Midsommarafton som vanligt

Kulturens Östarp, Tornabygdens folkdanslag, Anna-Mi Wendel

Ser ut som en Zorntavla, eller hur? Åskregnsmoln och linskjortor skapar den riktiga lite märkliga midsommarstämningen, tycker jag. Oavsett väder för övrigt så regnar det alltid på midsommarafton så ock i år på Kulturens Östarp där Tornabygdens Folkdanslag traditionsenligt visade upp den ena avancerade folkdansen efter den andra. I det allt mer blöta gräset och hällande regnet, men de fortsatte och fick stora applåder. För inte ge sig för så lite, tycktes de mena.

Och så fick vi alla den ritualmässiga inledningen till det fortsatta firandet med sil och sill och liten nubbe till. Johannes Döparens födelsedag är bara ett patetiskt försök av den efterkommande religionen att lägga locket på för hedniska riter och introducera något mer rumsrent och anpassat den nya ordningen. Jaja, det finns fler företag som misslyckats med koncept och marknadsföring.

Folkdans är global kultur

Läser senaste numret av Hembygden (4/10) som man kanske skulle kunna tro ges ut av vårt senaste riksdagsparti. Men det sistnämnda skulle knappast nöjt rapportera om vad som händer på Lunds studenters folkdanslags nybörjardans: Fler utländska studenter än svenska på folkdansen.

Det är Svenska Folkdansringen som står bakom publikationen och i det lågmälda förs här fram ett stycke kulturhistoria med omnejd. För folkdans inbegriper dans, musik, dräkt, bygdehistoria, utbyte med andra kulturer och övriga influenser, inte minst. Till exempel rapporteras om ett välbesökt tvådagarsseminarium i oktober på Armémuseum i Stockholm över ämnet Uniform och folklig dräkt. Det kom tydligen folk från hela Sverige samt Finland och Norge. Deltagarna gick igenom hur modet böljat genom tiderna i sagda klädedräkter och hur armé och allmoge påverkat varandras persedlar. (Jag har förstått att just Tornabygdens folkdräkt för män i hög grad efterliknar karolinens uniform eller om det nu är den senare som lånat från den förra?)

Jag gillar den raka pekpinnefria rapporteringen från nybörjarkursen i folkdans i Lund. Budskapet går så fint hem bara genom uppräkningen av var dansarna kommer ifrån: “Tyskland, Nederländerna, Spanien, Österrike, Tjeckien, Slovakien, Polen, Litauen, Estland, Ryssland, USA, Kina och Japan.”

Jag undrar vem som har folkdräkt på sig nästa gång riksdagen har sitt högtidliga öppnande för året…

Folkdräkt ska sys för hand!

Har sytt en skjorta till min son som dansar folkdans i ett fantastiskt fint lag. Plagget är sytt för hand i lintyg i Torna härads stil. Allt enligt traditionen. Broderiet följer gammal förlaga om initialer för skjortbärare, vederbörandes fars förnamn och så S för son.
För en som sytt mycket kläder på maskin och ändrat i mönsterna och valt tyg efter egen smak är det här något helt annat. Båda fenomenen har sin nytta och charm. Men är det folkdräkt som ska sys ska det vara för hand och enligt häradsmönstret. Annars tycker jag man ska kalla det för något annat.
Att sy för hand i gammal tradition har varit som att gå i anmödrars handspår; och att inte tråckla och förbereda så mycket utan ta det lugnt och låta de gamla enkla sömnadsmetoderna och stygnsorterna lunka sig fram nåltag för nåltag är mycket meditativt och frigörande, lustigt nog, mitt i regelverket.
Nu håller jag på med en väst i vadmal och lin.

Lördagspromenad 20 juni 2009

Tornabygdens FolkdanslagIgår var det midsommarafton och både dansarna i Tornabygdens Folkdanslag och vädret svängde hit och dit, ömsom skurar ömsom hambo.

Kulturens Östarp är inte bara fin i sig utan vägen dit är perfekt också om man vill fira att sommarledigheten är i antågande och att världen är ljus och vacker; det gröna sköna och öppet böljande landskapet förstärker sådana tankar i allafall. Men medan midsommardagen lunkar på i vilsamt tempo slår vi redan över mot mörkare tider. Vemod! Ve mod! Ve!