Titta så fin julklapp jag fick i fjol: skickligt kunna borra i porslin och vilken fin kopp! Det tycker rödhaken också, det här är hens favoritfrömatare i min lilla trädgård i Kvarnby. Solrosfrö och hampa går mest här hemma och jag fyller så gärna på påtår, bara pippiarna stannar!
Facebook gnager på din egentid, men ger gemenskapstid, eller hur? Fast det finns avarter av användare som tar från andra för att ge till det egna egot enbart, verkar det som. Jag är med på FB för att 1) deltaga i intressegrupper och 2) diskutera allt möjligt med vänner. Och med vänner menar jag vänner och inte “vänner” alltså enbart rena facebook-kontakter. För det är en invändning jag har mot FB: att kalla anslutningar för vänner är falsk marknadsföring av nätverket. Vi har en särskild hederskodex för hur vi beter oss mot våra vänner och det utnyttjar FB för att höja sitt eget värde för användaren och försåtligt glida över i en högre grad av äkthet för oss. Det tar emot att välja att inte längre vara “vän” med en vän eller neka anslutning.
Nu har jag rapporterat in till projektet Vinterfåglar in på knuten att jag idag söndag 31 januari 2016 runt omkring fröautomaten längst ner i min lilla trädgård i Kvarnby sett: 4 grönsiskor, 3 skator, 2 koltrastar, 2 turkduvor 2 pilfinkar, 2 talgoxar, 1 rödhake och så hen på bilden,1 bofink. Man får inte addera förekomsten av en art från gång till gång utan det ska vara hur många av en sort vid ett tillfälle. Jag har stått då och då med en bamse fältkikare inomhus för att spana ut, jag har grannar mittöver, hoppas de fattat situationen rätt… 🙂
Du har idag på dig att inventera dina fåglar och ytterligare tid för att rapportera in till Sveriges Ornitologiska Förening här!
På deras webbplats kan du se statistik för hela landet!
Starten har gått! Idag såg i varje fall jag för första gången i år vintergäck, nere i Södra Sallerup, och snödroppe. Den sistnämnda på den sedvanligt tidigaste fyndplatsen för den i Kvarnby: Elisabeths hörna! De här växterna brukar aldrig spränga markytan samtidigt, men så är det i år. Nu får en se när de andra raringarna dyker upp. Till dess är det i varje fall dags att räkna småfåglar och rapportera in: fram till måndag kväll 1 februari kan du se hur många av en sort du ser samtidigt i projektet Vinterfåglar inpå knuten. Mer info här: http://birdlife.se/…/huvudny…/nu-i-helgen-raknar-vi-faglar!/
Ser ut som en Zorntavla, eller hur? Åskregnsmoln och linskjortor skapar den riktiga lite märkliga midsommarstämningen, tycker jag. Oavsett väder för övrigt så regnar det alltid på midsommarafton så ock i år på Kulturens Östarp där Tornabygdens Folkdanslag traditionsenligt visade upp den ena avancerade folkdansen efter den andra. I det allt mer blöta gräset och hällande regnet, men de fortsatte och fick stora applåder. För inte ge sig för så lite, tycktes de mena.
Och så fick vi alla den ritualmässiga inledningen till det fortsatta firandet med sil och sill och liten nubbe till. Johannes Döparens födelsedag är bara ett patetiskt försök av den efterkommande religionen att lägga locket på för hedniska riter och introducera något mer rumsrent och anpassat den nya ordningen. Jaja, det finns fler företag som misslyckats med koncept och marknadsföring.
Att promenera runt Husie mosse i Malmö ger ständigt nya bilder och intryck.
Som nedan sädesärla, den har så rolig kroppsmimik där den promenerar fram, tycker jag.
Och det fick mig att fundera på: kan alla fåglar såväl gå som hoppa? Nä, det kan de inte enligt en intressant och lättläst liten text från Lunds universitet som du kan ta del av här. Tornseglarna kan inte gå/hoppa alls medan lommen bara kan springa på vattenytan. Men visst är det så att av andra olika fåglar tycks de föredra det ena eller andra?
Jag läste Silvia Avallones debutroman Stål häromåret och blev förtjust. Vem blev inte det av hennes, i och för sig tydligt konstruerade handling och klippdockeutskurna persongalleri för-att-få-ihop-en-roman på debutanters överambitiösa vis, men SPRÅKET var så njutbart och fräscht. Och visst var storyn angelägen och stark så ovanstående kritik var det lät att ändock omsluta vällovligt.
Jag nappade därför omedelbart när biblioteket lade fram uppföljaren i en 14-dagars giv. Samt anmälde mig till mysig litteraturafton på sagda stadelsbibliotek i Husie där vi skulle se livesändningen från stadsbiblioteket med anledning av Silvia Avallones scensamtal där en kväll. Intervjuaren var en nyhetsreporter. Och hon ställde frågor färdigskrivna på kartongbitar.
Jag undrar nu om någon från Cirkus Avallone stuckit dem i handen på henne. Inga frågor handlade om romanen som litteratur eller om författaren som skapande varelse i ett europeiskt kultursammanhang. Utan de frågor som ställdes var sådana man ställer om samhälle och politik till en politiker eller pamflettskribent och samhällsdebattör. Men det lät även höra sig sådana frågor som förr ställdes till en kvinna, suck. Hade föremålet varit en man eller hade utfrågaren varit kulturjournalist, litteraturvetare, etc hade samtalet blivit ett annat. Hoppas jag. Men jag är inte säker. För efter att ha läst uppföljaren Marina Bellezza så är det solklart vilket ben författaren satsade på här. Och det är inte en skönlitterär fortsättning och konstnärlig utveckling. Utan samhällsdebattörens och mediastjärnans antågande. På slutet verkar hon för säkerhets skull skriva i filmmanusform också och varför inte, handlingen är ändå körd i botten. Dvs Silvia Avallone går själv in i den roll hon så starkt kritiserar i Marina Bellezza: det kommersiella, endimensionella budskapet som får sopa banan med andra värden.
Och dagstidningarna hakar på och recenserar den nya romanen illustrerat med reklambilder från förlaget på författaren. Och själva stadsbiblioteket i Malmö håller hovsam hållning vid hennes fötter om läget i Italien. Seansen avslutas med att det går att köpa hennes roman och få den signerad…
På sidan 350 i den inbundna svenska utgåvan av Marina Bellezza tar ett stycke prosa vid som visar att Silvia Avallone hade kunnat skriva en riktigt bra roman om hon velat. Men nu är det så tydligt något helt annat hon vill. Bye, bye darling!
Kvarnby golffält omgärdas av cykelbanan till bokskogen – Fårabäcksvägen -vägen mellan Östra Kattarp och Kvarnby – Kvarnbyvägen. Den stora 18-håls banan är rejält kuperad genom Romeleåsens försorg som här gör en tack- och farvälföreställning i sin mest västliga utlöpa. Flertalet dammar från kritans tid och en och annan lada, trädgård och rest från boningshus kompletterar bilden. Invånarna är givetvis tvåbenta golfspelare, men de samsas om utrymmet med en stor artrikedom av fåglar och växter. Jag kunde på Kristi Himmelfärdsdag i veckan göra en helt underbar promenad under sakkunnig ledning av golfklubbens egen viltvårdare.
En damm som gjord för backsvalor. Vilket de själva verkar hålla med om. Under min första vandring i detta egna rike som jag av respekt för höghastighetsbollar aldrig vågat mig in i tidigare, men nu när jag hade golfklubbens egen viltvårdare som ciceron så var det helt fascinerande att upptäcka vad som gömmer sig här inne. Det tog tre timmar att vandra runt, titta, fika och prata om allt vi såg. När det gäller fåglar så kunde vi inventera åtminstone följande denna soliga vackra majdag: duvhök, tornfalk, rödhake, rödstjärt, sothöna, häckande svanpar, trädgårdssångare, näktergal, sånglärka, tornseglare, backsvalor och ladusvalor.
Här bor en kanin…
… och här har getingar haft sitt bo, det ser nästan ut som om en orm ömsat skinn, eller hur?
Vi såg mer, men jag ville bara ge en glimt av denna värld som för bara några år sen var en av flera tänkbara möjligheter för Malmö stad att bebygga – golfklubben skulle erbjudas mark ännu längre österut- för att lösa bostadsbristen. Tack och lov stoppades planerna då, men det gäller att hålla koll på att detta ovärderliga öppna landskap också i fortsättningen får vara sådant.
Kort från Kvarnby fått ännu ett intressant bidrag från Britta Ternrud vilket vi efterlyser hjälp från bästa läsekretsen med! Vem ser vi mer på bilden? Var är fotografiet taget? Och kanske även: fanns det någon speciell anledning till att fotot togs? Här av dig du som kan ge en ledtråd!
Se bilden i större format och läs vad Britta Ternrud skriver om sin morfar Frans Nilsson.
Fin dag för promenad rätt ut på fälten. Granne i Södra Sallerup tipsade om en traktorväg mellan fälten vilken går från utflyktsstigen till bokskogen när man är nästan framme vid Kölnan och som tar en bort till Östra Kattarp. En liten värld för sig själv där avlägsna hus och platser ses från ny vinkel. Prova!
Jag kunde även sedvanligt fotografera nyutslagna blåsippor vid det vanliga växtstället på den södra sidan av det östra brofästet för cykelstigen över Yttre Ringvägen. Men i år hade klungan växt! Och det finns även en utspridd population på norra sidan av sagda cykelstig vid golfklubbens hus. Ska senare jämföra dagens blomningsdatum 28 mars med tidigare år.
Liksom med hästhoven som jag fotograferade redan den 8 mars vid också det sedvanliga blomningsstället där jag “klockar” tussilago farfara: södra sidan av samma bro som ovan men vid det västra fästet.
Kort från Kvarnby 