Solen skiner, humlorna surrar, våren blommar och grönskar allt mer, en härlig påsk med andra ord. På bilden den lilla oansenliga skogsbingeln, skåda de motstående sågade bladen och blommorna som skjuter ut på långa  skaft i några av växterna. De här växer i kanten av Gyllins trädgård längs med Tullstorpsstigen. Här har jag travat år ut och år in och aldrig sett dem förut förrän idag. Och det beror på att jag inte visste att de fanns och hade ett namn. Eller som det också kan vara: inte visste att de hade ett namn och därför fanns.

Det är skogsbingeln som med sina olika han- och honblommor är avbildade jämte Carl von Linné på de svenska hundrakronorssedlarna. Jag har innan tyckt det varit något sympatiskt med ett land som har gråsparvar (eller om det nu är pilfinkar) på sina sedlar (och det har eller hade vilket land?), men nu tycker jag det är minst lika charmigt att den här lilla växten hamnat på våra sedlar.

P.S. Bingel? Slog upp det i ne.se och fick läsa ren och grön poesi!