Anhörigbörda heter det i dag när släktingar får ställa sina egna liv på vänt och ta hand om sina närstående sjuka i det egna hemmet därför att samhället inte kan organisera det bättre. Sjukhusen dignar under överinskrivningar och personalnerskärningar och folk dör i ambulanserna som far i skytteltrafik mellan olika sjukhus på jakt efter en ledig plats. Men här kommer ett tips till dagens politiker för att avlasta sjukvården och förbättra dess ekonomi samt underlätta bördan för de enskilda vårdarna. Informationen är hämtad från Sallerups socken utanför Malmö, ordagrant avskrivet sockenstämmoprotokollet av den 29 februari 1824:

“På anmälan av sockenskräddaren Ola Pehrson i Sallerup, att dess halvbroder Nils Pehrson, som under tre veckors tid varit sängliggandes och oförmögen att genom omgång i socknen erhålla till uppehälle, var i yttersta behov att njuta fattigvård helst Ola Pehrson inte trodde sig längre ensam vara skyldig vårda honom, beslöts i anledning härav å lagligen utlyst sockenstämma idag:

1. Skall Nils Pehrson genom vanliga omgången få sig tillsänt mat, som börjar imorgon, sedan Ola Pehrson lovat att åtminstone 14 dagar ännu sköta och uppassa honom i dess hos sig boendestuga, men skulle han icke därefter bli så rask att han själv som förut kan gå omkring i socknen skall:

2. fattighjonet Ingar i Fattighuset inflytta till Ola Pehrson i dess halvbroders ställe och han i det intaga hennes plats i Fattighuset, varest han förbliver så länge som behov göres, men efter dess död återflytta den förra till Fattighuset.”

Ja, vad sägs? Sjukhusen slipper överinskrivningar och den anhörige får en lättare patient att ta hand om. Kan ingen tipsa landstingen? Intressant tycker jag också det är att 1824 kunde skaka fram en hemtjänst som kom med mat.

(Hoppas min ironi går fram, för udden är riktad framåt, inte bakåt.)

Jag var i veckan på fascinerande intressant arkeologisk demonstration av hur allehanda verktyg kan tillverkas ur flintknutor. Bilden visar arkeolog Anders Högberg som även berättade om flintan på ett sätt jag aldrig hört den omtalas förr. Sydsvensk Arkeologi håller på att gräva ut en flintgruva precis norr om Sallerupsvägen vid mynningen av den korsande Särslövsvägen i Malmös östra utkant. Fornlämningen anses av olika orsaker som tämligen unik och mer om den och utgrävningen kan du läsa här. Det finns tillfälle 9 juni att vara med om ny föreläsning på plats om vad som hittats, etc.

Men om nu berättelsen om flintan blev en metafor för människans förmåga att utveckla samhällen så blev upplysningen om varför utgrävningen sker en stilla påminnelse om att vi traditionsenligt fortsätter att stigmatisera och exkludera vissa grupper ur gemenskapen. För det är så här: Malmö stad ska bygga ännu ett hus för att uppfylla lagen om stöd och service till funktionshindrade. Det ska uppföras här vid en 70-väg i stans absoluta utkant med bara åkrar till grannar. Kan det vara så att villaägare i andra änden av Malmö protesterat av rädsla för sjunkande värde på egna fastigheter och därmed puttat ut de särskilt behövande till denna mänskliga utmark? Det verkar tyvärr så men rätta mig gärna om jag har fel!