Från Stål till Marina Bellezza, en studie i förfall

Jag läste Silvia Avallones debutroman Stål häromåret och blev förtjust. Vem blev inte det av hennes, i och för sig tydligt konstruerade handling och klippdockeutskurna persongalleri för-att-få-ihop-en-roman på debutanters överambitiösa vis, men SPRÅKET var så njutbart och fräscht. Och visst var storyn angelägen och stark så ovanstående kritik var det lät att ändock omsluta vällovligt.

Jag nappade därför omedelbart när biblioteket lade fram uppföljaren i en 14-dagars giv. Samt anmälde mig till mysig litteraturafton på sagda stadelsbibliotek i Husie där vi skulle se livesändningen från stadsbiblioteket med anledning av Silvia Avallones scensamtal där en kväll. Intervjuaren var en nyhetsreporter. Och hon ställde frågor färdigskrivna på kartongbitar.

Jag undrar nu om någon från Cirkus Avallone stuckit dem i handen på henne. Inga frågor handlade om romanen som litteratur eller om författaren som skapande varelse i ett europeiskt kultursammanhang. Utan de frågor som ställdes var sådana man ställer om samhälle och politik till en politiker eller pamflettskribent och samhällsdebattör. Men det lät även höra sig sådana frågor som förr ställdes till en kvinna, suck. Hade föremålet varit en man eller hade utfrågaren varit kulturjournalist, litteraturvetare, etc hade samtalet blivit ett annat. Hoppas jag. Men jag är inte säker. För efter att ha läst uppföljaren Marina Bellezza så är det solklart vilket ben författaren satsade på här. Och det är inte en skönlitterär fortsättning och konstnärlig utveckling. Utan samhällsdebattörens och mediastjärnans antågande. På slutet verkar hon för säkerhets skull skriva i filmmanusform också och varför inte, handlingen är ändå körd i botten. Dvs Silvia Avallone går själv in i den roll hon så starkt kritiserar i Marina Bellezza: det kommersiella, endimensionella budskapet som får sopa banan med andra värden.

Och dagstidningarna hakar på och recenserar den nya romanen illustrerat med reklambilder från förlaget på författaren. Och själva stadsbiblioteket i Malmö håller hovsam hållning vid hennes fötter om läget i Italien. Seansen avslutas med att det går att köpa hennes roman och få den signerad…

På sidan 350 i den inbundna svenska utgåvan av Marina Bellezza tar ett stycke prosa vid som visar att Silvia Avallone hade kunnat skriva en riktigt bra roman om hon velat. Men nu är det så tydligt något helt annat hon vill. Bye, bye darling!

This entry was posted in Kultur and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s