Biografer kan användas till mer än att visa vanliga filmer, det har i alla fall operahuset Metropolitan i New York fattat. Sedan några år tillbaka erbjuder de biografer runt om i världen att ta emot deras livesändningar och i går kunde man i Sverige, från Arvidsjaur till Kivik, eller i Malmö där jag själv upplevde fenomenet, sjunka ner på en lokal biograf för att få sig till livs en världsföreställning av Bellinis opera La Sonnambula. Uppsättningen, sångarna, ljudet och bilden var allt av helt fantastisk kvalitet!

Jag trodde livesändningen från en ordinarie föreställning inför publik skulle utgå från en diskret placerad fast kamera som gav en statisk scenbild i stil med när man själv sitter långt bak på parkett på en större teater. Att det så att säga skulle vara upp till mig själv att skanna av bilden efter var det för stunden var mest intressant att fästa blicken och då se de agerande på avstånd så klart. Men icke; här var det en närgången och skickligt följsam filmning av det som stod i fokus. Bioduken fylldes ständigt  av sångarnas ansikten och gjorde att det här är bättre än att gå på Malmöoperan (sorry)…

Det var också kul att när man själv gick in i biosalongen kunde man på duken se publiken på Metropolitan komma in och bänka sig, då var kamerorna riktade mot salongen. Och när det var paus på Met var det paus på biografen som då serverade vin och tilltugg precis som på teatern.

Att läsa listan på Mets hemsida över alla platser runt om i världen där La Sonnambula sändes tycker jag är häftigt: Nota bene att kultur drar fler besökare än sport! Och är enligt min mening också bättre på att skapa sammanhang och mening åt mänsklig samvaro.

Här i Sverige har vi bland annat två så kallade nationalscener: Operan och Dramaten i Stockholm. De husen är alla skattebetalare med och bekostar. Någon gång görs det teveinspelningar av föreställningar, men det är ju blaha-blaha vid jämförelse med vad Metroplitan åstadkommer (de sponsras av en fond tror jag). Det väl självklart att man ska kunna gå på bio i Höör och Kiruna och se en Lars Norén-pjäs eller en opera! Och få en mer jämförbar publik kulturupplevelse också!

I vår återstår bara en sådan här utsändning till från Metropolitan, men i höst väntar Tosca, Carmen och fler jätteoperor. De lokala biobiljetterna, åtminstone för Spegeln i Malmö, släpps visst i april och det gäller att hänga på låset, allt är slutsålt i god tid innan. Jag förstår verkligen varför efter gårdagens föreställning.