När jag är ute och går i nejderna här hemma i Kvarnby och östra Husie brukar jag titta in till ett äldre par i trakten. De bor själva i ett hus med trädgård. Kvinnan är fullständigt rörelsehindrad sen många år och paret får, jag tror, sju gånger per dygn besök av två hemtjänstare för förflyttning mellan säng och rullstol, personlig hygien samt matning vid måltiderna. En sidosak är att det givetvis är olik personal hela tiden och att mannen fått strida för att hustrun ska matas av någon annan än han för att han också ska kunna äta varm mat, det tar omkring en halv timme att få i hustrun tillräckligt med mat.

Maken gör allt övrigt själv av trädgårdsarbete och hushållsysslor i hemmet: han handlar, städar, tvättar, lagar mat och diskar etc. För hustruns skull måste det finnas rejäl lagad mat med efterrätt varje dag. Jämte frukost och kvällsmat. Den hemtjänst paret har rätt till är vikt åt kvinnans behov. Det betyder att hemtjänsten inte ska torka av middagsbordet eller diska.

Maken är så kallat anhörig och erbjuds då enbart avlastning. Innan bestod den tjänsten av att varje månad kunna använda 23 timmar för egen räkning. Exempel på vad de timmarna i huvudsak har använts till är egna läkarbesök samt att åka och handla mat och annat de båda behöver.

Nu har Malmö kommun bestämt att den avlastningstid anhöriga kan erbjudas, i varje fall i det här fallet, är 12 timmar i månaden. Plus att dessa timmar i fortsättningen kommer att kosta pengar att ta ut: 57 kronor i timmen. Mannen har alltså numer bara möjlighet att ta sig hemifrån tre timmar i veckan och för det får han betala 171 kronor. Under de här tre timmarna ska han klara av veckans inköp samt eventuella andra uppgifter. Någon tid för avlastning har både han och jag svårt att se att där finns. Hade de inte haft egen trädgård hade han knappast fått någon frisk luft heller.

Är inte det här ett skamligt utnyttjande av gamla mänskor? Att när den ena blir dålig så förvandlas den andra till “anhörig” som ska vårda den sjuka, dvs bli fånge i sitt eget hem. Hur mycket pengar tjänar inte en kommun på att slippa bygga och sköta äldreboende där både den sjuke och partnern kan bo eller på att ha personal som kan få arbeta på ett värdigare och mer självbestämmande sätt med sina “brukare”? Där en gammal man har möjlighet att ta sig en daglig promenad i det fria utan att det ska kosta honom extra pengar! Det pratas ibland av “expertis” att man ska lätta på anhörigbördan. Uttrycket borde överhuvudtaget inte finnas för det ska inte vara en börda vara anhörig till en sjuk mänska, samhället ska finnas där och stötta båda så klart!

Tilläggas kan göras att mannen är 87 år gammal och hans hustru 88.