Har en känsla av att min blogg inte riktigt längre handlar om bygdefotografering i Kvarnby… Jag har väl gjort för många besök hos den exhibitionistiska flatan Manuelas blogg, för plötsligt kan jag själv inte låta bli: jag måste lägga ut en bild på mig själv i hatt! Mannen till höger och fotografen är två indiska fackpressjournalister som också gör tjänsteresor till de större grafiska mässorna runt om i världen. Här träffades vi på Drupa i Dusseldorf häromveckan och faen varenda gång jag ska försöka göra ett tyskt u försvinner texten, nu ger jag upp, eller finns det någon som kan hjälpa en gammal mac-användare?

Reny och hans kompis Mr Sarvjit, bilden, tjatar alltid om att jag måste åka och besöka dem i Indien, men det är nog att gå för långt. Däremot kanske jag skulle våga skaffa en egen hatt, den här har jag lånat. (17/6 2008)

Besöker en maskinmässa för att som journalist göra reportage om nyheter som ställs ut. Få kvinnor bland besökarna och få kvinnor i montrarna. När jag närmar mig en monter möts jag av blickar från de manliga säljarna, ivriga att få komma mig till mötes och berätta. De enstaka kvinnorna stirrar tomt framför sig. Går jag till en kvinna säger hon i elva fall av tio att jag ska få prata med hennes chef istället, hennes manlige chef. Står jag på mig att få prata med henne, flackar blicken och hon fnittrar.

Jag förstår dem som inte ens försöker prata med de enstaka kvinnor som är i montrarna för de vet antagligen bättre varför de är där. Kvinnorna alltså. De flesta av de senare är mycket unga och är de äldre har de gärna en vit genomskinlig blus. Suck. Ett sätt att synliggöra sin osynlighet kanske.

Journalister har ett ansvar här att göra ett medvetet val av vem vi vill prata med. Nästa gång kanske hon finns med bland dem som säger: Jag kan informera dig! (15/3 2008)