Igår när jag cyklade från Kvarnby till jobbet i Lund kom jag bara halvvägs: Däcket pyste ut all luft och där stod jag på den sedvanligt öde landsvägen. Hade tänkt att på eftermiddagen äntligen göra vad jag planerat i någon månads tid och lämna in cykeln för byte av kedja, drev och däck med sprickor i så det var ju retligt att jag stöp på mållinjen.

Utrustad med mobiltelefon är hjälpen nära, tänkte jag och ringde xx xxx för att beställa taxi. “Tyvärr, vi tar inga cyklar.” Okey då ringer jag väl xx xx xx. “Det kostar 30 kronor extra.” “Går bra, jag går med cykeln på den gamla landsvägen mellan Trelleborg och Lund på väg tillbaka mot Tottarp, där kan ni hämta mig.” “Jag måste ha en exakt gatuadress i rätt ort, Tottarp finns inte.” “Gamla Trelleborgsvägen då?” (Den är från bronsåldern, precis som byn också antagligen, men det ska man nog inte säga i det här läget.) “Jag får fram Tottarpsvägen, är det där?” “Det låter bekant, jag går dit.” “Vilket nummer?” “Hallå vi pratar om en by med tio hus eller nått och jag står mitt i med en cykel som har fått punktering och jag kommer att vifta frenetiskt åt varje taxi som försöker köra förbi.”

Vilket jag också gjorde, för taxin svängde vänster upp mot Uppåkra istället för åt höger där en skylt med stora bokstäver berättade vad byn heter. Sätter landsbygden skräck i droskservicen? Måste det hända något var tjugonde meter, för om det är obruten landsväg och enstaka hus inträder paltkoma och tankeverksamheten lägger av?

Det visade sig vara en rolig -i både dansk och svensk betydelse- taxiförare som körde mig och cykeln till Kvarnbys dito cykelhandlare och det för det fasta priset av 200 kronor, så lite kostar det när man hunnit halvvägs till Lund. Det kunde jag inte tro. Jag har varit med om skamligt dyra och vårdslöst framförda resor i för hög fart inne i Malmö, så jag slutade för väldigt länge sedan åka taxi, tyckte bara det var obehagligt. Men det verkar ha hänt en del sedan dess. För säkerhets skull tog jag dock den här chaufförens nummer ifall jag får punka fler gånger mellan hem och jobb, för nu finns det en som vet var Gamla Trelleborgsvägen går i varje fall. 🙂