I det mörka

Magnifika jordfärger och formationer en söndag i februari. Som ett inre landskap. Vad vi har att konfronteras med när tillvaron går sönder. När det ofattbara händer. Och det enda man kan göra är att hålla om varandra och gråta.

Det kan vara oerhört smärtsamt och ta lång tid innan det går att möta en annan upplevelse, internalisera mörkret och bära det med sig istället för att vara i det. Kunna se årets första vintergäck som skör bänglar sig upp genom den svarta hårda jorden och säger Liv! Men till slut går det, fast om det är någon mening med nånting, det verkar det finnas liten anledning tro. (19/2 2012)

Startskottet har gått!

Så här såg det ut för en vecka sedan så om några snödroppar kommit upp gick inte att se. Frillingahögen i fonden, en bronsåldershög som likt en försäljare inte ger sig utan ligger där och pockar på uppmärksamhet år efter år, övertygad om att den är gjord av det rätta virket och har något värdefullt att erbjuda, ja, jag vet att den jäveln kommer att överleva mig dessutom!

Men idag demonstrerade snödropparna, på den traditionella första-blomningsplatsen-i-Kvarnby, med all önskvärd tydlighet att livet gjort nystart. Statistisk sett ännu ett mellanår. Annars en regnig lördag i en alltmer absurd tillvaro: Människan håller på att ta kål på planeten genom den konsumtionshysteri som är nödvändig för att människans så kallade civilisation inte ska gå under. Segervisst fortsätter man dessutom slå varandra i huvudet med att det är skillnad på religion och religion, suck. Det som egentligen behövs finns någon annanstans, vilket allt levande på den här planeten utom mänskan verkar veta.

 

Här går det undan!

Nu gäller det att hinna med för här går det undan med vårtecken: vintergäcken blommar i en lång drös längs med prästgårdstomtens häck vid Fårabäcksvägen i Södra Sallerup. Det klassiska stället liksom platsen för var snödropparna syns först och bäst i Kvarnby, se förra inlägget. Idag är det den 12 februari 2011 och solen strålar från en vindstilla klarblå himmel, härligt!

Kan säga att i fjol 2010 kunde jag för bloggens räkning plåta vintergäcken först den 6 mars medan jag 2009 kunde knäppa blomstren den 7 februari. Det är lätt att bli lite knäpp själv och statistiknörda, 🙂

Under dagens sedvanliga lördagspromenad till Södra Sallerup och hem igen kunde jag även fotografera en liten tornfalk: Den sitter på toppen av stängslets slut, lovar, förstora bilden! 🙂

Nu blommar snödropparna!

De var där inte i söndags, men väl igår den 7 februari, fast då hade jag inte kameran med mig. Men ikväll när jag och hunden rundade hörnet vid Klågerupsvägens rondell så tog jag bilden på beviset för att vi går mot andra tider! Den här växtplatsen har år efter år visat sig vara den där snödropparna kommer upp först i min lokala närmiljö som det heter: i fjol fotograferade jag dem den 2 mars och 2009 redan den 30 januari. I år ett mellanår tydligen, men populationen har den här säsongen en större utbredning än vad jag har sett hittills. De är pyttesmå och taniga än så länge, men har framtiden för sig. Ljuvligt, eller hur?

Första blommorna i Kvarnby!

I går poppade de små liven upp vid rondellen Klågerupsvägen/Råkritegatan som de allra första blommorna för året här i Kvarnby. Precis som i fjol, bara senare och tanigare än hittills skådat, men så välkomna som bara snödroppar kan vara!

I fjol kunde jag fotografera dem redan den 30 januari, men så har den här vintern inte varit någon annan lik.

Årets första blomma!

img_0875-large
De var där inte igår, det vet jag för jag går förbi med hunden dagligen. Utan idag den 30 januari har snödropparna slagit ut i Kvarnby, vid rondellen på Klågerupsvägen! Kameran aktiverade blixten för dagsljuset är inte mycket att hurra för just nu. Och blommorna ser  därför snarast ut som några svartklubbsbesökare som överraskas av en polisrazzia. Men nu börjar allt om igen. Fint! (30/1 2009)

Lördagspromenad 24 januari 2009

img_0867-large

Det började i förmiddags (när jag vaknade): fåglarna i trädgården lät som publikens mingelsorl innan föreställningen ska börja; det fanns glädje och förväntan i det intensiva tjattrandet och höga tonfallet, för att nu tillskriva så kallat själlösa djur mänskliga egenskaper. Men så här har det inte kvittrat på hela vintern så kanske är våren på väg? På min sedvanliga lördagspromenad till Södra Sallerup kan jag dock inte rapportera om några andra vårtecken. Har du sett några? Dropparna på bilden hängde där de hängde, allt var stilla, inget hände. Skönt.