Niki de Saint Phalles skulpturgrupp Paradiset och Jean Tinguelys metallkonstverk väckte -efter att de 1971 installerats på Skeppsholmen i Stockholm vid Moderna Museet varifrån de var väl synliga – högljudda protester. De förfulade hela huvudstan, lät det, och Paradiset flyttades till en mer undanskymd plats. Det var då det.
Efter att ha sett konsthallen Arkens, utanför Köpenhamn, stora utställning om Niki de Saint Phalles verk och gärningar i fjor, där man även kunde ta del av videointervjuer med henne, tycker jag ännu mer om allt hon gjorde under sin livstid (1930-2002). Medan människans förmåga att förfasas över somligt, men ta till sig annat, fortsätter utgöra något jag nog aldrig kommer att riktigt begripa mig på hur valen kan falla som de gör.
Kortilmer från Arken och andra vilka presenterar Niki de Saint Phalle
Kort från Kvarnby 