Om det här med julkort

De här julkorten fick jag i fjol. Jag sparar dem till nu. Då kollar jag ifall jag fick av någon jag vet jag inte själv skickade till och så funderar jag om jag ska börja skicka även till den avsändaren. Samt så njuter jag en gång till av alla fina kort, en del gediget hemgjorda. Slutligen tar jag ut de jag inte nänns slänga: fotojulkort och de med mycket och personlig text. De jag av nämnd orsak inte slänger sparas i särskild låda. (För att ta fram när jag blivit ännu äldre och ännu gaggigare?)

Sedan skriver jag namn på de julkort jag ska skicka i år. Jag brukar ta ut ett foto av årets skörd och få gjort julkort av det. För varje år går det att välja allt fler format och utstyrslar utan att priset ökar utan snarare tvärtom. Sedan gäller det att hitta rätt adress för kuvertet, folk flyttar så mycket så det gäller att hänga med. Samt sist men inte minst: frankeringen! Det handlar om julfrimärken så klart. Och förr fanns det särskilda julklistermärken från en hjälporganisation att ytterligare dekorera kuverten med i nedre vänstra hörnet, de märkena kunde man köpa på postkontoren, men nu finns varken det ena eller det andra. Jag brukar ta de klistermärken jag får av Rädda Barnen, olika ritade små motiv där man kan skoja med mottagaren och skicka en fet julkorv till vegetarianen, etc.

Jaja, det blir inte roligare än vad man gör det till, men jag är i alla fall barnsligt förtjust i mina julkortsbestyr. Slutligen gäller det att hålla koll på datumet: att posta bunten i rätt tid, dvs inte för tidigt och inte för sent. I år säger posten att julkort ska i lådan senast nu på torsdag för att hinna fram i tid. I Sverige vill säga. Till mina vänner utanför Europa var Nobeldagen sista dagen. Jag missar det alltid. Är antagligen för upptagen med att kolla vad Victoria har på sig. Får köra till Sista Lådan Posten Tömmer vid Borrgatan imorgon så löser det sig, mina vänner ute i världen har aldrig klagat, men så är de också snälla.

Sedan är det bara att ta fram silverfatet och vänta på att det ska fyllas av inkommande julkort från när och fjärran. Jag blir så glad för dem jag får, bryr mig aldrig om att det aldrig går jämt ut, vi är olika; jag har nära vänner som aldrig skulle komma på tanken att skicka julkort, etc. Helt okey! Det är bara en sak som stör mig när det blir fel, och det stör mig riktigt: jag vill att  mitt namn ska vara rätt stavat… Jag minns nu att jag heller inte gillade när vänner skickade mig sina arbetsgivares julkort; som om jag var en affärsbekant eller att de inte ville bekosta kortet själv, tyckte jag surt.

En jul skickade jag inga kort; jag fick inte framkallat, som det var på den tiden, min filmrulle i tid och kunde jag inte använda ett visst foto där så fick det vara! Men se, det tyckte inte vännerna, de hörde av sig och saknade mina kort. Och då blev jag riktigt stressad: Var det inte frivilligt att skicka? Är det en plikt nu plötsligt? En vän sa då att om ett umgänge upphört så visar ett julkort att man ändå finns kvar. Att relationen så att säga bara står på vänt, men att den när som helst kan aktiveras igen om läge infinner sig. Julkortet håller som en stand-in vänskapens låga vid liv så länge. Slutar man att även skicka en sådan hälsning, ja då har tråden klippts av helt.

Nu flera år senare blir jag rörd över hur rätt han hade.

This entry was posted in Religion och politik. Bookmark the permalink.

4 Responses to Om det här med julkort

  1. Maria says:

    Hej Wendel och God Jul!

    Hörde på P1 idag att man ska vara snäll och sköta det där med julen med vänster hand, i förbigående. (Jfr Granen av Tove Jansson!). Jag sympatiserar helt med den inställningen.

    Maria

  2. Maria says:

    I detta sammanhang kan jag nämna att mina paket till andra sidan jorden kommit fram i god tid före jul (och julgodis och julkakor därmed blivit uppätna i god tid). Däremot vet jag julkort som blivit skickade här i Sverige från nära släktingar. Dessa kort har inte kommit fram till mig. Kan det bero på snön?

    Numera får jag inte så många julkort som förr. Det är nog läge att ordna en liten låda för dem jag fått (som du gör) och vördnadsfullt ta fram dem nästa år. Man vet inte. Då kanske det inte blir så många som nu ens. Fast jag är inte ledsen. Jag gläder mig över de kort jag fått och tänker att de är från de verkliga vännerna. De andra klarar jag mig bra utan.

    Maria

    • wendel says:

      Jag blir lite bekymrad. Först över din föregående kommentar om att julen bäst skötes sådär med vänster hand. Och sedan att de som inte skickar dig julkort inte är de verkliga vännerna så dem klarar du dig egentligen utan. Alltså om du verkligen tog julen med vänster hand skulle du inte se så allvarligt på vilka som skickar dig julkort. 🙂
      Jag tycker tvärtom i frågorna: Ta helhjärtat hand om julen, dvs den jul som är Din och inte vad andra tycker att du ska göra av julen, ta dig på allvar och din jul också. Men julkorten de kanske dina verkliga vänner inte skickar för sådana är kanske de? Så vem man får eller inte får julkort från -det ska man nog ta med vänster hand istället.
      🙂
      God fotsättning och har du sett vad fina kläder Mikael som har bloggen Historisk dräkt och hantverk har åstadkommit nu igen. Osså beklagar han sig över att ett stickat mästerverk inte blev perfekt! Det ser bättre ut än något jag försökt sticka i alla fall. Jag hoppas det finns riktigt mollskinn att få tag på genom de tips jag fick av dig och ovannämnda Mikael för jag blir så sugen på att sy mer av så kallat historiska klädesplagg.

  3. Maria says:

    Finns ingen anledning att vara bekymrad!
    Det jag menar är att man ska ha ett avspänt förhållande till julen och alla måsten. Att känna in vad det är som verkligen betyder något för mig. Med denna inställning har jag i år upplevt en av mina finaste och lyckligaste jular. Så egentligen tycker vi nog samma, men uttrycker det olika. För mig är detta att ta det med vänster hand ett uttryck för att ha tillit till att allt ordnar sig till det bästa när jag slappnar av och har tillit till de bra krafterna i livet.

    Det om julkorten är väl mest en liten tillbakablick på den tid då jag befann mig mitt i ett annat liv. Det jag känner är att de kontakterna (och julkorten) innebar ytligare relationer än de jag har idag (och därför kastade jag korten efter julen). Och nog är det så att jag blir extra glad över de kort och personliga hälsningar som kommer nu. Och faktiskt glad över de kort som inte kom. Jag menar de kort som skickats iväg mer av slentrian än av omtanke och som kunde ge lite skuldkänslor att jag inte tänkt på just de avsändarna. Men visst, det finns allvarligare saker än julkort. Och naturligtvis vänner som står mig nära och just därför inte tyckt att det var viktigt att skickas något julkort.

    Tack för tipset om Mikaels blogg!

    Maria

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s