrati, jag ska försöka bättra mig! Och du, när gick du senast på ett fullmäktigemöte…

Den globala byn Metropolitan

Posted on by
Reply

Biografer kan användas till mer än att visa vanliga filmer, det har i alla fall operahuset Metropolitan i New York fattat. Sedan några år tillbaka erbjuder de biografer runt om i världen att ta emot deras livesändningar och i går kunde man i Sverige, från Arvidsjaur till Kivik, eller i Malmö där jag själv upplevde fenomenet, sjunka ner på en lokal biograf för att få sig till livs en världsföreställning av Bellinis opera La Sonnambula. Uppsättningen, sångarna, ljudet och bilden var allt av helt fantastisk kvalitet!

Jag trodde livesändningen från en ordinarie föreställning inför publik skulle utgå från en diskret placerad fast kamera som gav en statisk scenbild i stil med när man själv sitter långt bak på parkett på en större teater. Att det så att säga skulle vara upp till mig själv att skanna av bilden efter var det för stunden var mest intressant att fästa blicken och då se de agerande på avstånd så klart. Men icke; här var det en närgången och skickligt följsam filmning av det som stod i fokus. Bioduken fylldes ständigt  av sångarnas ansikten och gjorde att det här är bättre än att gå på Malmöoperan (sorry)…

Det var också kul att när man själv gick in i biosalongen kunde man på duken se publiken på Metropolitan komma in och bänka sig, då var kamerorna riktade mot salongen. Och när det var paus på Met var det paus på biografen som då serverade vin och tilltugg precis som på teatern.

Att läsa listan på Mets hemsida över alla platser runt om i världen där La Sonnambula sändes tycker jag är häftigt: Nota bene att kultur drar fler besökare än sport! Och är enligt min mening också bättre på att skapa sammanhang och mening åt mänsklig samvaro.

Här i Sverige har vi bland annat två så kallade nationalscener: Operan och Dramaten i Stockholm. De husen är alla skattebetalare med och bekostar. Någon gång görs det teveinspelningar av föreställningar, men det är ju blaha-blaha vid jämförelse med vad Metroplitan åstadkommer (de sponsras av en fond tror jag). Det väl självklart att man ska kunna gå på bio i Höör och Kiruna och se en Lars Norén-pjäs eller en opera! Och få en mer jämförbar publik kulturupplevelse också!

I vår återstår bara en sådan här utsändning till från Metropolitan, men i höst väntar Tosca, Carmen och fler jätteoperor. De lokala biobiljetterna, åtminstone för Spegeln i Malmö, släpps visst i april och det gäller att hänga på låset, allt är slutsålt i god tid innan. Jag förstår verkligen varför efter gårdagens föreställning.

Tyck vad du vill, men säg det inte?

Posted on by
1

På radion nyss uttalade sig Malmöpolisens informationsdirektör angående vissa polisers benämningar på folk. Jag kommer inte ihåg ordalydelsen, men poängen var att han tyckte det var förfärligt att poliserna hade sagt det som de hade sagt. Det var det som var det olämpliga, jag tolkade det som att han menade att poliserna borde  ha hållt käften.

Men är inte det klandervärda att poliserna i fråga upprätthåller djupt kränkande värderingar om en del människor? Att det upprörande är vad de tycker och inte att de ärligt ger uttryck för dessa mer eller mindre perversa omdömen?

Jag tycker det är bra att de säger vad de tycker, då vet vi var vi har dem. Och så kan de omplaceras därefter. Jag skulle gärna vilja höra fler människor säga vad de egentligen tycker.

Tystnaden är ett mörkertal. Här har journalister ett ansvar att belysa alla de unkna uppfattningar som tenderar att bilda både botten och bas för vårt samhälle.

Sveriges största trumpetträd finns i Kvarnby

Posted on by
Reply

Köpte praktverket Träd i Malmö på ett antikvariat förra veckan. En annorlunda guide till stan producerad av Malmö stad och ABF vilken gör en nyfiken på stan och bildad om den på ett nytt sätt.
Som sist när jag körde förbi Beijers park saktade jag ner och spanade in och där stod de mycket riktigt: en tjock klunga väldiga svarttallar (pinus nigra). Och det mer uppseendeväckande annorlunda jätteträdet i Kvarnby som står på en tomt vid Råkritegatan är enligt boken Sveriges förmodligen största trumpetträd (catalpa bignonioides). Trädet böljar ut mot trottoaren och går inte att missa. Det här exemplaret fyller 70 år i år och verkar ha klarat sig bra. För trädet hör egentligen hemma i östra USA; det kan få svåra frostskador om vintern blir för sträng. Vi håller väl tummarna? (18 januari 2009)

P.S. Malmö stad har lagt upp boken på webben.

P.P.S. Bilder här! Fotograferade trädet när det blommade i juli!

Den vanligaste har försvunnit!

Posted on by
1

Att säga “gråsparvarna på marken” är som att peka på småfåglarna i allmänhet, de förra har kommit att få representera de senare, eller hur? För gråsparvarna är ju de vanligaste, och sedan finns det lite andra typer därute också, men mer sparsmakat. Som fyllningen på pizzan eller blandningen i muslin. Vi vet ju vad det finns mest av och vad det i bästa fall hamnar några enstaka flarn av. Men i Sydsvenskan idag stod det i ett fågelskådarreportage att gråsparven har blivit sällsynt. Kvack?

Tittar noga i trädgården och inventerar arterna runt fröautomaten: pilfink och åter pilfink. Sedan några talgoxar, blåmesar, koltrastar och bofinkar. Samt en rödhake och en större hackspett. Men ingen gråsparv alls! Havregrynen har definitivt gett sig av från fågelblandningen.

Stadsvandring bland sälskinn

Posted on by
Reply

Jag var nere i stan en lördag för två veckor sedan och det var så fint. Julstämning och förväntan hängde tung i luften, folk log och vi tog det lugnt och det var bara roligt besöka olika specialaffärer för att inhandla de få varor som inte går att få tag på i förortens varuhus samt slå sig ner och ta en fika. 

Idag tog jag bussen ner till stan igen för att göra om den roliga utflykten, men där bedrog jag mig. För nu är festen över och taklamporna har tänts och vi är som städpersonalen som försöker röja upp. Julglittret i ögonen är utbytt mot trötta blickar som spejar efter det nya arbetsårets ankomst. I klädaffärerna trängs trasorna i ställningarna och försöker lura i folk att de faktiskt har kostat dubbelt så mycket en gång i tiden och att de  funnits i affären även innan det så kallade mellandagsreat. Ingen ler. Plötsligt möter jag en sälskinnspäls i gången mellan två varuhusavdelningar och jag tänker automatiskt: en danska. Det vill säga, en annorlunda varelse. Och integrationen känns alltmer avlägsen.

Vi blir inte integrerade för att vi föses över till varandra i ungefär lika stora skaror i den så kallade arbetspendlingen över sundet. Inte heller för att vi arbetar sida vid sida, gör samma sak, men upptäcker vi gör det på helt andra villkor när det gäller lön, skatt, föräldraförsäkring, sjukvård och liknande. Integrerade tror jag vi blir först den dag vi börjar förstå varandras tankesätt och attityder och liknande. Till dess är bron i det avseendet en överloppsgärning och det hade nog varit bättre för miljön om vi istället hade haft en bil- och tågtunnel under Öresund mellan Helsingör och Helsingborg.

Det behövs ett avstånd för att jag ska begripa mig på damen med sälskinnet. Det vill säga först när jag uppfattar att närheten till dansken är en illusion blir jag nyfiken att ta mig över det blottlagda diket. Det skulle här behövas en satsning på mentala aktiviteter. När läste du en dansk dagstidning senast? Eller en roman av en dansk författare? Och när det gäller det sistnämnda så menade jag inte ens ett oöversatt verk…

Julafton 2008

Posted on by
Reply

img_0800-large

Klockan är tolv och dörrarna öppnas till balkongen på Rådhuset, ut kommer musikerna och blåser in julfriden med några beprövade låtar. Vädret är milt, men instrumenten verkar ändå påverkade av klimatet vad det gäller träffsäkerheten. Strax ska vår “borgmästare”, kommunfullmäktiges ordförande, Kjell-Arne Landgren, ta över uppmärksamheten och hålla sitt sedvanliga julaftonstal iklädd den pampiga borgmästarkedjan. Idag hade han även hatt och var så stilig. Ritualen har anor sedan medeltid och var förr juridiskt bindande; började folk slåss på krogen efter att julfriden hade inletts och fram till trettonhelgen var det dubbelt straff.

Landgren brukar alltid börja med “Kära malmöbor” och sedan håller han ett kortare tal om året som timat och vad det betytt för oss i Malmö. I år höll han det saftigaste politiska lovtal till demokratin jag hört honom hålla. Och det på grund av de antidemokratiska krafter som härjade i stadsdelen Rosengård i förra veckan.

Jag kom att tänka på den gamla teckningen av Lars Hillersberg där en karl ligger på en trottoar och försöker skydda sig mot en polisman som står över honom med en batong i handen. “Slå mig inte”, säger karln, “jag är antifascist.” Polismannen svarar nått i stil med: “Jag ger väl fullständigt fan i vad för sorts fascist du är”.

Tyvärr har polismannen rätt och Kjell-Arne Landgren ska ha en eloge för att ha dragit upp var rågången går mellan ett agerande i demokratins tjänst och ett därutanför.

Söndagspromenad 7 december 2008

Posted on by
Reply

img_0768-large

Andra advent och julen kan komma när den vill, allt är klart. Hade som vanligt öppet hus med hembakt första advent, en bra tillställning för att få julstädningen avklarad. Och få träffa alla goa vänner på ett bräde, som det heter. Och slippa gåbortspresenter, men göra en liten liten vettig sak: Mina gäster informeras i förväg att tar de med sig något kommer jag omedelbart att lägga presenterna i en stor sopsäck i hallen. 🙂

I år kunde jag, precis som i fjol, dagarna efter kaffekalaset köra till Stadsmissionen med en handfull kassar med synnerligen vettigt innehåll. En av mina få bra idéer: Folk vill ge, jag vill inte ha någonting (gå-bort-presenter är, trots artigheten, ta inte illa upp, oftast som de flesta souvenirer: mer eller mindre smaklösa och opersonliga och gjorda av barnarbetare i Taiwan), men Stadsmissionen behöver få in värmande klädesplagg för deras klienter.

Så blir julen kanske lite lite bättre för några fler. Annars har Stadsmissionen Gåvobankgiro 900-3252, och deras klädintag på Korsgatan 2 har öppet tisdag och torsdag eftermiddag, se www.stadsmissionen.nu. Men ta inte bilen en och en, bjud hem dina vänner och samla ihop byltena där så en kör iväg med dem istället. Både trevligt och miljöbesparande.

Nu ska jag ut och ta min söndagspromenad!

Ska du bo kvar där ute?

Posted on by
Reply

Nu när din son flyttat hemifrån ska du bo kvar därute då? frågar mina väninnor mig, vänligt. För de bor ju inne i stan. Och de tycks bara mena väl i att antyda att det kan ju jag också göra. För så vill väl alla ha det? Så kan ju jag också sitta där i en lägenhet man inte kan öppna fönsterna i på grund av avgaser och buller, och ha portkoder och flera entrédörrar och trappor att ta mig genom och uppför innan jag når min egen dörr. Men jag befinner mig ju i så fall i händelsernas centrum i alla fall! Där alla är blanka och oseende i ansiktet när de passerar varandra på trottoaren och där alla vägar leder till shopping. Istället för att bo här ute i Kvarnby, i ett radhus åtminstone en kilometer från närmsta affär, där nätterna är tysta och svarta eller stjärnklara, där man delar sin lilla trädgård med allehanda flygfän och andra små djur och där främlingar nickar och hälsar på varandra vid möten på gångbanor eller i strövområden. (Tänk om man skulle hälsa på okända man mötte på Triangeln.) Jag tycker jag bor bra. Jag tycker till och med jag bor bättre än mina väninnor som frågar om jag ska bo kvar här ute. Jag frågar aldrig dem om de ska bo kvar därinne.