På radion nyss uttalade sig Malmöpolisens informationsdirektör angående vissa polisers benämningar på folk. Jag kommer inte ihåg ordalydelsen, men poängen var att han tyckte det var förfärligt att poliserna hade sagt det som de hade sagt. Det var det som var det olämpliga, jag tolkade det som att han menade att poliserna borde ha hållt käften.
Men är inte det klandervärda att poliserna i fråga upprätthåller djupt kränkande värderingar om en del människor? Att det upprörande är vad de tycker och inte att de ärligt ger uttryck för dessa mer eller mindre perversa omdömen?
Jag tycker det är bra att de säger vad de tycker, då vet vi var vi har dem. Och så kan de omplaceras därefter. Jag skulle gärna vilja höra fler människor säga vad de egentligen tycker.
Tystnaden är ett mörkertal. Här har journalister ett ansvar att belysa alla de unkna uppfattningar som tenderar att bilda både botten och bas för vårt samhälle.
Kort från Kvarnby 
Det har påpekats tidigare att den stora skillnaden mellan den danska och den svenska debatten är att man i Danmark mycket tydligare ger uttryck för de verkliga åsikterna medan man i Sverige mycket mer försöker anpassa sig till vad som passar sig att skriva. Det medför att det i Sverige finns en massa undertryckta åsikter som bara kommer fram när trycket blir för stort eller när man tror att ingen lyssnar. Detta är väl ett sådant exempel. Sedan kan man ju förundrar sig över polischefen i Malmö som spelade väldigt överraskad över något som han tydligen redan kände till. Det behövs nog att allt detta dras fram i dagsljuset och att det verkligen får uppmärksamhet och inte bara begravs i bruset av andra nyheter.