Under rubrikens devis har träden jag skrev om senast sågats ner. Samtidigt sågades flera andra träd ner och området i fråga, som tillhör en ekonomiskt välskött bostadsrättsförening med trevliga radhus, etc, genomgår en förvandling där träd och buskar ryker med rötterna och ersätts av enbart gräs, hittills i varje fall.

Den av medlemmar valda styrelsen förklarar i informationsblad att röjning ska göras i syfte att området ska bli mer prydligt och lättskött. Jag tror aldrig jag har tyckt så illa om ett begrepp som detta. Och blivit så överraskad av vad det innebär.

Nedan visar jag en efterbild av träden samt en bild på ett öde blåshål. Den sistnämnda bilden visar hur det ser ut idag mellan mitt och min grannes radhus. Innan var här syrener och häggmisplar som blommade vackert på våren och som ramade in våra trädgårdar, vilka på bilden nedan skymtar bakom våra hus, till mysiga bersåer. Jag har ingen bild på hur det såg ut då. För jag kunde inte drömma om att allt skulle röjas med rötterna bort. Och det i syfte att vinna högre grad av “prydligt och lättskött”. Var kommer detta uttryck från? Det låter som min arbetsgivares floskler att “stärka varumärket” och ha “respekt för människan”.

Är naturen så hotfull? Och var slutar det om träd och buskar stör ordningen och börjar plockas bort planta för planta?

Mina ytterplank är förfärligt gröna, jag vet. Det är min patetiska protest att inte tvätta och måla dem längre -vilket medlemmar i bostadsrättsföreningen ställer upp att göra själva för att minska föreningens utgifter- förrän träd och buskar har återplanterats i det här numer öde blåshålet.