Sverige idag är inte som Sverige igår, men så har det alltid varit. 🙂 Somt har blivit bättre för en del annat sämre för andra, etc. Trots förändringarna skulle ingen tveka att fortsätta kalla det geografiska området för Sverige oavsett vem som bor här och hur vi lever. Men vem om är svensk är mer kontroversiellt. Begreppet svensk har alls icke samma tolerans gentemot förändringar som landet Sverige utan här är det snarast talas om ett smalt, stelt regelverk att examineras gentemot för att få kalla sig svensk -enligt vissa.

Bäst på att få kläm på vad som är svenskt är de som inte är det. Läs här en beskrivning av studentfirande, så har “vi” aldrig medvetet tänkt på det som, eller hur?: “Hela familjen var där – det är en väldigt stor händelse. Studenterna klär sig traditionellt i vit kostym och har en speciell sorts skärmmössa och nu för tiden åker de sakta runt stan i de största bilar de kan hitta och dessa är utsmyckade med björkris på kylaren och blommor på antennen.” Plötsligt framstår det vanliga som främmat. Och något som inte skulle vara nödvändigt att behöva ställa upp på för att få kalla sig svensk, i likhet med alla andra traditioner förmodligen. Det är inte det som är det viktiga.

Vad som är det viktiga och hur det vittrar sönder och går förlorat berättar Andrew Brown om i Fiska i Utopia (Basil förlag 2012) var jag har hämtat citatet ovan från. Författaren är i nu nämnd ordning tycks det: sportfiskare, journalist och engelsman. Han var gift med en svenska och bosatt i Sverige på 70-80 talet, skiljde sig och flyttade tillbaka till England men har kommit att besöka landet i Norden återkommande efter dess. I sin reportageroman berättar Andrew Brown om sina iakttagelser av ett lands förändring och vad det gör med invånarna. Han ser vad som går förlorat och sörjer det. Men finner tröst i att söka sig till obygdernas obygder med sitt fiskespö. Och de gestaltningar han ger av fiske är lysande prosa!

Den här boken är en ögonöppnare för att föra debatten vidare över vad som är Sverige och vad som definierar svenskhet. Eller vad det senare begreppet borde betyda: att svensk är den som tillsammans med andra som också bor här vill forma ett solidariskt samhälle. Vi är inte riktigt där eller hur? Undertiteln på boken är också Drömmen om folkhemmet som försvann. Låt oss ta det tillbaka!