Var det inte mer i det än det här, tänkte jag ofta under läsningen av Tim Jacksons Välfärd utan tillväxt, Så skapar vi ett hållbart samhälle. Jag är ärligt talat väldigt förvånad att boken skapat sådant uppseende världen över. För den är så enkel och grundläggande. Den för fram ideer som borde varit både vardagsmat och genomförda sedan den första oljekrisens dagar för 40 år sedan. Men då hette alternativet till tillväxtinriktad marknadskapitalism kommunism vilket sopade undan alla andra eventuella försök till utveckling av en samhällsekonomi av för planeten mer hållbart slag. Nu går det att fundera på detta, nu när det verkar vara för sent och jag mest tycker att det vore väl en välgärning ifall Jorden kunde bli befriad från den biologiska varelse som bara förstört…

Men i alla fall så är Välfärd utan tillväxt en nyttig läsning- och trösterik. För den visar på hur en för människa och klot genomförbar förändring för att klara en ömsesidig överlevnad ser ut i praktiken. Tim Jackson konstaterar att statistiskt sett blir vi inte lyckligare med fler prylar, men vi mår dåligt när vi tvingas leva våra liv utan sammanhang med varandra eller möjlighet att påverka. Om vi går ner i arbetstid kan fler få jobb och om vi dessutom inriktar produktionen på tjänster och ekologiskt hållbar tillverkning har vi löst upp grundbulten. Det här är genomförbart inom rådande samhällssystem, menar Tim Jackson och går metodiskt (tjatigt) igenom hur.
Synsättet är krasst realistiskt, skulle jag vilja säga; författaren visar genom de högst sakliga råden hur produktionsresurserna måste ställas om och vad det kommer att betyda för både samhälle och den enskilde. Författaren poängterar att trots marknadsekonomi måste staten ha en betydligt mer styrande och kraftfull roll i det överlevnadsdugliga samhällssystemet än hittills.
“Är det fortfarande kapitalism?” frågar han sig. Och svarar: “Spelar det verkligen någon roll?”. Precis som de två tidigare böcker jag nyligen läst och skriver om här på bloggen, Farlig förenkling och Till frihetens försvar skymtas här ett nytt debattklimat: Vi tar steget ut från låsta polariseringar till en tredje plattform där vi kastat gammal tankebråte överbord vilka hindrat oss från att komma vidare. Äntligen!