Bättre med spårburen trafik

En enig politisk styrgrupp ska enligt Sydsvenskan idag ha kommit fram till att Malmö behöver spårburen trafik (fast Sydis kallar det spårbunden) för att klara av kollektivtrafiken. Det blir bra, det lärde jag mig på den uppsats om Malmö och kollektivtrafiken som jag skrev på Malmö Högskola i våras i kursen som jag följde då om Malmö stads historia. Jag fick god hjälp av en mycket initierad utredare på Skånetrafiken, bland annat, och det var väldigt spännande se hur stadens framväxt förhöll sig till kollektivtrafikens dito. 1887 års spårvägstrafik var snarast klockren medan omläggningen hundra år senare snarast var en katastrof. Nu verkar man vara på rätt väg igen och den något lustiga slutsats som jag drog i mitt arbete var att spårburen kollektivtrafik i högre grad banar väg för ökad rörlighet och smidigare lösningar gentemot vad enbart busstrafik kan erbjuda. Det är därför man ska kalla det spårburen och inte spårbunden. Heja på!

Min uppsats går att låna på stadsbiblioteket om någon är intresserad. 🙂

Malmös busslinjer har rullat in på bibblan!

Nu finns båda mina uppsatser om Malmö på stadsbiblioteket. Den sista: om Malmö och dess busslinjer, en studie om hur framväxten av stadens kollektivtrafik står i relation till framväxten av staden som sådan, den uppsatsen var ett soloarbete i våras. Den förra ingick i ett grupparbete i höstas om stadsdelen Värnhem. 

Uppsatserna tillverkades inom hägnet av kursen om Malmö stads historia som körs på halvfart på Malmö Högskola och än så länge bara går att följa under ett år. (Kursen heter egentligen Den europeiska stadens historia: exemplet Malmö vilket är bra att veta om du vill söka upp den på MAH:s webbplats vilket inte är så lätt precis…) Men kursledarna funderar på en fortsättning utöver de befintliga 20 poängen. Det hoppas jag kan bli verklighet. För blir den lika underhållande och informativ som den befintliga vore det kanon; kan varmt rekommendera den kursen. Men som sagt: make my day och låna min uppsats!

Musik i Malmö

anna-mia barwe med band Var på Hedmanska gården vid Lilla Torg i Malmö igår och lyssnade på Anna-Mia Barwes trio som för kvällen var utökad till en kvartett. Lilla Torg surrade som en bikupa och stan visade upp sitt bästa ansikte. Anna-Mia sjöng jazz på skånska och Östen Warnerbrings ande svävade över det hela.

Maggies balkong

Har sett Maggie vaknar på balkongen som går på bio i Malmö nu. Maggie, som aldrig vaknar på balkongen, är en på flera sätt märkt kvinna som med handkamera filmar sina förehavanden under några år. Man förstår mest att tiden har gått genom att hennes frisyr förändras.
Hennes videoinspelningar har klippts ihop och kompletterats med två professionella filmares inslag. Och det hela, som tar drygt en timme att se, ger stundtals prov på obetalbara scener. Speciellt när Maggie deltar i svenskundervisning på Komvux.
Maggie är invandrad till Malmö och bor i en lägenhet med balkong nånstans i stans förorter. Det låter ju inte konstigt, men det igenkänningsbara förvandlas genom den här kvinnans berättelse till främmande fåglar. Maggie lyckas göra till och med en nätad julgran till något helt absurt. Gå och se den! (20/4 2008)

Funktionalism kan vara väldigt opraktiskt

Seminarium i kursen om stadens historia och vi har förmånen att det är Tyke Tykesson som visar och berättar om arkitekturen i Malmö. Funktionalismen. Som kunde betyda att brevlådeinkasten i dörrarna på Ribershus-husen i Malmö sitter 38 centimeter eller nått från golvhöjd och att de astunga perspektivfönsterna är en dödsfälla att öppna och svänga runt vid fönstertvätt. Arkitekterna som sa fi donc åt sina historicerande företrädare, men föll i fällan själva när de koketterade med sin stringenta linje och valde andra värden ändå än den funktionalism de sa sig vurma för. Men visst blev det fint. Jag säger inget om det. Bara fnissar lite. När jag är på det humöret. (3/4 2008)

Citze och hennes make

Jag går andra terminen på en kurs på Malmö Högskola om stadens historia i allmänhet och Malmös i synnerhet. I dag var vi i Jörgen Kocks hus. Hårt renoverat, men ändå med 1500-talet kvar innanför murarna. Här bodde en maktens utövare och överlevare av stora mått. Och hans hustru Citze. Med myntslageri och bankväsende. Ett himla oväsen förmodligen.

Det är lätt att glömma bort dem som var här före oss. Antagligen för att vi inte vill att det ska komma några efter oss. Tänker på det när jag ser på gamla svartvita fotografier över stadsmiljöer. Alltid är det några som sneddar över gator och torg. Som om de inte vill att vi ska hinna ikapp dem. (20/3 2008)