Söndagspromenad 15 november 2009

penseer november

De sista entusiasterna blommar än i mina krukor. De har hållit igång sedan mars-april och de får vara kvar, klarar sig säkert till nästa år.

Idag var jag för första gången och handlade på City Gross i Rosengård. Jag är en stor fan av Coop och har veckohandlat hos dem i 16 år, främst på Jägersro, men understundom även i Burlöv. Aldrig behövt slänga något livsmedel för att det varit dåligt i förtid.

Men så öppnade ICA på Toftanäs och jag tänkte jag kunde variera mig och har handlat där typ varannan vecka. Och det har jag tydligen gjort  i tre år ser jag på deras webb och det trodde jag inte att det var så länge sedan de etablerade sig hemmavid.

Jag  har dock aldrig vant mig vid hur den affären är organiserad, den är på tvären mot de båda Coop-ställena och jag får aldrig någon vettig inköpsrunda utan hattar hit och dit. Det är en sak. Men en annan är att jag tyvärr har frekvent erfarenhet av att få med mig hem frukt och grönsaker, vilka är viktiga varor för mig, som övergått i oätliga stadier efter bara några dagar.

Jag lärde mig tidigt att deras eget märke Euroshopper är en fallgrop och inte alls i närheten av Coops eget basvarusortiment Blåvitt och liknande. Utan Euroshopper är något som ska undvikas när det gäller färskvaror.

Men även det ordinarie frukt- och grönsaksutbudet har visat sig undermåligt. Och datummärkningen måste kollas utan undantag på allt som inhandlas för diskarna innehåller varor som passerat bäst före datum. Behöver alls inte vara något fel, men det har aldrig hänt mig på Coop. Jag kan ha haft otur och andra varor är kanske ICA bättre på än Coop, jag har inte upptäckt det i så fall. ICA är också dyrare för mig i varje fall mot när jag handlar på Coop så nu tänker jag sluta handla på ICA för jag ser ingen anledning längre att åka dit.

Nu tänker jag testa City Gross istället som alternativ till Coop. Och dagens premiärtur hos de förra gav vid handen att frukten och grönskakerna var mellan 2 och 9 kronor billigare per kilo än motsvarande när jag handlade på Coop förra veckan. Att bananerna låg lika fint upplagda som på Coop är ett bra tecken: på ICA i Toftanäs är bananerna uppslängda hullerombladder och mår därefter.

City Gross lever upp till att vara Sveriges största mataffär, den  är gigantisk, men intuitivt lätt att gå runt i, det kändes rätt och inte avigt från början. En sak som definitivt charmade mig var att mitt älsklingsté Lapsang Souchong fanns! Det lösviktstéet från Twining försvann samtidigt från hyllan hos både ICA och Coop-affärerna och det tycker jag är riktigt skumt! Jag trodde varan utgått från leverantören, men tydligen inte!

Jag saknade att inte kunna handscanna mina varor och hålla koll på priset samt slippa asa upp allt på bandet hos kassörskan för att därefter i panik behöva rafsa ner allting i kassarna. Det är ett minus, men annars är det plus!

Söndagspromenad 1 november 2009

Trollstigen“Hösten är kommen, hör stormarna gny, svanen tar avsked och svalorna fly…

 

 

Bron över Risebergabäcken vid Bäckagårdsskolan…blomman har bäddat i mossan sin grav; vågorna brusa på villande hav.”
Hösten är kommen av Carl Fredric Dahlgren, tonsatt av O.W. Uddén.
Bilder från Trollstigen som går längs med Risebergabäcken vid Trollängen. I bakgrunden bron som går över till Bäckagårdsskolans baksida. Är kanske placerad precis där bronsåldersvägen också gick över bäcken.

Midsommarblommor i november vid Bäckagårdsskolan

Samtidigt har midsommarblomstren åter slagit ut vid Bäckagårdsskolans framsida längs med Klågerupsvägen. Det enda som skvallrar om att det inte är juni är att kameran behövde slå på blixten mitt på blanka (blanka?) eftermiddagen.
Ur tid är leden?

Söndagspromenad 25 oktober 2009

bulltoftaparkenHöstvackert i Bulltoftaparken. Det räcker. Tänker ofta på Joan Didions återkommande strof i hennes Ett år av magiskt tänkande: “Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut.”

 

Bulltoftaparken

 

 

Längst bak uppe på höjden ska en skock (skock-flock-kommitté?) kommunalanställda kor beta fritt och hålla gräset nere på så sätt. Men jag har aldrig sett dem själv.

Bulltoftaparken

 

 

 

 

 Bulltoftaparken minner om när den inte alls var park utan flygplats. Radartornet har gått direkt från funktion till installation.

Söndagspromenad 18 oktober 2009

Turning Torso

Vindstilla, solklar lång hundpromenad längs stadsstranden Ribban i Malmö. Nu är järnvägsrälsen från stan till Limhamn uppriven, för hundra år sedan var det spåret som fanns här och inte stranden. Den senare är anlagd från början till slut.

Calatravas byggnad gör sig och jag trivs att gå i mina vandrarskor längs havet med hunden, man kan gå hur långt som helst i bra skor. Men det senare, om det inte är sportskor, finns mest i så kallade herrstorlekar. Fötter mindre än storlek 40 förväntas trivas med att klämma in sig i mer eller mindre töntiga plastskor med hög klack. Så inte jag som börjar tjura på allvar över det här könsrollstramset, ska det aldrig ta slut och vi kan få lov att vara människor för varandra istället? Och välja fritt så att säga hur vi vill uttrycka oss och identifiera oss?
Jag tycker det har blivit värre igen när det gäller att dela upp kläder och leksaker till pojkar och flickor, till exempel. Och jag kan som sagt inte få köpa mig ett par snygga och rejäla så kallade herrskor för de görs inte i storlek 38. Eller?
När jag ska flyga oavsett om det är det skandinaviska bolaget eller nått annat så måste jag fylla i om jag är Mr, Mrs eller Miss. Kvinnor ska ange civil status, men en man är alltid en man. Jag har börjat kryssa i första rutan som ren protest…

Söndagspromenad 11 oktober 2009

Höst i Kvarnby

Se världen upp och ner genom droppen. I bakgrunden Kvarnby Golfklubbs spelfält samt byggnader som en gång använts av Malmökritan.

Igår upplevde jag ännu en av Metropolitans globala direktutsändningar av sina operaföreställningar till biografsalonger runt om i världen, från Höör till Canberra. Den här gången var det Tosca. Helt suveränt ljud och felfri bildöverföring till Spegeln i Malmö. Artister i världsklass i uppsättningar få operahus kan prestera. Kameran följer smidigt dramat och de agerande med ständiga närbilder vilket ökar närvarokänslan. Nu sent omsider ska tydligen svenska nationalscener följa efter på liknandé sätt och åtminstone distribuera till orter inom Sverige.
Metropolitan borde få Nobels Fredspris annars för sitt sätt att genomföra The Global Village. (Jag vet teven är uppfunnen, men skillnaden mellan att sitta ensam hemma som kabelkedjefånge framför skärmen eller komma ut bland folk och se föreställningen på bioduk är enbart till biografens fördel.)

Söndagspromenad 4 oktober 2009

Bajstunna med textVärldens äldsta graffiti i modern tappning; sprajburk på bajstunna. En installation i Kvarnby, vid gångvägen som går under Kvarnbyvägen mellan Hörlanders gata och Nummertrevägen. Kan vara samma konstnär som även sprajat “Röv” vid en närliggande viadukt under Sallerupsvägen. Det sistnämnda ordet har jag aldrig sett som graffiti innan.

Igår målades en del elskåp i Malmö med elbolagets goda minne. Lokala konstnärer smyckade sådana anläggningar runt Sevedsplan. Istället för “gråa och trista” uppenbarelser gjordes de om till konstnärliga uttrycksplattformar.

Frågan är om det finns en skillnad mellan de båda ovannämnda fenomenen och i så fall till vems fördel i alla lägena? Klotter-konst, förstörelse-försköning, kraftuttryck-menlöst, på rätt plats – på fel plats.

Den offentliga konsten kan knappast ha det sämre än nu. Inga anslag jämte att reklambudskap fullständigt ohämmat har tagit över stadsbilden. Att upplåta byggnader, som är avsedda för annan funktion med därtill anpassad arkitektur, till att utgöra plats för målerisk utsmyckning är att göra konsten en björntjänst. Det offentliga rummet dignar under alla intryck. Rensa upp istället så den konst och arkitektur som finns, och det på rätt plats i rummet, kan få framföra sina budskap med starkare kraft. Montera hellre ner reklamen där det går än att börja upplåta fler ytor till tillfällighetsövningar.

Söndagspromenad 13 september 2009

Gick en timme med hunden längs Malmös strand mot Öresund och njöt av blåsten och de mörka molnen. Det laddar otvetydigt mot höst. Den cykeln får gärna upprepa sig, dvs det är ju inget att göra åt eländet. Men det finns andra återkommande fenomen som bara kan existera så länge de tillskrivs ett berättigande i att så göra och att folk tror på det meningsfulla i att framskapa och efterfölja vad det nu är. Det finns alltid någon som tjänar på den upprätthållna ruljangsen av vad det nu är också.
Som staden Lund, en av de få platser jag tycker genuint illa om. Inkrökt och hyllandes halvfascistoida akademiska och studentikosa riter. En segregerad stad amatörmässigt skött; det hade varit lyteskomik om den blivit kulturhuvudstad 2014. Just nu håller vuxna människor där på med traditionella regressionsriter av sexistisk natur: teknologernas nollningsprocedurer. I den och alla de andra omfattande efterföljande studentaktivteterna legitimeras en asocialitet med övriga samhället som aldrig skulle accepteras eller påhejas om den skedde inom någon annan gruppering, tvärtom. Hade det varit invandrargrupper eller religiösa sekter hade polisen gjort razzia för länge sedan och tidningarna hade skrivit skakande avslöjande reportage från livet “inifrån”.
Det traditionella studentlivet i Lunds tappning utgör också en av de bredaste inkörsportarna till alkoholism, vilket ingen heller opponerar sig särskilt kraftfullt mot utan tvärtom även här. Det sups ju inte, det heter ju något helt annat och klädseln är ju så mycket bättre!
Jag vänder mig bort i förakt för det eländet och njuter av den friska vinden som blåser i Malmö istället, den här staden kommer att fixa sina problem, det är jag helt övertygad om! För här behöver vi att unga människor beter sig som vuxna individer istället…

Söndagspromenad 30 augusti 2009

IMG_1275 (Large)Har länge undrat varför en mysig gångstig mellan Risebergabäcken och slänten upp mot Bäckagårdsskolan vid Klågerupsvägen är avspärrad sedan en tid tillbaka? Rasrisk? De små skolbarnen ska först lära sig att vatten är farligt innan staketet tas bort? Det är faktiskt värre än så, blev jag upplyst om i helgen: Jättelokan. Den bekämpas bakom stängsel tills faran är över. Det här är nog det farligaste som finns i Kvarnby just nu…

Mossa, mossa festivalen!

Mossagårdsfestivalen 2009Besökte idag den lugnaste festival jag varit med om: Mossagårdsfestivalen i Veberöd.

 

 

 

lyckliga grisarHär fanns allt från lyckliga grisar…

 

 

 

Psyckadeli…till rolig musik. Psyckadeli från Kristianstad hade bra energi.

 

 

Mossagårdsfestivalskylt 2009Det bjöds på mycket för alla åldrar…

 

 

 

cykla ihop en smoothie…även när det gällde festivalmat. För 25 spänn kunde man till exempel själv cykla ihop en ekologisk smoothie.

 

 

ekologisk telefonDet politiskt korrekta tog väl lite överhanden…

 

 

 

gräs av något slag…men det verkade vara med humor, precis som en del planteringar som antagligen inte är vad de ser ut att vara.

 

 

Manol Stanev sjunger Vysotskij

 

Som sagt en väldigt avslappnad festival. Manol Stanev sjöng Vysotskij väldigt naturtroget och han bjöd även publiken på vodka ur egen flaska.  Mossagården sysslar vanligtvis med att odla och sälja ekologiskt och festivalen är väl ett sätt att förena fler kulturyttringar i kärleken till det rena livet. Men ryska poeter och deras uttolkare är såklart svåra att styra.

Mossa, mossa, festivalen, hoppas den kommer tillbaka nästa år.