Ju mer jag upptäcker om lågenergilampor desto mindre bra tycker jag det är. Det vill säga en lågenergilampa som är miljövänligt tillverkad, passar fysiskt i lampor där de drar mindre el än andra och går att miljövänligt källsortera är okey. Men jag stirrar på min enda lågenergilampa och ser att den är tillverkad i Kina, ett land jag har noll tilltro till vad det gäller miljöhänsyn i produktion och konsumtion.

Jag har skruvat ur lågenergilampan efter en veckas irriterande försök till användning, se förra inlägget, för jag hittade till min lättnad några matta 40watts lampor med stor sockel i mitt lampförråd och bytte genast tillbaka till sådan vanlig glödlampa. Den här lågenergilampan skulle av energi- och övriga besparingsskäl göra sig bättre i en lampa jag har brinnande i långa hela sjok. Typ myslampor, men sådana är för små för de här klumpiga ljuskällorna, de slår i lampskärmarna eller sticker fult ut ur dem. Alla andra lampor tänder och släcker jag “hela tiden” vilket gör det dyrare att använda lågenergilampor här.

Det fåniga är också att mysbelysning karaktäriseras av lågt wattvärde medan arbetsbelysning och liknande brukar ligga på minst 60watt vilket gör att vinsten blir större på de senare – om man bara låter lampan stå och brinna kontinuerligt istället för att tända och släcka flera gånger om dagen…

När det gäller sopsorteringen så måste kvicksilvret i lågenergilampan tas om hand annars är de här lamporna större miljöbovar än traditionella glödlampor.

Alltså det finns säkert bra skäl för att byta ljusteknik och lågenergilamporna kan säkert utvecklas, men när de nu är så ofärdiga som de är att använda och det går att resa frågetecken kring både produktion och slutförvaring så tycker jag det är fel att förbjuda vanliga lampor under tiden.

viagra