Snödropparna har synts länge, samlingen på bilden till vänster fotograferade jag vid stenmuren runt Södra Sallerups kyrka den 31 januari. Och i år kom vintergäcken därefter, exemplaret till höger träffade jag på i Kvarnby by dagen efter den 1 februari. Då gäller nästa vårblomningshändelse tussilago och blåsippa. Sen kan man kolla statistiken, som jag för de här environgerna fört sen 2008, för att se hur 2015 sköter sig. Än så länge kan man dock föra till handlingarna att åtminstone ett fruktträd vid SUS i Malmö redan slagit ut, bilden från 22 januari:
Category Archives: Miljö
Vad är tanken bakom utsikten här?
Gatukontoret håller på att montera trevliga bänkar längs cykelstigen mot bokskogen hemma i Kvarnby. Den här står vid Risebergabäcken.
En bit längre österut skymtar nästa bänk. Just där jag står nu har jag den här…
…utsikten söderut. Fint. Men tydligen tyckte Gatukontoret annorlunda. Och placerade nästa bänk 40 meter längre österut för att kunna erbjuda den här vyn:
Mitt emot nätstaket och industritomt. Jaja, smaken är väl som baken. Eller är det byråkrati som spelat in? Att bänkarna kryssats in på en karta med utmätt exakt meteravstånd skit samma hur det blir i verkligheten?
Hälsningar från en som aldrig frågat förr. 🙂
Nu letar länsstyrelsen efter gifter på fler gamla växthusmarker
Jag vände mig för ett tag sedan till Länsstyrelsens miljöavdelning för att höra om de tänkte undersöka fler gamla växthusanläggningar i Husie med anledning av de hemska miljögifter som påträffades vid Gyllins anläggning vid Tullstorpsvägen hösten 2013.
Miljöinspektören har därav identifierat och inventerat den tidigare verksamheten på tomten Åkersholm 1 i Kvarnby, Malmö, där Bertil Muhr på sin tid hade odlingar. I Länsstyrelsens informationsskrift kan man läsa mer om undersökningsmetoder och resultat.
Enligt dokumentationen över Åkersholm 1, finns det starka misstankar om bekämpningsmedel och oljerester från den växthusverksamhet som bedrevs här fram till början av 80-talet. (Sedan 1985 finns här radhusbebyggelse.) Länsstyrelsen har skickat resultat och ärende vidare till Malmö stad.
Länsstyrelser i Sverige har just nu ett pågående och omfattande uppdrag från Naturvårdsverket att leta efter miljögifter på områden för nerlagda plantskolor. Vår länsstyrelse har aviserat att den ska undersöka ytterligare fem gamla växthusmarker i Kvarnby.
Vill du veta mer och också höra vad uppkomna resultat kan betyda för oss som bor på sådana här områden så är det nog Malmö stad du ska kontakta i så fall.
Använde fler handelsträdgårdar i Husie gifter?
Hösten 2013 kunde vi läsa om säckar med DDT som påträffades, sprack och spred sitt röda stoft över mark och mänskor borta vid Gyllins bostadstomt på Tullstorpsvägen. Giftet hade använts i verksamheten och nu är i alla fall min fråga: Använde fler handelsträdgårdar i Husie gifter?
Jag har varit i kontakt med Länsstyrelsens Miljötillsynsenhet samt med Miljöförvaltningen vid Malmö stad och min förhoppning att frågan lätt skulle kunna gå att besvara har kommit på skam. Det verkar inte ens med möda kunna gå att klarlägga vad som eventuellt har använts var och när. Det finns helt enkelt inga särskilda register som upptar giftförteckningar hos odlare i Malmö. Det som finns är följande, enligt svar från myndigheterna:
“Informationen du söker kan eventuellt finnas i Yrkesinspektionens arkiv som ingår i Landsarkivet i Lund.
Om arkivet har inspektionsprotokoll från verksamheten du är intresserad av, kommer arkivet att sekretesspröva handlingen innan den ev. kan lämnas ut.
Tipset bör alltså ses som en möjlighet, ingen garanti.”
Det verkar inte heller ha undersökts om det fanns gifter i jordarna när odlingsmarkerna skulle bebyggas med småhus istället.
Jag tycker det här är jättekonstigt, som om BT Kemi-skandalen aldrig har inträffat. Jag känner en man som arbetat på Tripasinfabriken i Malmö. Han säger att det var självklart för honom att den tomten inte skulle klara några miljökrav för nybyggnation, och han är rätt chockad över att byggnadslov för en förskola där kunde slarvas igenom så som skedde.
Men hur är det med all bebyggelse från Husie Kyrkoväg och ut till Yttre Ringvägen, den har uppstått på mark som till största delen tillhörde växthusägare och odlare, vad fanns och finns det i jordarna här?
Ett litet hopp om att få veta mer tänds här i de avslutande raderna från länsstyrelsen:
“Det finns olika alternativ för finansiering av en miljöteknisk markundersökning. Det är vanligt att jurister gör den bedömningen. Privatpersoner kan välja att bekosta undersökningar. Vid markundersökningar utgör en sammanställd verksamhetshistorik den orientering som hjälper provtagaren att sätta sina provtagningspunkter vid ev. hotspots. Jag kan inte ge ett mer tillfredsställande svar i dagsläget.
De människor som har information om de nedlagda plantskolorna är välkomna att kontakta mig.
Vänligen,
LOVISA TANG
Miljöhandläggare, Miljötillsynsenheten
Inventering av förorenade områden
010 – 224 16 70
lovisa.tang@lansstyrelsen.se ”
Det är jag som svärtat en mening här ovan. Verkligen angeläget om den som till exempel arbetat här ute och vet kan kontakta miljöenheten ovan. Det går också bra att lämna kommentarer på den här sidan så kan jag vidarebefordra svaren.
Med hopp om att det är hälsan som tiger still!
Äventyret väntar i Fosie, kvitter…
“Kråkungen har fallit ur boet och kan inte flyga”, säger fågelguiden. “Han verkar paralyserad av skräck över att se oss, vi är väl hans första möte med mänskligheten”, säger jag. “Nä, han bryr sig inte”, säger experten. Då blir jag lite stött, så där. Men visst är det en trolsk skog håkan-kråkan sitter i? Och vet du var man finner den? I Fosie industriområde i södra Malmö…
Skogholms ängar heter ett projekt mellan olika myndigheter för att fixa till en gammal sumpig alskog så den blir något riktigt najs för både fåglar och mänskor och samtidigt få bukt med Risebergabäckens översvämningar. Ekologisk dagvattenhantering kallar Malmö stad det och har en fin webbsida med karta och väganvisning, etc.
Själv hittade jag Skogholms ängar genom en annons förra veckan i Kulturcentralens epostbaserade nyhetsbrev som jag prenumererar på. Det gällde en fågelexkursion i torsdags klockan 6 på morgonen. Det lät inte så blodigt och platsen lockade, Skogholms ängar i Fosie? 110 kronor och fin kikare utlånades, vandringen skulle ta 1 1/2 timme. Jag ställde väckarklockan, körde dit, och det var fantastiskt!
Skogen är hemlighetsfull och stigarna spännande och diskret dyker det upp lite skyltar och sittgrupper för picknicksugna. Ta några timmar på dig och åk hit och bara njut! Fågelutflykten jag följde med på arrangerades av Vilda Malmö med Erik Hirschfeld som ciceron och vi kunde pricka in 30 arter på vår rundvandring. Inga märkvärdigheter, men roligt att få kläm på våra sångare, till exempel, samt få sig till livs smaskiga detaljer om hur olika fågelarter sköter sina relationer. 🙂 Och det var festligt att även proffset hade en liknande mobil-app som jag ju precis har installerat, Kvitter, se tidigare inlägg.
Här kommer en lista på allt vad vi såg och/eller hörde:
björktrast, blåmes, bofink, fiskmås, gransångare, grå häger, gråtrut, gräsand, grönfink, hämpling, härmsångare, koltrast, kråka, kärrsångare, ladusvala, lövsångare, näktergal, ringduva, rödstjärt, skata, skrattmås, strandskata, svarthätta, sånglärka, talgoxe, tofsvipa, trädgårdsångare, törnsångare, ängspiplärka, ärtsångare.
Så var de bara fem?
De fem kvigorna är utsläppta i Bulltoftaparken igen och de står så fint mot det gröna och blå. En av dem verkar så liten så den är nog ny för i år medan den sjätte sedvanlige deltagaren, tjuren, lyser med sin frånvaro. Han orkade kanske inte med sällskapet. Jag undrar om det överhuvudtaget är samma kvigor?
Jag ser fram emot när Bulltoftadjuren får en egen hemsida på Malmö stads webbplats där man kan beställa ett sms när det är dags för kosläpp kanske redan nästa år? Vore roligt att se live den där utsläppsysterheten man har hört talas om. Det är något annat än utsläppsrättigheter det. 🙂
Allt på rätt plats, eller?
Utflykt till Bokskogen? Nä, bara till den nya hundrastgården i Gyllins trädgård! Måste vara stans finaste, eller? Rejält tilltagen är den i alla fall. Det enda som saknas är en bajsetunna, hallå?
Rastplatsen och all nyuppsatt tydlig skyltning i Gyllins om koppeltvång gör att jag åter börjat gå här med hunden och nästan känna mig helt väl till mods. Det har tidigare varit förenat med stort obehag att ge sig in i Gyllins: När som helst kunde jag tvingas möta dessa lösa hundar med sina ägare som menar att jag bara ska acceptera att de skiter i mig och min hund och i demokratiskt fattade beslut, etc.
Folk behöver inte tillhöra främmande religioner för att ha förfärliga idéer om rätt och fel och jämlikhet och frihet, etc. Det går så bra att ta en så kallat vanlig hederlig svensk…
I veckan har näktergalen börjat höras igen och göken. Så nu är väl allt på plats, det är väl bara värmen som fattas?
I väntan på vårtecken…
Verklig skylt i overklig miljö eller tvärtom
Promenerade med kompis och hund i Bulltoftaparken i Malmö idag och vi såg den ilsket orangea skylten på långt håll. Närmare uppmärksammade vi fler skyltar jämte en massa snöpinnar som markerade en större cirkel i parken. Ska det landa ett tefat här, undrade vi så smått. Men nej, det ska landas tonvis med snö! Och det finns risk för ras i snömassorna också! Läs skylten och bäva!
I år är Gatukontoret med andra ord förberett för en vinter som fjolårets. Men det verkar inte vädret vara. Vilket är mest overkligt just nu: skylten eller det nuvarande vädret? Plus tio grader och grönt och skönt!
Ljushuvud och ljushuvud
Ju mer jag upptäcker om lågenergilampor desto mindre bra tycker jag det är. Det vill säga en lågenergilampa som är miljövänligt tillverkad, passar fysiskt i lampor där de drar mindre el än andra och går att miljövänligt källsortera är okey. Men jag stirrar på min enda lågenergilampa och ser att den är tillverkad i Kina, ett land jag har noll tilltro till vad det gäller miljöhänsyn i produktion och konsumtion.
Jag har skruvat ur lågenergilampan efter en veckas irriterande försök till användning, se förra inlägget, för jag hittade till min lättnad några matta 40watts lampor med stor sockel i mitt lampförråd och bytte genast tillbaka till sådan vanlig glödlampa. Den här lågenergilampan skulle av energi- och övriga besparingsskäl göra sig bättre i en lampa jag har brinnande i långa hela sjok. Typ myslampor, men sådana är för små för de här klumpiga ljuskällorna, de slår i lampskärmarna eller sticker fult ut ur dem. Alla andra lampor tänder och släcker jag “hela tiden” vilket gör det dyrare att använda lågenergilampor här.
Det fåniga är också att mysbelysning karaktäriseras av lågt wattvärde medan arbetsbelysning och liknande brukar ligga på minst 60watt vilket gör att vinsten blir större på de senare – om man bara låter lampan stå och brinna kontinuerligt istället för att tända och släcka flera gånger om dagen…
När det gäller sopsorteringen så måste kvicksilvret i lågenergilampan tas om hand annars är de här lamporna större miljöbovar än traditionella glödlampor.
Alltså det finns säkert bra skäl för att byta ljusteknik och lågenergilamporna kan säkert utvecklas, men när de nu är så ofärdiga som de är att använda och det går att resa frågetecken kring både produktion och slutförvaring så tycker jag det är fel att förbjuda vanliga lampor under tiden.










