Julafton 2009

Julafton klockan 12 på dagenJulafton klockan 12 på dagen och blåsarna har just börjat klämma i med julpsalmerna från rådhusets balkong på Stortorget i Malmö. Om några minuter ska kommunfullmäktiges ordförande, Kjell-Arne Landgren, kliva ut iförd den lybska vänortskraschanen och sedvanligt inleda sitt julaftonstal med Kära Malmöbor! Därefter ska han först uppehålla sig vid händelser under det begångna året, häribland en del sportprestationer Malmö varit inblandad i, och sedan övergå till att sätta in vår stad i andra aktuella sammanhang. I år fokuserade vår borgmästare på att vi ska vara stolta över vår stad och fortsättas bygga ett bra samhälle med livskraftig gemenskap. Visst ska vi vara det, men jag misstänker att det är valår nästa år… F´låt om jag var taskig så här på självaste julfredsinblåsningsdagen! 😳

Om konsten att skriva julkort

Satt två timmar i går kväll och skrev julkort. Hade beställt fotokort och frimärke veckan innan från nätet så nu var det dags. Börjar med att plocka fram adressbok samt bunten med inkomna julkort från i fjol, så ful är jag. Tittar på korten jag fick då, sparar några som av olika skäl blivit tidsdokument med utökat värde; det kan vara fotot eller den extra texten som gör att de kan jag bara inte slänga. Men de andra åker nu i papperskorgen. Efter att jag noterat vilka det nu var som skickade i fjol…

En del som inte skickade skickar jag i alla fall till. Andra inser jag att kontakten dött och det är bara pinsamt om jag framhärdar. Med andra vet jag att även om julkorten är den enda levande kontakten sedan förra vintern så är relationen bara vilande, den kan återupptas och julkortsutbytet är en ömsesidig bekräftelse på det. Först när den postala händelsen uteblir har dörren stängts.
Så tvekar jag: en mycket god vän har det mycket svårt och nästa år varslar inte idag om lättnad. Gott Nytt År känns snarast cyniskt, ska jag verkligen skicka julkortet? Men hur kunna låta bli, det verkar ännu värre. Så länge det går vill jag skicka julkort, finns det hopp så. Många tankar.
En annan god vän skickade två julkort i fjol till mig i antagligen rena disträheten. Bättre det än när han som anställd skickade företagets julkort till mig vilket jag alltid blev sur för…

Så skriver jag mitt namn på alla korten med den förtryckta texten “God Jul och Gott Nytt År önskar”. Plitar så fint jag kan dit mottagarens namn och adress på kuverten. Får flitigt använda hitta.se för att kolla uppgifterna. Sätter Postens julfrimärke uppe i högra hörnet och Rädda Barnens roligt ritade dito i nedre vänstra; musikerna får märken med instrument på och krögaren ett med en korv på. Blå Par Avion-märken på dem som ska utomlands, regionalposten i sin papperspåse och de utanför Skåne i sin papperspåse.

I morgon ska jag posta dem, inte för tidigt och inte för sent. God Jul!

Julafton 2008

img_0800-large

Klockan är tolv och dörrarna öppnas till balkongen på Rådhuset, ut kommer musikerna och blåser in julfriden med några beprövade låtar. Vädret är milt, men instrumenten verkar ändå påverkade av klimatet vad det gäller träffsäkerheten. Strax ska vår “borgmästare”, kommunfullmäktiges ordförande, Kjell-Arne Landgren, ta över uppmärksamheten och hålla sitt sedvanliga julaftonstal iklädd den pampiga borgmästarkedjan. Idag hade han även hatt och var så stilig. Ritualen har anor sedan medeltid och var förr juridiskt bindande; började folk slåss på krogen efter att julfriden hade inletts och fram till trettonhelgen var det dubbelt straff.

Landgren brukar alltid börja med “Kära malmöbor” och sedan håller han ett kortare tal om året som timat och vad det betytt för oss i Malmö. I år höll han det saftigaste politiska lovtal till demokratin jag hört honom hålla. Och det på grund av de antidemokratiska krafter som härjade i stadsdelen Rosengård i förra veckan.

Jag kom att tänka på den gamla teckningen av Lars Hillersberg där en karl ligger på en trottoar och försöker skydda sig mot en polisman som står över honom med en batong i handen. “Slå mig inte”, säger karln, “jag är antifascist.” Polismannen svarar nått i stil med: “Jag ger väl fullständigt fan i vad för sorts fascist du är”.

Tyvärr har polismannen rätt och Kjell-Arne Landgren ska ha en eloge för att ha dragit upp var rågången går mellan ett agerande i demokratins tjänst och ett därutanför.

Söndagspromenad 7 december 2008

img_0768-large

Andra advent och julen kan komma när den vill, allt är klart. Hade som vanligt öppet hus med hembakt första advent, en bra tillställning för att få julstädningen avklarad. Och få träffa alla goa vänner på ett bräde, som det heter. Och slippa gåbortspresenter, men göra en liten liten vettig sak: Mina gäster informeras i förväg att tar de med sig något kommer jag omedelbart att lägga presenterna i en stor sopsäck i hallen. 🙂

I år kunde jag, precis som i fjol, dagarna efter kaffekalaset köra till Stadsmissionen med en handfull kassar med synnerligen vettigt innehåll. En av mina få bra idéer: Folk vill ge, jag vill inte ha någonting (gå-bort-presenter är, trots artigheten, ta inte illa upp, oftast som de flesta souvenirer: mer eller mindre smaklösa och opersonliga och gjorda av barnarbetare i Taiwan), men Stadsmissionen behöver få in värmande klädesplagg för deras klienter.

Så blir julen kanske lite lite bättre för några fler. Annars har Stadsmissionen Gåvobankgiro 900-3252, och deras klädintag på Korsgatan 2 har öppet tisdag och torsdag eftermiddag, se www.stadsmissionen.nu. Men ta inte bilen en och en, bjud hem dina vänner och samla ihop byltena där så en kör iväg med dem istället. Både trevligt och miljöbesparande.

Nu ska jag ut och ta min söndagspromenad!