Jag har just nu en arbetskamrat som heter Manuela Gaetani. Hon började för ett år som praktikant på den tidning jag arbetar. Då för ett år sedan satt hon med högar av papper hon försökte fösa in i stora kuvert. Det var bokmanus hon skulle skicka till olika förlag; hon och en kompis hade åstadkommit någonting tillsammans. Manuela hade skrivit i hela sitt liv och nu hoppades hon såklart att äntligen bli publicerad.

Hon hade fått lov av mitt jobb att ockupera skrivaren och visst, jag önskade henne lycka till. Men fattade så klart inte till vad, egentligen.

Ett år senare, i förra veckan,  stod jag med ett glas rödvin på hennes releaseparty på Rådhuskällaren, teve var där och boken, ja själva Boken, den är skitbra! “Är du med i gaymet?” Och Manuela, hon är sig lik, och nu ser jag hennes styrka! Och allt är så häftigt!

Och vet ni vad? Jag har fått gästskriva på hennes blogg! (24/4 2008)