Category Archives: Malmö

Den globala byn Metropolitan

Posted on by
Reply

Biografer kan användas till mer än att visa vanliga filmer, det har i alla fall operahuset Metropolitan i New York fattat. Sedan några år tillbaka erbjuder de biografer runt om i världen att ta emot deras livesändningar och i går kunde man i Sverige, från Arvidsjaur till Kivik, eller i Malmö där jag själv upplevde fenomenet, sjunka ner på en lokal biograf för att få sig till livs en världsföreställning av Bellinis opera La Sonnambula. Uppsättningen, sångarna, ljudet och bilden var allt av helt fantastisk kvalitet!

Jag trodde livesändningen från en ordinarie föreställning inför publik skulle utgå från en diskret placerad fast kamera som gav en statisk scenbild i stil med när man själv sitter långt bak på parkett på en större teater. Att det så att säga skulle vara upp till mig själv att skanna av bilden efter var det för stunden var mest intressant att fästa blicken och då se de agerande på avstånd så klart. Men icke; här var det en närgången och skickligt följsam filmning av det som stod i fokus. Bioduken fylldes ständigt  av sångarnas ansikten och gjorde att det här är bättre än att gå på Malmöoperan (sorry)…

Det var också kul att när man själv gick in i biosalongen kunde man på duken se publiken på Metropolitan komma in och bänka sig, då var kamerorna riktade mot salongen. Och när det var paus på Met var det paus på biografen som då serverade vin och tilltugg precis som på teatern.

Att läsa listan på Mets hemsida över alla platser runt om i världen där La Sonnambula sändes tycker jag är häftigt: Nota bene att kultur drar fler besökare än sport! Och är enligt min mening också bättre på att skapa sammanhang och mening åt mänsklig samvaro.

Här i Sverige har vi bland annat två så kallade nationalscener: Operan och Dramaten i Stockholm. De husen är alla skattebetalare med och bekostar. Någon gång görs det teveinspelningar av föreställningar, men det är ju blaha-blaha vid jämförelse med vad Metroplitan åstadkommer (de sponsras av en fond tror jag). Det väl självklart att man ska kunna gå på bio i Höör och Kiruna och se en Lars Norén-pjäs eller en opera! Och få en mer jämförbar publik kulturupplevelse också!

I vår återstår bara en sådan här utsändning till från Metropolitan, men i höst väntar Tosca, Carmen och fler jätteoperor. De lokala biobiljetterna, åtminstone för Spegeln i Malmö, släpps visst i april och det gäller att hänga på låset, allt är slutsålt i god tid innan. Jag förstår verkligen varför efter gårdagens föreställning.

Tyck vad du vill, men säg det inte?

Posted on by
1

På radion nyss uttalade sig Malmöpolisens informationsdirektör angående vissa polisers benämningar på folk. Jag kommer inte ihåg ordalydelsen, men poängen var att han tyckte det var förfärligt att poliserna hade sagt det som de hade sagt. Det var det som var det olämpliga, jag tolkade det som att han menade att poliserna borde  ha hållt käften.

Men är inte det klandervärda att poliserna i fråga upprätthåller djupt kränkande värderingar om en del människor? Att det upprörande är vad de tycker och inte att de ärligt ger uttryck för dessa mer eller mindre perversa omdömen?

Jag tycker det är bra att de säger vad de tycker, då vet vi var vi har dem. Och så kan de omplaceras därefter. Jag skulle gärna vilja höra fler människor säga vad de egentligen tycker.

Tystnaden är ett mörkertal. Här har journalister ett ansvar att belysa alla de unkna uppfattningar som tenderar att bilda både botten och bas för vårt samhälle.

Sveriges största trumpetträd finns i Kvarnby

Posted on by
Reply

Köpte praktverket Träd i Malmö på ett antikvariat förra veckan. En annorlunda guide till stan producerad av Malmö stad och ABF vilken gör en nyfiken på stan och bildad om den på ett nytt sätt.
Som sist när jag körde förbi Beijers park saktade jag ner och spanade in och där stod de mycket riktigt: en tjock klunga väldiga svarttallar (pinus nigra). Och det mer uppseendeväckande annorlunda jätteträdet i Kvarnby som står på en tomt vid Råkritegatan är enligt boken Sveriges förmodligen största trumpetträd (catalpa bignonioides). Trädet böljar ut mot trottoaren och går inte att missa. Det här exemplaret fyller 70 år i år och verkar ha klarat sig bra. För trädet hör egentligen hemma i östra USA; det kan få svåra frostskador om vintern blir för sträng. Vi håller väl tummarna? (18 januari 2009)

P.S. Malmö stad har lagt upp boken på webben.

P.P.S. Bilder här! Fotograferade trädet när det blommade i juli!

Den vanligaste har försvunnit!

Posted on by
1

Att säga “gråsparvarna på marken” är som att peka på småfåglarna i allmänhet, de förra har kommit att få representera de senare, eller hur? För gråsparvarna är ju de vanligaste, och sedan finns det lite andra typer därute också, men mer sparsmakat. Som fyllningen på pizzan eller blandningen i muslin. Vi vet ju vad det finns mest av och vad det i bästa fall hamnar några enstaka flarn av. Men i Sydsvenskan idag stod det i ett fågelskådarreportage att gråsparven har blivit sällsynt. Kvack?

Tittar noga i trädgården och inventerar arterna runt fröautomaten: pilfink och åter pilfink. Sedan några talgoxar, blåmesar, koltrastar och bofinkar. Samt en rödhake och en större hackspett. Men ingen gråsparv alls! Havregrynen har definitivt gett sig av från fågelblandningen.

Stadsvandring bland sälskinn

Posted on by
Reply

Jag var nere i stan en lördag för två veckor sedan och det var så fint. Julstämning och förväntan hängde tung i luften, folk log och vi tog det lugnt och det var bara roligt besöka olika specialaffärer för att inhandla de få varor som inte går att få tag på i förortens varuhus samt slå sig ner och ta en fika. 

Idag tog jag bussen ner till stan igen för att göra om den roliga utflykten, men där bedrog jag mig. För nu är festen över och taklamporna har tänts och vi är som städpersonalen som försöker röja upp. Julglittret i ögonen är utbytt mot trötta blickar som spejar efter det nya arbetsårets ankomst. I klädaffärerna trängs trasorna i ställningarna och försöker lura i folk att de faktiskt har kostat dubbelt så mycket en gång i tiden och att de  funnits i affären även innan det så kallade mellandagsreat. Ingen ler. Plötsligt möter jag en sälskinnspäls i gången mellan två varuhusavdelningar och jag tänker automatiskt: en danska. Det vill säga, en annorlunda varelse. Och integrationen känns alltmer avlägsen.

Vi blir inte integrerade för att vi föses över till varandra i ungefär lika stora skaror i den så kallade arbetspendlingen över sundet. Inte heller för att vi arbetar sida vid sida, gör samma sak, men upptäcker vi gör det på helt andra villkor när det gäller lön, skatt, föräldraförsäkring, sjukvård och liknande. Integrerade tror jag vi blir först den dag vi börjar förstå varandras tankesätt och attityder och liknande. Till dess är bron i det avseendet en överloppsgärning och det hade nog varit bättre för miljön om vi istället hade haft en bil- och tågtunnel under Öresund mellan Helsingör och Helsingborg.

Det behövs ett avstånd för att jag ska begripa mig på damen med sälskinnet. Det vill säga först när jag uppfattar att närheten till dansken är en illusion blir jag nyfiken att ta mig över det blottlagda diket. Det skulle här behövas en satsning på mentala aktiviteter. När läste du en dansk dagstidning senast? Eller en roman av en dansk författare? Och när det gäller det sistnämnda så menade jag inte ens ett oöversatt verk…

Julafton 2008

Posted on by
Reply

img_0800-large

Klockan är tolv och dörrarna öppnas till balkongen på Rådhuset, ut kommer musikerna och blåser in julfriden med några beprövade låtar. Vädret är milt, men instrumenten verkar ändå påverkade av klimatet vad det gäller träffsäkerheten. Strax ska vår “borgmästare”, kommunfullmäktiges ordförande, Kjell-Arne Landgren, ta över uppmärksamheten och hålla sitt sedvanliga julaftonstal iklädd den pampiga borgmästarkedjan. Idag hade han även hatt och var så stilig. Ritualen har anor sedan medeltid och var förr juridiskt bindande; började folk slåss på krogen efter att julfriden hade inletts och fram till trettonhelgen var det dubbelt straff.

Landgren brukar alltid börja med “Kära malmöbor” och sedan håller han ett kortare tal om året som timat och vad det betytt för oss i Malmö. I år höll han det saftigaste politiska lovtal till demokratin jag hört honom hålla. Och det på grund av de antidemokratiska krafter som härjade i stadsdelen Rosengård i förra veckan.

Jag kom att tänka på den gamla teckningen av Lars Hillersberg där en karl ligger på en trottoar och försöker skydda sig mot en polisman som står över honom med en batong i handen. “Slå mig inte”, säger karln, “jag är antifascist.” Polismannen svarar nått i stil med: “Jag ger väl fullständigt fan i vad för sorts fascist du är”.

Tyvärr har polismannen rätt och Kjell-Arne Landgren ska ha en eloge för att ha dragit upp var rågången går mellan ett agerande i demokratins tjänst och ett därutanför.

Söndagspromenad 7 december 2008

Posted on by
Reply

img_0768-large

Andra advent och julen kan komma när den vill, allt är klart. Hade som vanligt öppet hus med hembakt första advent, en bra tillställning för att få julstädningen avklarad. Och få träffa alla goa vänner på ett bräde, som det heter. Och slippa gåbortspresenter, men göra en liten liten vettig sak: Mina gäster informeras i förväg att tar de med sig något kommer jag omedelbart att lägga presenterna i en stor sopsäck i hallen. 🙂

I år kunde jag, precis som i fjol, dagarna efter kaffekalaset köra till Stadsmissionen med en handfull kassar med synnerligen vettigt innehåll. En av mina få bra idéer: Folk vill ge, jag vill inte ha någonting (gå-bort-presenter är, trots artigheten, ta inte illa upp, oftast som de flesta souvenirer: mer eller mindre smaklösa och opersonliga och gjorda av barnarbetare i Taiwan), men Stadsmissionen behöver få in värmande klädesplagg för deras klienter.

Så blir julen kanske lite lite bättre för några fler. Annars har Stadsmissionen Gåvobankgiro 900-3252, och deras klädintag på Korsgatan 2 har öppet tisdag och torsdag eftermiddag, se www.stadsmissionen.nu. Men ta inte bilen en och en, bjud hem dina vänner och samla ihop byltena där så en kör iväg med dem istället. Både trevligt och miljöbesparande.

Nu ska jag ut och ta min söndagspromenad!

Ska du bo kvar där ute?

Posted on by
Reply

Nu när din son flyttat hemifrån ska du bo kvar därute då? frågar mina väninnor mig, vänligt. För de bor ju inne i stan. Och de tycks bara mena väl i att antyda att det kan ju jag också göra. För så vill väl alla ha det? Så kan ju jag också sitta där i en lägenhet man inte kan öppna fönsterna i på grund av avgaser och buller, och ha portkoder och flera entrédörrar och trappor att ta mig genom och uppför innan jag når min egen dörr. Men jag befinner mig ju i så fall i händelsernas centrum i alla fall! Där alla är blanka och oseende i ansiktet när de passerar varandra på trottoaren och där alla vägar leder till shopping. Istället för att bo här ute i Kvarnby, i ett radhus åtminstone en kilometer från närmsta affär, där nätterna är tysta och svarta eller stjärnklara, där man delar sin lilla trädgård med allehanda flygfän och andra små djur och där främlingar nickar och hälsar på varandra vid möten på gångbanor eller i strövområden. (Tänk om man skulle hälsa på okända man mötte på Triangeln.) Jag tycker jag bor bra. Jag tycker till och med jag bor bättre än mina väninnor som frågar om jag ska bo kvar här ute. Jag frågar aldrig dem om de ska bo kvar därinne.

Lördagspromenad 8 november i nytt ljus

Posted on by
Reply

En dag av promenader. Hundpromenad i rena vårsolsljus och dito värme ut mot backlandskapet österut. Sedan inomhusspankulerande på Arbetarrörelsens Arkiv på Porslinsgatan i Malmö med anledning av det årliga novemberevenemanget Arkivens Dag, som för första gången inte sedvanligt höll till på Stadsarkivet. I magasinet i källaren ligger fanorna i högar sen fornstora dagar jämte sekelgamla protokoll från hetlevrade medlemsmöten i olika fackförbund, här är material att gräva i för mången forskning.

En trappa upp hölls bildsatt föredrag om hur malmöborna roade sig på 1800-talet och så fick man titta på porslin som tillverkats i den fabrik som på 1870-talet fanns på samma plats som dagens arkiv. Fabriken gick dock i konkurs efter bara två år, tror jag. Det enda det senare verkar ha varit en bra affär för är dagens antikhandlare som kan ta 400 kronor för en kaffekopp från Malmö Porslinsfabrik…

Efter mörkrets inbrott var det dags att “Se natten i nytt ljus” eller :by light som evenemanget heter. Från förra helgen och till och med den här lyser olika sorters ljus- och ljudinstallationer upp Mariedalsparken, Slottsparken och slottet Malmöhus. (Hade ingen aning om att parkområdet mellan Kung Oscars väg och Regementsgatan/Mariedalsvägen inte också hette Slottsparken utan fått ett eget namn. När hände detta?)

Riktigt roligt inte bara att uppleva de här aparta fenomenen utan också att parkområdet, som vanligtvis en novemberkväll är en synnerligen enslig plats, var uppfyllt av glada människor i alla åldrar som vallfärdade från ljuspunkt till ljuspunkt. Mycket tråkigt ljusshowerna liksom bara flammade upp en kort stund i höstmörkret. Imorgon söndag sista chansen alltså!

Fnissigast: Till synes klassiska ljuskronor som hängde på rad i en liten allé nära Stadsbiblioteket. Först när man gick under dem syntes det vad prismorna var gjorda av… Har tyvärr ingen bild. 🙂