Vad händer när vi har gränslöst många mediakanaler att välja mellan? Vi blir väl allt mer välinformerade, kan den förhoppningsfulle tänka sig. Men tyvärr. Det verkar som om fler informerar sig mer, visst, men alltfler informerar sig allt mindre också. Vi blir två lika starka grupper som står mot varandra.

När det bara fanns en public service TV gick det inte att undvika nyheter och samhällsprogram ifall man ville se på teve. Men idag kan man surfa dygnet runt på kanaler jorden runt utan att enda sant ord behöver ha sagts någonstans. Med mångfalden i utbudet kom möjligheten till ensidigheten i konsumerandet. Det födde möjligheten att bli en sann nyhetsknarkare respektive nyhetsundvikare. En märklig konsekvens forskare vid Mittuniversitetet i Sundsvall har tittat på. I Dynamics of Political Interest and News Media Consumption: A Longitudinal Perspective undersöker Jesper Strömbäck, Adam Shehata och Monika Djerf-Pierre (JMG) hur viktigt det politiska samhällsintresset är för att exponera sig för nyheter. Allt viktigare visare det sig i takt med att det är allt enklare undvika ta del av samhället. Rapporten är bakom betalmur hos International Journal of Public Opinion Research, men en sorts sammanfattning och vidarediskussion av Jesper Strömbäck kan man läsa här.

Det här är ingen rolig läsning för den som ville tro att allt fler blir alltmer allmänbildade. I det långa loppet utgör polariseringen så klart ett hot mot demokratin också. Tänk när vi bara hade Hylands hörna om lördagkvällarna och Lennart Hyland kunde få ett helt bostadsområde i Östergötland att släcka i vardagsrummet…

I tider när det gemensamma offentliga rummet krymper och du i mångfaldens namn motsägelsefullt nog aldrig behöver riskera ta del av motstående åsikter i någon mediekanal är journalistiken viktigare än någonsin. Den är den enda garant vi har för demokratin. Svenska Journalistförbundets stridbare ordförande Jonas Nordling har skrivit en bra krönika här: “Utan trovärdighet har journalistiken inget att erbjuda demokratin” (SDS 18 jan. 2013)