Martin Andersson bloggar i dagens Sydsvenskan att det är “En kulturhistorisk skandal” att den så kallade Baltiska villan nu har rivits. Den borde “naturligtvis ha k- eller q-märkts för länge sedan” men “Istället fick huset förfalla. Ägarna hade inte ekonomiska möjligheter att vårda detta kulturarv.”

Huset byggdes för att ingå i Baltiska utställningen i Malmö 1914. Där skulle det tjäna som prov på modern speceriaffär. Efter utställningsperioden fraktades fastigheten till Nordanå nordost om Malmö för att fungera som bostadshus. Ovan blogg illustreras med fotografier inifrån huset tagna från de sista ägarnas tid vilka enligt uppgift ska ha bott i huset under nästan 40 år fram till 2007.

Bilderna visar en nergången miljö som inte heller från början väl kan sägas ha uppvisat några högre kvaliteter av inredningsarkitektur. Det här huset byggdes för en utställningsfunktion. Hon skulle ha dansat en sommar, var det tänkt och det syns. Skulle villan ha bevarats vore det, som jag ser det, för att fortsätta finnas i Pildammsparken och ingen annanstans. Där kunde den minna om det som först och främst har ett kulturhistoriskt värde: Baltiska utställningen. Kanske kunde butiksinredningen varit kvar och huset fungerat som museum av något slag. Därigenom skulle Baltiska villan förära sitt eget kulturhistoriska värde. När huset flyttas reduceras dess symbolfunktion till noll. Kvar blir ett överspelat ruckel, sorry.

Hade någon under resans gång kommit på tanken att byggnadsminnesförklara huset och q-märka det fick antagligen de sista ägarna flytta eftersom det kan kosta på att sköta och vårda den här typen av hus. Fotografierna visar på att motsatsen skedde. Jag tycker ärligt talat det vore av hänsyn till de avlidna att avpublicera de här privata interiörbilderna.