Vindstilla, solklar lång hundpromenad längs stadsstranden Ribban i Malmö. Nu är järnvägsrälsen från stan till Limhamn uppriven, för hundra år sedan var det spåret som fanns här och inte stranden. Den senare är anlagd från början till slut.

Calatravas byggnad gör sig och jag trivs att gå i mina vandrarskor längs havet med hunden, man kan gå hur långt som helst i bra skor. Men det senare, om det inte är sportskor, finns mest i så kallade herrstorlekar. Fötter mindre än storlek 40 förväntas trivas med att klämma in sig i mer eller mindre töntiga plastskor med hög klack. Så inte jag som börjar tjura på allvar över det här könsrollstramset, ska det aldrig ta slut och vi kan få lov att vara människor för varandra istället? Och välja fritt så att säga hur vi vill uttrycka oss och identifiera oss?
Jag tycker det har blivit värre igen när det gäller att dela upp kläder och leksaker till pojkar och flickor, till exempel. Och jag kan som sagt inte få köpa mig ett par snygga och rejäla så kallade herrskor för de görs inte i storlek 38. Eller?
När jag ska flyga oavsett om det är det skandinaviska bolaget eller nått annat så måste jag fylla i om jag är Mr, Mrs eller Miss. Kvinnor ska ange civil status, men en man är alltid en man. Jag har börjat kryssa i första rutan som ren protest…