Sandlåda på en blomstrande bakgård i Majorna i Göteborg. Men det är inte den bilden jag ser. Utan den jag tog för 20 år sedan. Då två små barn satt i sanden och lekte och den enas mamma lutade sig mot staketet. Barnen sitter så klart inte kvar i sina babyoveraller och mamman har slutat stå där och övervaka dem i bakgrunden. Livet går ju vidare; vi växer väl alla upp och inser det. Till slut. Och det är det som den här bilden säger mig på ett mer vemodigt sätt än någonting annat jag kan komma på just nu.
Sök
Recent Comments
- Joachim Krumlinde on Min morfars farfars morfar Ola föddes 1778 i Södra Sallerup
- Karin Sjöberg on Solhagen var en gång paradiset
- Anna-Mi Wendel on Solhagen var en gång paradiset
- Stefan on Solhagen var en gång paradiset
- Anna-Mi Wendel on Tips för dig som är intresserad av Malmös historia
- Anna-Mi Wendel on Tips för dig som är intresserad av Malmös historia
- Söderberg on Tips för dig som är intresserad av Malmös historia