Det är 35 år mellan de båda telefonerna på bilden. Den gröna till vänster hämtade jag gratis ut hos Televerket vid Rosenlund i Göteborg troligen 1978.  Televerket gav 1976 efter för publiktrycket att komma loss från att bara tillhandahålla svarta/gråa/vita apparater och släppte då plötsligt Dialog i rött, grönt och gräddvit. Otroligt! Jag nappade på en grön och tänkte inte så mycket mer på telefonen. Att den skulle följa mig genom livet i nu drygt 35 år skulle jag aldrig ha trott. Men det har den gjort. Den funkar utmärkt än. Och genom att den stått bredvid spisen har den blivit omsorgsfullt avtorkad varje gång jag stekt så samtalen har varit tämligen fettfria. 🙂

Men nya tider har dragit in med fiber och ip-telefoni. Och då funkar det inte längre med snurrskiva, genom omkopplingskontakt kan jag visst det ansluta den gröna till internetburen telefontrafik, men jag kan bara ta emot samtal, inte ringa ut, för den digitala världen förstår inte signalerna min trotjänare skapar när jag snurrar på sifferskivan. Så jag rekvirerade en nygjord Kobra från Telia för reapriset 249 kronor. De gamla orginalkobrorna verkar vara mer välgjorda i design och kvalitet, men tunga. Den här får ses som en hälsning från gamla tider och en anpassning till dagens krav. De två ser trevliga ut tillsammans, som om de tillhör samma familj och det gör de ju.

Jag har aldrig tänkt på hur länge jag haft min gröna telefon förrän nu när jag måste byta, men nu tänker jag desto mer på det. 35 års tillvaro och existens har passerat revy i den luren, där har samtal förts om liv och död, smärta och sorg, kärlek och glädje, etc. Känns lite märkligt, men telefonen verkar helt oberörd så det är väl bara att gå vidare. 🙂