Besöker en maskinmässa för att som journalist göra reportage om nyheter som ställs ut. Få kvinnor bland besökarna och få kvinnor i montrarna. När jag närmar mig en monter möts jag av blickar från de manliga säljarna, ivriga att få komma mig till mötes och berätta. De enstaka kvinnorna stirrar tomt framför sig. Går jag till en kvinna säger hon i elva fall av tio att jag ska få prata med hennes chef istället, hennes manlige chef. Står jag på mig att få prata med henne, flackar blicken och hon fnittrar.
Jag förstår dem som inte ens försöker prata med de enstaka kvinnor som är i montrarna för de vet antagligen bättre varför de är där. Kvinnorna alltså. De flesta av de senare är mycket unga och är de äldre har de gärna en vit genomskinlig blus. Suck. Ett sätt att synliggöra sin osynlighet kanske.
Journalister har ett ansvar här att göra ett medvetet val av vem vi vill prata med. Nästa gång kanske hon finns med bland dem som säger: Jag kan informera dig! (15/3 2008)