Funktionen viktigare än formen

Blev intervjuad igår av en av de tre arkeologer jag är bekant med, väldigt trevligt släkte! Intervjun var ett inslag i ett uppdrag att kartlägga allmänhetens inställning till fornminnen.
-Vad har du för relation till fornminnen, löd första frågan.
Tack bra, vi bråkar aldrig utan verkar ha en ömsesidig förståelse, sa jag.
Jag lotsades därefter  genom att ta ställning till hur viktiga fornminnen var, mycket, till om det skulle finnas skyltar som berättade om dem på plats. Givetvis, tyckte jag först. Väldigt elitistiskt att bara utgå från att en anonym stensamling kan ge en upplevelse av mångtusenårig begravningsplats. Men sedan började jag tveka. För en skylt skapar också ett avstånd till objektet, singlar ut det ur vårt sammanhang och gör fornminnet till en artefakt utan relevans för våra liv. En avmytifiering på sätt och vis. Jag tror en skylt vid Frillingehögen i Kvarnby skulle döda den enskilda bronsåldershögens förmåga att vara levande närvarande samtidigt som en skylt skulle göra att fler skulle få lära känna bronsåldern. Ungefär som fjärilssamlaren som nålar upp och katalogiserar sina fynd på sammet. En balansgång. Och vilka av tillvarons objekt ska anses vara av sådan art att en skylt kan vara lämplig? Dvs är det bara fenomen som inte längre används eller ses i sin ursprungliga funktion som ska betecknas med en informationstavla för att upprätthålla en kunskap om förgången användning? Eller bör vi skylta mer överhuvudtaget och var går gränsen?

Arkeologen frågade mig därefter om det var viktigt att landskapet runt ett fornminne också bevarades eller om det gick att, exempelvis, bygga ett villaområde runt en bronsåldershög. Den frågan gjorde att jag fick kläm på funktionens betydelse. Och jag tror här att ifall det inte gick att bevara både landskap och hög så skulle jag välja landskapet utan fysisk hög, men försett med en skylt (sic!) som berättade att här, just här, har en gravhög från bronsåldern legat vilken även ingått i ett kommunikationssystem, bla bla. Då skulle högens funktion vidmakthållas och den intresserade ha större möjlighet att upprätta en egen relation med forntiden. (Och därmed kunna se vår tid från ny kreativ vinkel) Än alltså om det historiskt öppna landskapet ersattes av en skymmande bebyggelse med en inklämd gräshög.

 

This entry was posted in Bilder, Lördagspromenad. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s