Jag undrar om det kan vara till men för vilda djur med zoologiska parker? Jamenar vi tror vi har sett en björn när vi har sett en i en djurpark och vi kanske även tycker att tigrar är inte på väg att utrotas för de finns ju på Zoo? Samtidigt stödjer djurparker genom sin existens synsättet att det finns en skillnad mellan arterna vilket ger en art rättigheter över de andra; människan tar sig tolkningsföreträde gentemot andra djurarter på ett sätt som i likhet med sexism och rasism kan kallas artism. 

Men är det inte pedagogiskt att kunna visa barn vilda djur under trygga former, ungar brukar ju älska att se djur och alla kan ju inte åka på safari? Jag tror man gör folk en björntjänst. På tal om de sistnämnda så tycker jag själv numer att jag själv bara har sett björn den gången jag såg en grizzlybjörn i det fullständigt fria. Det var på långt avstånd, men att se björnen till synes rastlöst kasta sig hit och dit innan den bestämde vart den skulle lufsa iväg var en häftigt stark upplevelse av att det här var första gången jag egentligen ser en björn! Rörelsemönstret skiljde sig så totalt åt från de björnars som jag betraktat i så kallade djurparker. De som lunkar omkring på björnberg är i likhet med de andra djuren inom galler eller stängsel mer eller mindre hospitaliserade, tror jag. Jag glömmer aldrig noshörningen på Amsterdams Zoo för en massa år sedan. Den rörde sig exakt likadant som en del av patienterna på mentalsjukhuset jag sommarvikarierade på; maniskt runt, runt i samma runda.

Jag tror inte djuren behandlas dåligt på zoo, utan det är själva grejen det är fel på från början till slut. Jag tror zoologiska trädgårdar hjälper till att upprätthålla förlegade och fördomsfulla trossatser om olika sorters skillnader mellan människan och de andra djuren. Och att vi tror att vi känner djuren när vi sett de inburade exemplaren.