Jag har just tömt tvättmaskinen och kan rapportera från fronten. Ett påslakan hade så när återigen, för tredje gången på tio månader (jag har fört logg på min blogg om fenomenet som i fjol inträffade den 3 maj och den 18 oktober) försökt att sluka alla sina tvättkompisar. Men den här gången lyckades han inte: en frottéhandduk befann sig fortfarande utanför när jag tömde trumman medan ett stackars underlakan bara till hälften hade blivit uppäten av påslakanets stora käft; lakanet hade tydligen försökt kämpa emot dessa märkliga mörkerkrafter och därmed räddat den lilla handduken.
Jag skakade försiktigt i lakanet som hostade upp lite sköljmedel och frågade hur det gick till, hur kan all tvätt försvinna in i ett påslakan i en välfylld tvättmaskin som kör 60 grader vittvättsprogram under två timmar? Det lealösa underlakanet fladdrade med sina sista krafter innan det skrynklade ihop sig fullständigt och jag hörde som en viskning: horror, horror. (Vilken skönlitterär figur sa också så innan han kolade vippen? Rätt svar belönas med min högaktuella uppsats om utvecklingen av Malmö och kollektivtrafiken. Om du vet vad jag liknar påslakanet med så slipper du uppsatsen…)
Kort från Kvarnby 
Jag har ett förslag till förklaring men den är ganska trivial och oglamorös och involverar inte svarta hål eller mörk materia, tyvärr. Jag har nämligen märkt samma sak och jag har f ö (har alltid haft) toppmatad maskin. Det har den fördelen att man kan öppna locket 10 minuter efter att tvätten gått igång för att kasta in fler plagg som man hittat efter att man startat maskinen. Å andra sidan finns det inget fönster där man kan titta på tvätten men det har, tycket jag, ändå begränsat underhållningsvärde.
Nåja, jag gjorde ett experiment där jag stoppade maskinen efter en kvart och då noterade att ett par plagg redan vandrat in i påslakanet. Jag lät det vara, det fick gå en kvart, och då jag nu öppnade såg jag att andra plagg nu var inuti detta påslakan.
Min slutsats är att under 2 timmars tvätttid har övriga plagg vandrat ut och in i påslakanet sex – åtta gånger. Det som händer är att påslakanet fylls med vatten, expanderar av trycket, och övriga plagg kan gå ut och in i påslakanet som de tycker. Mot slutet, när centrifugeringen går igång befinner sig i genomsnitt hälften av plaggen inne i lakanet och hälften utanför. Men det är klart att om ett underlakan fastnar i hålet på väg in, så har ju den andra, som redan är inne, svårt att komma ut, så då blir de kvar.
För min del har jag en del konstiga upplevelser när jag tvättar långärmade skjortor. De tenderar att engagera sig i brottningsmatcher under pågående tvätt, och det har hänt att jag har spenderat upp till en kvart på att skilja dem åt efteråt, att knyta upp den dubbelnelson de har tagit på varandra. Och till sist, varför tvättar jag alltid ett udda antal strumpor? Jag köper ju strumpor parvis, inte styckevis.
Joachim (fysiker)