Malmö är mycket, en mångfacetterad och självlysande betrova och här kommer tre något perifera nerslag från denna stad i månaden maj.

Gravstenens översta namn betecknar den kvinna som är mer känd som Marie David, älskarinna till August Strindbergs hustru Siri von Essen. Hon slutade sina dagar som nunna i den katolska kongregationen Elisabethsystrarna i Malmö. Gravstenen står på de sistnämndas gemensamma gravplats i Pauli mellersta kyrkogård. Jag blev förevisad den av Jeannette Rosengren på en av hennes kyrkogårdsvandringar. Guiden har även skrivit praktverket I de dödas vilorum.

P.S. Tredje namnet uppifrån på nunnornas gravsten har vad jag fått mig omtalat fångats upp av annan förbipasserande som döpt sitt musikband till det:  www.cosmasiakraft.se

I Bulltoftaparken är de sex kvigorna utsläppta igen för året. Jag undrar om det är samma som i fjol? Tror det inte, de har väl blivit kor sen sist? Tänk om det just här kunde få gå kor med kalvar som inte skiljdes från sina mammor vid födseln utan fick vara hos de sistnämnda och dricka den mjölk som är deras? Det skulle vara fint att se som en tankeställare till var kommer vår mat ifrån och på vems villkor? Jamenar några kalvar kan väl få ha ett “naturligt” liv, det skulle väl samhället ha råd med?

Husie mosse som gått från förhistorisk våtmark-dränerad åkermark-anlagd våtmark med rikt fågelliv. Men rapsen tar all uppmärksamhet eller hur? Ett helt fantastiskt rapsblomningsår i år. Jag väntar bara på att backsvalorna ska anlända till åkerfälten i bakgrunden så har nog alla fåglar som brukar husera runt mossen anlänt, från brun kärrhök till näktergal.

Petersgränd i Malmö är namngiven efter Petter Ståhle som var affärsman i stan under 1800-talet. Han hade en trävarufirma längs Drottninggatan, innan denna breddades, mot korsningen med Södra Förstadsgatan. Det fanns gott om större eller mindre näringsidkare på 1800-talet i allehanda branscher och arbetarna vällde in till industrierna för att få ett bättre liv än vad landsbygden kunde ge. Petter Ståhle styckade upp sitt markinnehav i gamla staden, enligt uppgift (Sydsvenskan 14/10 2002) gjordes detta 1847, och sålde tomter till arbetarna att bygga hus på. Hans mark och köpvillkor ska ha varit bättre än fabrikör Kockums pris på sina sumpjordar i Rörsjöområdet som levde upp till sagda beteckning.

En liten återvändsgränd uppstod och blev över efter Petter Ståhles uppdelande av sin mark i olika tomter. Staden lät sedermera uppkalla gatstumpen efter denne handelsman som var född 1788 och som levde till 1874. Men var finns gränden? Den som först plåtar sig vid platsen och epostar mig bilden kan få en timmes guidning om det gamla Malmö med utgångspunkt Stortorget. Den som även kan berätta vad den gata heter idag som tidigare var kanal för Kockums att skeppa ut det som byggdes i vederbörandes mekaniska verkstad får två timmars guidning. Men den som dessutom vet vad Malmö anlade, som den första i landet, just i Rörsjöparken år 1890 har uppnått nördnivå och behöver ingen guidning av mig!

Läs mer om Petter Ståhle och hans liv och verksamhet
Ta del av: Petters liv, familj och handelsverksamhet i trävarufirman som han grundade i Malmö; hans dagbok där han skriver om sin snåle svärfar som var Malmös rikaste man och om sin bror som orsakade den stora börskraschen i staden; om egendomar, nära och fjärran, som är förknippade med Petter Ståhle; om Timmergatan, adress för Ståhles trävarulager i Östra hamnen och som efter min motion leder till att Stadsbyggnadsnämnden i Malmö kommer att döpa framtida bro i närheten till Timmerbron!

Sådär såg det inte riktigt ut, i Gyllins trädgård förra veckan. Men det påstår min smarta mobilkamera som man även kan ringa med. 🙂 Visst, det var åska i luften, ängen var sanslöst gul och rallarrosorna i fonden syntes tydligt. Men jag såg ju inte motivet såhär suddigt och surrealistiskt med de röda prickarna i blomhavet, etc. Bilden har gjort verkligheten intressantare så frågan är om det är en fälla eller tillgång att använda telefonen som kamera?

Mobilen är rolig att använda så även om jag har min “riktiga” kamera med mig på promenaderna blir det lätt Ajfånen jag plåtar med. Men den här bilden säger ju allt om vilka tekniska bedrövligheter som då kan bli fallet. Samtidigt som jag tycker bilden blivit helläcker! Fast jag vill ju såklart att det skulle varit som jag bestämt och beslutat att fotografiet ska se ut så här och inte att produkten är ett automatgenererat resultat av att jag bara tryckt till med ett finger som enda insats. Bilden har ändå blivit en äkta framställning av Gyllins Trädgård på något sätt, som en inre bild av oasens hemligheter…

Husie mosse på andra sidan Klågerupsvägen än Gyllins ovan är det andra rundvandringsstråket jag och vovven frekventerar ständigt. Och här har mobilens kamera tecknat en måhända mer “naturtrogen” bild av de räta linjernas tyranni. 🙂