Inte en unge i hela Bulltoftaparken! Men jag hör dem från Risebergas parkgränsande radhustomter: De hoppar upp och ner på sina nätinhägnade studsmattor. Som fåglar i bur…
Tag Archives: Bulltoftaparken
Söndagspromenad 14 mars 2010
Inte en blomj-vel i hela Bulltoftaparken, bara fint väder och skön promenad. Tussilagon slår väl ut när man vänder ryggen åt antagligen. Gick i ett ytterspår som tog 50 minuter runt hela parken -trodde jag. Men såg på en karta att stigen på bilden inte bara går upp till den himmelska kohagen utan fortsätter bakom längs med Riseberga i ett område nästan lika stort som parken för övrigt; stigen går ända ut till den inhägnade hundrastplatsen vid Toftanäsvägen strax bredvid på- och avfart för väg 11. Hade jag ingen aning om.
De få jag mötte i parken gjorde som jag: vi hälsade eller nickade eller åtminstone tittade på varandra. Jag befinner mig således fortfarande i Husie. Men någonstans på vägen in mot centrum upphör ovannämnda kommunikation. För de som hälsar på vilt främmande personer på Stortorget -de är på något sätt lite rubbade, eller hur?
Jag tror att när vi blir för många så stänger vi av, men när vi bara möter en människa i kvarten så orkar vi vara närvarande i mötet. Eller har det med utkant-centrum att göra? För även om det skulle vara tomt och öde inne i stan så inte hälsar vi där när vi slutligen möter någon, det funkar inte.
Jag undrar vad fenomenet beror på och jag undrar var kritstrecket kan dras.
Lördagspromenad 23 januari 2010
Spårsnö i Bulltoftaparken. Tippen är nyklippt, skråddad in på bara skinnet, men det bekommer honom inte det minsta fastän han gått från Darth Vader till Gollum i kroppsbeklädnad och det är minus två grader. Men det är vindstilla, för en gångs skull, och inte särskilt fuktigt ute. Fast han struntar säkert i vädret oavsett, han lever här och nu och det betyder massor att snoka i och snusa på och spåra efter. Fullt upp!
Söndagspromenad 25 oktober 2009
Höstvackert i Bulltoftaparken. Det räcker. Tänker ofta på Joan Didions återkommande strof i hennes Ett år av magiskt tänkande: “Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut.”
Längst bak uppe på höjden ska en skock (skock-flock-kommitté?) kommunalanställda kor beta fritt och hålla gräset nere på så sätt. Men jag har aldrig sett dem själv.
Bulltoftaparken minner om när den inte alls var park utan flygplats. Radartornet har gått direkt från funktion till installation.
Söndagspromenad 5 juli 2009
Jag hoppas det är tjejer som gjort graffitin och det för att besvärja den sedvanliga kvinnobilden. Flickor, kvinnor, tanter -you name it, men som monster. Yes! Mer sådana motbilder så slipper kanske fler luras in i fördomsfulla könsroller. Och det gäller killarna också så klart.
Jag såg vagnen på bilden i Bulltoftaparken, Malmös skönaste park, när jag tog söndagspromenaden med hunden. Tänkte på förmiddagens möte, det femtielfte i sitt slag: jag går med hunden, någon liten flicka vinglar förbi på sin vanligtvis röda cykel klädd i nått rosa tajt som förhindrar att hon kan leka på lika villkor med killarna och deras stora oömma klädesplagg och med någon Barbiedocka i cykelkorgen och så säger hon: vilken söt hund du har. Och då brukar jag vanligtvis lägga huvudet på sned, le mot den som säger så och svara väluppfostrat: tack så mycket, det var snällt sagt. Idag tittade jag bara småsurt och sa: jaha, så du tycker det. Och kände mig så klart taskig efteråt för så får jag ju inte bete mig… Men nu är jag fed up på både gullighetssökande flickor och min egen stereotypa flathet som bara är en variation på samma tema: att söka egen bekräftelse genom den konventionella flickrollen. Rosetten lämnar aldrig skallen verkar det som!
Hörde häromdagen av en som arbetar med barn att det kryper allt längre ner i åldrarna med flickor som anammar ett könsrollsbeteende som borde vara förlegat. Jag ser i alla fall inga vinster med tioåringar i stringtrosor och som plockar ögonbrynen och vill banta. (Jag ser inget kreativt i att någon vill bete sig så i och för sig.)
Det är dags att börja ge killarna komplimanger för deras söta mountainbikes istället!
Söndagspromenad 15 februari 2009
Söndagspromenaderna har de senaste gångerna förlagts till Bulltoftaparken som drar olika kategorier människor: flanörer, hundägare, joggare, rullskideåkare och frisbeeutövare. Parken har kanske Malmös enda frisbeebana? Idag infann sig även skridskoåkare så änderna fick flytta på sig.
Finns det något vackrare än en skir björkskog? (Här en dunge i Bulltoftaparken.)
Det skulle möjligen vara en enstaka maginifik björk som växer utanför min väninna Miyukis hus i Calgary i Kanada. De är lite annorlunda de björkarna, när jag var där i höstas var skillnaden till de kanadensiskas nackdel, barken var smutsgrå och tjock utan poetiskt skimmer som våra. Nu i vinter är det bara att göra en reverens för de förra. Thank you for the picture, Miyuki, from your new house and the beautiful birch, it is a really amazing view!


