Läste någonstans att näringsvärdet i mjöl som malts under låg temperatur, som i handdrivna stenkvarnar och liknande, är högre än efter den process eldrivna metallkvarnar utsatt kornen för; de senare jobbar på ett annat och för mjölet sämre sätt. Näringsvärdet avtar också ju längre det färdigmalda mjölet lagras. De undernärda Afrika hade därför haft det ännu sämre om de levt på det mjöl vi vanligtvis köper i affären istället för att med handkraft mala sitt mjöl för dagen.
Det finns undantag i mjölbranschen, Saltå Kvarn är ett sådant. Jag tror på långsammare och svalare tillverkningsmetoder för att bevara smak- och näringsämnen bättre. Därför känns det bara befriat skönt att den stavmixer som jag köpte i höstas gick sönder idag när jag använde den för tredje gången. Jag skulle mixa kokta kikärter till humus och gjorde som receptet sa. Proppen gick och en förmodligen cancerogen lukt av bränt gummi och elektronik spred sig. Fi donc!

Nästa gång plockar jag åter fram mormors gamla hederliga potatispressare och vad jag kallar stötjärn istället. Dög de till henne så. Och inte behöver man gå på gym heller. 🙂