“Fragmanter af min lefnad och förhållande till min äldre bror”. Petter Ståhle, handlare i Malmö, skriver dagbok 1839-1867

Petter Ståhle var min farfars farfar. Han föddes 1788 i Trelleborg och dog i Malmö 1874. När han gick bort vid den då höga åldern av 86 år kunde han se tillbaka på ett långt liv som handelsman och som innehavare av trävarufirman P. Ståhle & son. Om honom och hans firma och om alla hans barn och hur det kunde gå till att bedriva affärer i Malmö på 1800-talet har jag skrivit en uppsats som är publicerad i Malmö Kulturhistoriska Förenings årsbok Elbogen 2016. Den texten går att ladda ner som pdf, se länk nederst.

Här tänkte jag återge vad Petter själv skrev i en dagbok som spänner över åren 1839-1867 och som han kallar “Fragmanter af min lefnad och förhållande till min äldre bror”.
Dagboken finns på Stadsarkivet i Malmö och omfattar 11 blad med självbiografiska anteckningar författade under spridda år. Det som är daterat 1839 och 1867 återges nedan i sin helhet. Petters äldre bror som omnämns i titeln är Jonas som också var handlare, men som kom att orsaka den stora börskraschen i Malmö, Malmö Diskonts fall 1817. Nu ger jag pennan till min gammelfarfar:

“Vid 13 års ålder år 1801 begaf jag mig till sjöss som skeppsgosse utan att hafva erhållit annan än högst ytlig bildning och fortsatte detta yrke uti 6 års tid då jag slutade som styrman, efter hvilken tid jag valde handelsyrket och stadnade i (oläsligt) hos min broder uti 5 år, af denna tiden användes flera år på resor uti handelsärenden var efter jag år 1812 etablerade mig som egen handlande utan ringaste förmögenhet.

Mer ens vanliga kunskapers inhämtande uti yrket och köpte då af min broder stället jag bebor med ett där å uppfört råstenshus vilket jag nära nog åtminstone till yttre väggarna måst ombygga och betalde likfult -med 11.500 rdr men jag börjar min rörelse uti en liflig och god conjunqtour och vår Herre välsignade mina företag.

“Ståhles hus vid Södra Tullgatan, slutet 1880-talet.”, Foto: Carl Wilhelm Roikjer/Malmö museum. I fonden kanalen och där mittöver vattnet från bostaden sett låg trävarufirman längs Drottninggatan.

Fortsätt läs Petter Ståhles dagbok, se fler foton och ta del av länklista för mer att veta!

Kära Husiebibliotek, hör ni ännu kanonerna?

Jag skrev ett brev till mitt gamla, världens bästa, stadsdelsbibliotek och skickade med två särtryck. Du kan väl gå in och fråga efter dem? 🙂

Kära Husiebibliotek!

Här kommer direkt från tryckeriet särtryck av min forskningsrapport om vad som hände nästan exakt där du står/sitter som nu läser detta: 1644 års krig mellan Danmark och Sverige när slagfältet låg i Rosengård och Husie!

Det kungliga svenska huvudlägret låg runt Västra Skrävlinge kyrka medan understödjande regementen hade slagit sig ner i Östra Skrävlinge by, vid Husie kyrka samt ute i Kvarnby, bland annat. Om du lägger örat till Videdalsvägen kan du kanske fortfarande höra hovarnas tramp när kurirerna red mellan lägren. Kanske det fortfarande vibrerar lite lätt i väggarna på biblioteket av kanonbeskjutningarna mellan svenskar och danskar, fronten gick typ längs linjen Vita Höja –Thomsons väg. Svenskarnas belägring av Danmarsks stolta andra stad Malmö behövde brytas tyckte vår kung Kristian IV som själv ryckte ut från Köpenhamn och hit till oss här. Han slog läger med sina 10 000 soldater nere vid Östra kyrkogården och hohögarna. Svenskarna hade lika många soldater och förmodligen därtill minst lika många familjemedlemmar och vad vi idag skulle kalla servicepersonal med sig från Sverige.

Sen när det inte hände mer, slaget var över det var dags att dra sig tillbaka till ett vinterläger, man gjorde ju så på den tiden att när vintern kom upphörde fältslagen och krigshärarna lade sig i ide, så betydde det i det här fallet att den stora svenska fälthären med sin väldiga tross drog sig med sina hästar, kanoner och övriga utrustningar, tält, förråd och matlagningsutensilier, etc, i ett långsamt lämmeltåg åt nordost, ni kunde nog ha sett dem när de var på väg mot Kvarnby och Östra Kattarp för att slutligen i Kvissle nå en bro över Sege å. Därefter väntade en bro till uppe i Önsvala innan de till slut kom fram till Uppåkra där vinterlägret etablerade sig.

Om ovan har jag ägnat några år att undersöka vissa saker om. Och nu är jag klar, forskningsuppsatsen finns i Malmö Kulturhistoriska Förenings Årsbok Elbogen 2021 som nu är klar och till tack för sin medverkan får artikelförfattarna ett antal särtryck. Varav jag skickar er två! Det här är ju synnerligen lokalhistoria! (Och tyvärr får ju inte skånska skolbarn lära sig något om den skånska historien när den tilldrog sig före 1658, det tycker jag är trist, men det är en annan historia, men jag kan ju bidra med att dra fram lite lokalhistoria i alla fall!)

Jag tänkte därför att jag skickar er två ex för det finns kanske intresse hos låntagarna att läsa om det här så alstret kanske passar på er hylla i Husiebiblioteket över lokalhistoria?!

Jättemånga hälsningar till er alla!
Anna-Mi

Min morfars farfars morfar Ola föddes 1778 i Södra Sallerup

Jag har tagit en månads prenumeration på Arkiv Digital för jag blev nyfiken på min morfars föräldrar, var kom de ifrån, vilka var deras föräldrar i sin tur, och kan man läsa ut något hur deras liv vrkar ha varit? Jag ser nu att anfäderna och anmödrarna på grenarna bakåt när det gäller mormor, morfar och farfar alla kom från skånska landsbygden där det var ett ideliga flyttande hit och dit. Tills de under 1800-talet sipprade ner till Ystad, Trelleborg och Malmö. Det är väl bara farmor som singlar ut sig med att hennes anor långt tidigare är gediget stationerade i städerna främst då Malmö, men även Lund, Kristianstad och Stockholm finns där långt bak.
Men nu gällde det min morfars farfars morfar Ola Nilsson som jag enligt Fuglie husförhörslängd (M) A1:5 1838-1841 Bild 54/s.49 spårade till att vara född 1778 i Sallerup som byn och socknen hette då enbart. Jättekul, tycker jag eftersom min boplats under mina 37 år i Malmö i huvudsak var i Husie där jag från januari 1991 till februari 2020 bebodde ett radhus på Östra Stationsgatan som ju ligger i den gamla grannbyn till Södra Sallerup: Östra Skrävlinge. Fast alla som bor där säger ju att de bor i Kvarnby, men det är en annan historia. Ola är den enda i min släkt som har anknytning till Södra Sallerup så honom vill jag vara rädd om och ta reda på mer om!

Så jag vandrade bakåt i Arkiv Digital och fick fram Födelse- och dopbok för Sallerup 1740-1807. Och där i Södra Sallerup (M) CI:1 (1740-1807) Bild: 240/s.21 förstår jag att det är min anfader som en dag gammal döps den 22/11 1778. Men vad står det mer? Nånstans bör det stå att hans far heter Nils eftersom Ola heter Nilsson i efternamn. Men vilka fler namn och upplysningar kan man räta ut ur de snirkliga bokstäverna? Det verkar också som om prästen först skrev fel och fick stryka över “Nils” för att istället skriva Ola. Men ärligt talat så är detta nästan det enda jag kan läsa ut av texten också.
Så alla intresserade är jättevälkomna att hjälpa mig att tyda mer. Och har någon en Ola från Sallerup i sin släkttavla vore det spännande att få ta del av!

Klaga på pressen har vi gjort sen åtminstone 1644!

Det är häftigt när gamla handskrivna brev, eller i tysk frakturstil tryckta rapporter, från 1644 plötsligt börjar leva och bli angelägna för en! Jag har under några års tid nu tagit del av en värld vars existens jag dessförinnan hade väldigt vaga begrepp om: det svensk-danska kriget när det kom att utspela sig i Malmö 1644. Ett kungligt svenskt krigsläger belägrade under några sommar- och höstmånader staden i en båge söder därom från Hyllie i väster till Östra Skrävlinge i öster. Brev utväxlades mellan den svenske fältherren på plats, Gustaf Horn, och myndigheterna i Stockholm, dvs Axel Oxenstierna!

Sen jag 2018 blev nyfiken på att ta reda på mer har intresset fört mig till Krigsmuseet i Köpenhamn, Armémuseum, Kungliga Biblioteket, och Riksarkivet i Stockholm samt Krigsarkivet i Arninge. Jag har även kommit att införskaffa böcker, kartor och transkriberingshjälp av handskrivna brev från 1644. Så fascinerande. Och en dag måste jag skriva om skillnaderna mellan det danska Krigsmuseet och dess svenska motsvarighet Armémuseum. Från skrattretande synvinklar till förfärliga upplevelser! Nu, hösten 2021 har i vilket fall allt ovan lett till en färdig populärvetenskaplig uppsats som väntar på att få tryckas i nästa upplaga av Elbogen, Malmö Kulturhistoriska Förenings Årsbok. Till våren 2022 kommer Elbogen för 2021 ut och det ska bli så spännande!

Allt materiel som jag gått igenom har varit såå intressant, men bara en bråkdel kommer ju till direkt användning vid sådant här arbete. Det andra blir följeslagare vid den fortsatta läsningen och ökar ens förståelse för sammanhanget. Men det finns pärlor i spillveden jag bara måste få dela med mig av! Som vad det står i slutet av första stycket i krigsrapporten nedan! Foto: Kungliga Biblioteket.

För det här med att klaga på pressen, det har tydligen alltid gjorts. Vi finner kanske ett av de första och festligare uttrycken för det också i rapporten ovan som är från det kungliga svenska krigslägret den 7 oktober 1644. I kriget mellan Sverige och Danmark hade de svenska belägrarna just då förflyttat sig till Uppåkra. I närheten hade även Danmarks kung Christian IV följt efter med sina trupper varvid diverse mindre attacker härarna emellan understundom inträffade. Nesligt blev det också för svenskarna när de kom att luras av en svensktalande fiendesoldat att utföra, som det visade sig för dem, en mindre lämplig manöver. Men de återhämtade sig raskt. I rapporten, som skrevs ner på plats för omedelbar hästburen transport upp till Stockholm där den trycktes och delades ut och som idag kan läsas på mikrofilm på KB i Stockholm, omtalas det dock som: “Darauss aber die Dänischen Zeitungen ihrer Gewohnheit nach vermuthlich eiue grosse Sach machen werden.” (Men enligt deras sed kommer de danska tidningarna förmodligen att göra en stor grej av detta.)

Anmärkning: Värt att notera är att Sveriges första och äldsta tidning, Ordinarij Post Tijdender började komma ut 1645 och i ett av de första numren finns en annan krigskommuniké av Gustaf Horn från det svensk-danska kriget som tog slut då. Tidningen bytte 1821 namn till Post- och Inrikes Tidningar och tidningen gavs på något sätt ut fram till 2009 då utgivningsbeviset upphörde att gälla.

Hans farfar träffade August Palm och själv fikade han hos Anders Ahlgren!

Jag fick ett väldigt trevligt brev från Anders Dahlström som berättar om sin farfars respektive sitt eget möte med två mer kända personer, båda från Södra Sallerup/Husie:

Palm.jpg

”Det här fotot är ett av de sista fotona med August Palm. Fotot är tagit i Torna Hällestads  Folkets Park, någon gång 1921.  Männen på bilden engagerade sig i Sveriges första folkomröstning gällande förbudsfrågan. Han med vita skägget, tredje från vänster, är August Palm och mannen längst till vänster är min farfar, Carl-August Dahlström.

Farfar tillhörde ´Nej´-sidan. Det är nog enda gången han engagerade sig politiskt,  vad jag vet. Har tyvärr aldrig träffat honom, han fanns inte då jag kom till världen.  Rovan (klockan) han har i fickan, den hänger idag på väggen i mitt kök.

Några månader efter att kortet togs, den 14 mars 1922, avled August Palm.  Så han fick inte vara med då folkomröstningen genomfördes i augusti samma år.”

Anders Dahlström har ett minne till som han här delar med sig av:

AA.jpg”Känner ni till Anders Ahlgren?
En man som jag träffat live för längesedan.
I min barndom spelade vi kula, samlade på filmstjärnor och autografer med mera.

I början av 1960-talet fick jag höra av min far att det fanns en brottare från Malmö som var världsmästare och som brottats i nio timmar i en final i Stockholmsolympiaden 1912. Min far kände hans bror, så adressen vi fick var Klågerupsvägen 453. Jag och några kompisar cyklade hela vägen från Lorensborg till Södra Sallerup. Ringde på och berättade att vi så gärna  ville ha en autograf. Han verkade förvarnad (brodern hade nog sladdrat).

AA tyckte säkert det var kul att han inte var bortglömd, det var ju cirka 50 år sedan han var aktiv.  AA dukade upp med bullar och saft, visade alla sina medaljer och berättade om just den berömda niotimmars-matchen mot finnen Ivar Böhling.  AA var något över 70 år då vi besökte honom. Inte så kraftig som jag trodde, han hade ju vägt 140 kg. Han hade ganska stora öron, men inga blomkålsöron som var vanligt på brottare. Han var en mycket snäll och trevlig man. Läste senare i SDS för cirka 10-15 år sedan att alla hans medaljer stulits från Idrottsmuseet i Baltiska hallen. Tror inte de återfunnits?

I OS-finalen 1912 gick det inte att skilja de två kämparna åt, så efter 9 timmar bröts matchen. Det egendomligaste beslut som fattats i olympiska sammanhang var att brottarna endast  tilldelades silvermedaljer fast de var olympiasegrare. På Stockholms stadion på Vallhallavägen finns  en stentavla där jag läst namnen på samtliga segrare.

Här står bland andra Anders Ahlgrens och Ivar Böhlings namn. Troligvis är de de enda olympiasegrarna genom alla tider, som endast erhållit silvermedaljer. Hade det varit idag hade de självklart fått guldmedaljer, då trean fick brons. Men brottarna hade väl ingen hög status på den tiden.
Autografen har jag fortfarande kvar.AAautograf.jpg
Hälsningar
Anders Dahlström”

Läs mer här om Anders Ahlgren, kraftkarlen från Kvarnby.

Vandra i skogen och skogen vandrar in i dig…

Det är bland det bästa som finns: vandra i naturen! Eller hur? Jag går understundom längs vandringsleder runtomkring i Skåne och njuter av varje steg i skog och mark vad det än är för väder. Här några bilder från dagens tiokilometersslinga i bokskogen, vid Torup utanför Malmö och Bara. Fler foto från idag finns på mitt fotokonto på Flickr.

 

Härliga årliga gallerinatt i Malmö!

Jag tror den var bättre och roligare i år, gårdagens gallerinatt i Malmö, eller vad tycker du? Ester Fleckners forskande träsnitt på konsthallen, Jerry Uelsmanns foto med svärta på fotogalleri Format i gamla chokladfabriken och suveräna Moa Edlund Anderson (se hennes verk på FB: Tantverkstan) på Galleri Slätten på Ahlmansgatan. Yes! På samma gata hade hararna fest på sitt galleri och vi besökare fick titta genom glasdörren, för komma in fick vi inte, bara harar hade tillträde. Ett inlägg om vem konsten är till för. Allt jag såg ovan var starkt och roligt, heja! Konsten lever och lovar gott för framtiden.

Kan det vara värre än att göra skola av ett garveri?

Hohög_7

Det här är Hohögs gamla skola vid Västra Skrävlingevägen i Husie i Malmö. Den används numer som träffpunkt för olika sorters seniorverksamhet. Skolan var annars igång som sådan från 1920 till 1981, du som har minnen från den får gärna höra av dig! Husie köpte in fastigheten 1917 och gjorde om den till skolhus och vad man också gjorde samma år som undervisningen började här var att köpa in den tomt vi ser på bilden framför skolhuset. Dessa tusen kvadratmeter inhandlades enligt Helge Andersson, vår fina hembygdsforskare, som läst protokollet från kyrkostämman och citerar ur det i sin artikel i Elbogen för 1988, för att: “förhindra att området komme i främmande händer och användes i för skolan skadligt syfte.”.

Det lockar att fundera på vad kyrkostämman i Husie, som bestämde om skolfrågor före inkorporeringen med Malmö 1935, menade med “skadligt syfte”. För vad kunde vara värre än att sätta barn i skola i ett hus som innan tjänstgjort som garveri. Garveri alltså! Vad kunde vara en giftigare miljö att vistas i även om verksamheten var nerlagd sedan en tid tillbaka. Eller?

Tips för dig som är intresserad av Malmös historia

Jag ska hålla ett föredrag i veckan om dels lokalhistoriska fenomen i Husie, dels ge tips om var det finns fakta och inspiration för den som också vill forska om bygd och liknande och hur man kan gå till väga för att få ihop sina egna berättelser. Jag delar här med mig om vad jag närmast kommer att tänka på i ämnet och vad som är på gång i höst när det gäller Malmös historia, håll till godo!

Föredrag. På biblioteken i Malmö och på Malmö Stadsarkiv försiggår en fortlöpande föredragsverksamhet kring ämnet Malmös historia. Gå in på hemsidan för ditt stadsdelsbibliotek och se vad som händer där eller kolla stadsbibliotekets stora kalender på nätet, fast den tycker jag är rätt oöverskådlig. Jag kan tipsa om att efter Jeanette Rosengrens fascinerande föredrag på Kirsebergsbiblioteket i förra veckan om Malmökvinnor i historien (inte en dag för tidigt med ett sådant ämne och med hopp om att det ges igen) så går Husiebiblioteket vidare med: Sven Rosborn, arkeolog, författare, med mera, gör nerslag i Malmös historia den 26 oktober kl. 19 och den 23 november samma tid kommer arkivarie Staffan Gudmundsson från Stadsarkivet och berättar om Malmöpolisen förr. Föranmälan krävs till båda föredragen.
Läs mer och anmäl dig här.

Berättarcafé och hjälp att skriva själv. Husiebiblioteket startar i höst nya verksamheter: Berättarcafé den 7 november kl 15 då vi som kommer kan dela med oss för varandra av minnen från Husie. Och för dem som är sugna på att skriva ner sina hågkomster själva kommer det att finnas skrivarstuga till hjälp den 13 och 20 november, kl 18 båda gångerna. Föranmälan krävs till båda arrangemangen.
Läs mer och anmäl dig här.

Fler resurser för fakta, föredrag och inspiration. Institutet för studier i Malmös historia vid Malmö Högskola ger kontinuerligt öppna intressanta föredrag. Samt har kurser, andra evenemang och en lista med länkar till fler relevanta föredragsverksamheter och resurscentra i Malmö med omnejd. Läs mer här.

Malmö Kulturhistoriska Förening. Mötesverksamhet och årsboken Elbogen, Nu görs årsskrifterna tillgängliga direkt på hemsidan genom att dessa skannas in och publiceras som pdf:er. Böckerna finns annars att läsa i Malmö på Stadsarkivet, i Stadsbibliotekets Malmörum, och de går i viss mån också att låna hem från olika bibliotek i staden eller att köpa på antikvariat. Medlemmar (125kr per år) får de nya årsböckerna (samt inbjudan till roliga föreläsningar och julmiddagar bland annat). Elbogen är en klassiker och en stor källa till underhållande fortbildning om Malmö stads historia (okey jag medverkar också i några nummer. 🙂 ) Hemsidan.

Stadsarkivet och databaser. Stadsarkivet har allt inklusive fantastiskt kunnig personal! I salarna finns datorer anslutna till Arkiv Digital, en databas där du kan ta del av inskannat material från olika nationella arkiv som husförhörslängder, sockenstämmoprotokoll, bouppteckningar, bildsamlingar och dylikt. AD kan man prenumerera på till sin egen hemmadator, men på Stadsarkivet är tjänsten gratis.
Riksarkivets Nationell Arkivdatabas, NAD är en datortjänst som går att använda gratis från vilken dator som helst. NAD är ett arkiv över arkiven i Sverige och vad dessa innehåller. Kan vara en bra start när man vill orientera sig om vad som kan tänkas finnas i ett visst ämne, ort, etc. Hemsidan.
Glöm inte alla historiska kartor som också finns över alla möjliga områden och anledningar! Lantmäteriet säger sig ha en av världens största samlingar av historiska kartor, mer än en miljon, och du kan gratis söka i deras databas och titta på kartorna i datorn. Hemsidan.

Sociala media, bloggar och liknande. Stadsarkivet publicerar foto från det gamla Malmö och skriver lagom om detta på sitt Instagram-konto, sök på Stadsarkivet. Sven Rosborn har lagt upp en del av sina filmade föredrag på sin hemsida  och på sitt konto på academia.edu publicerar han fortlöpande ur sitt omfattande författarskap om malmöitisk och skånsk historia, företrädesvis, och det från enstaka artiklar till hela böcker vilka du här kan ladda ner gratis.
På Facebook finns det grupper för att diskutera och visa bilder från Malmö förr och nu, sök på Malmö. Tidvis trevligt, tidvis väldigt gnälligt om att allt nybyggt är fult och att det var bättre förr…