Skriver tidningarna för lite eller för mycket om kungahuset? Det var temat för Publicistklubbens månadsmöte ikväll i Malmö. Aftonbladet hade tydligen 48 sidor Förlovning så hur mycket de ska ha över Bröllopet kan man ju undra. Samtidigt skrivs det ju bara fjant om den som är Sveriges statschef och hans familj. Tänk om massmedia tog ämbetet på allvar och följde med på alla olika sorters uppdrag och skrev om vad som hände och vem som sa vad, etc.
På 80-talet skickade Kvällspostens kulturchef ut den vassaste frilanskritikern avdelningen hade till att gå på högmässorna runt om i bygden. Och sedan recenserade denne predikningarna. Det tog hus i helvete om jag inte minns fel. Riktigt kul. Jag tycker vår statschef förtjänar att bli tagen på allvar och bedömd därefter. Men då mister massmedia sitt favorithäckelobjekt förstås. Och vem ska de då fråga om han tycker om korv med bröd och vad hans hund heter. Och om hans fru har lyft sig och om barnen är fulla på krogen.
Kort från Kvarnby 
Kung för en dag – privatisera kungahuset
Varför skall de rikaste representera ett land? Ett mått på välfärd/ofärd kan vara att de fattigaste i riket gör denna uppgift
Jag har som förslag att kungahuset privatiseras. Istället för att betala sina surt förvärvade kronor i skatt för kungahusspektaklet, kan den som vill få bidra till socialbidraget. Kungahuset kunde även det få samla in pengar, skramla med bössor på stan med påskriften ”Stöd kungahuset”.
Varför ska de rikaste representera ett land? Ett mått på välfärd/ofärd borde istället vara att de fattigaste i riket skötte denna uppgift. Man kunde kanske lotta ut erfarenheten: Ta en lott och bli kung för en dag, eller en vecka kanske. Underbetalda inom exempelvis vård och omsorg skulle på detta vis få chansen att svepas i glamourens glans och för en gångs skull bli upphöjda.Nåja, detta är en tramsig idé, själva påfundet med ett kungahus tillhör en förgången tid. Trots detta lär 70 till 80 procent av Sveriges befolkning stödja kungahuset. Jag tror att detta grundar sig i ett behov av sagor hos folket, en dröm om de sagor vi läste som barn. Ett klass-samhälle utan komplikationer.Jag manifesterar gärna under parollen ”Ner med monarkin”. Och om inte detta går är alltså förslaget ”Privatisera kungahuset”.